De 15 sista frågorna i Högskoleprovets orddel 1984

9% hade alla 15 rätt. Bloggarens resultat hamnade på 13 rätt (bättre än 68% av övriga som svarat).

De ord han misslyckades med var istadig och misskund. Istadig betyder inte nyckfull utan envis och misskund betyder inte alls hat utan förbarmande.

Det var ett ovanligt svårt ordtest men ord som ruelse, yvas och föranstalta lyckades bloggaren faktiskt svara rätt på. Ruelse=ånger. Yvas=vara stolt. Föranstalta=anordna.

Misskund var det svåraste ordet för de cirka 2.500 som har gjort testet. Blott 33% angav ett korrekt svar!

https://www.svd.se/a/l36kg7/test-15-sista-orden-i-hogskoleprovet-1984-far-du-alla-ratt

Men hav ingen misskund med bloggaren för att han misslyckades med att svara rätt på misskund!

Nu ljusnar det!

Visst är det underbart att Café på Klostret redan har öppnat för året – med Maria och Linus på plats och med en rar flicka i kassan😊

Men vårblommorna lär vi få vänta på ett tag till!

Och det halvt förfallna mejeriet har förvandlats till ett fantastiskt bostadshus. Snacka om Husdrömmar!!

Bloggaren får sig ett kinesiskt tjuvnyp

”Under kulturrevolutionen var folk mer engagerade i att skriva väggtidningar än folk nuförtiden är i att skriva bloggar. Skillnaden är att väggtidingarna alla var likadana – de bestod i princip bara av omformulerade artiklar ur Folkets Dagblad fyllda med meningslösa revolutionära slagord från början till slut.

Bloggar, däremot, finns i tusentals olika varianter – självförhärligande, aggressiva, avslöjande intima, upprörda och indignerade, irriterande gnälliga – och de handlar om samhälle, politik, ekonomi, historia – allt mellan himmel och jord. Men i ett avseende liknar de varandra: både de kulturrevolutionära väggtidningarna och dagens bloggar syftade till att bekräfta författarens värde.

Tjuvnypsutdelare är Yu Hua – i boken ”Kina med tio ord”.

Kina med tio ord

”Genom sin aldrig sinande ström av exempel och berättelser låter Yu Hua en bild växa fram av ett motsägelsefyllt Kina som präglas av en ständig pendelrörelse mellan extrema ytterligheter, och som inte alltid är enkelt att förhålla sig till, ens för invånarna själva. För en utomstående blir det som berättas ibland som sagor från en annan planet: obegripligt, osannolikt och oupphörligen fascinerande.”

https://www.svd.se/a/dd157de4-ddc3-33a6-a374-eaa2dd829661/motsagelsefullt-kina

Efter Khemiris fantastiska bok ”Systrarna” är det dags att vända blickarna österut:

”Huas kritik mot ett Kina där klyftorna mellan människor bara blir större, och där skillnaden mellan stad och landsbygd ibland är svårgreppbart stor, är sakligt konstaterande men tydlig.”

Skurkstaten levererar

Fy fan vilket jävla mörker!

Aleksej Navalnyj död. Mördad av den ryska diktaturen.

Ynkryggen och den satans massmördaren Putin vågade inte ens låta Aleksej Navalnyj leva inspärrad i en straffkoloni.

Undrar om även Biden ”levererar”: Under ett möte med Putin i juni 2021 varnade USA:s president Joe Biden för ”förödande konsekvenser för Ryssland” om Navanlyj skulle dö i fängelset.

Husbondens röst

Det är denna Radio Skaraborg har valt att följa, och det i princip blint. Husbonden utgörs av de krafter som anser att all verksamhet som överhuvudtaget går att flytta skall till urtrista Skövde, exempelvis i stort sett all sjukhusvård i vår del av VG-Region.

De åsikter som är förhärskande väster om Billingen lyfts sällan fram i Radio Skaraborg.

Men någon gång kan kanalen ha ett riktigt roligt inslag, som det här. ”Är det du pappa?”:

https://sverigesradio.se/artikel/andreas-galna-duschhistoria-nedbrottad-naken-av-poliser

Den vidriga amerikanska ”kristna” högerns Gud är inte min Gud

Den som har starka nerver rekommenderas att kolla på ”I väntan på Armageddon”. Jag fick tipset av en av mina kusiner, och ångrar inte att jag tittade.

Men några illusioner har jag inte kvar. Världen går mot sin undergång.

https://www.svtplay.se/video/Kv1aRrw/i-vantan-pa-armageddon

Och ingen skall inbilla sig att den andra sidan är bättre, den som befolkas av ryssar, araber, och gud vet vad.

Människan är en mördarapa, och civilisationens fernissa är tunnare än någonsin.

Gå inte på det där med ”gentle parenting”

Hämtat ur en artikel i SvD, skriven av Ann Heberlein

Överallt syns barnen: de som vrålar och springer med paddan i släptåg – utan att någon vuxen säger ifrån. Men föräldrarnas konflikträdsla kan stå barnen dyrt senare i livet.

https://www.svd.se/a/KnwEzy/ann-heberlein-foraldrars-konfliktradsla-kan-sta-barnen-dyrt

”Pojken på tåget är bara ett av otaliga exempel på barn totalt renons på fostran och förståelse för hur man för sig utanför hemmet som jag stött på sista tiden. I affären, på restauranger, i kyrkan och på museer möter jag barn som skriker i stället för att prata, springer i stället för att gå och inte lärt sig att respektera andras behov av fysisk integritet. I släptåg har de lama föräldrar som, i motsats till sin avkomma, inte förmår höja rösten, som inte kan sätta gränser.”

”Föräldrar som inte förmår fostra sina barn så att de kan vistas bland folk misslyckas med den kanske viktigaste uppgiften en förälder har, nämligen att göra sitt barn älskvärt och lära barnet hur man blir en person som andra gillar.”

”Moderna föräldrar verkar måttligt intresserade av att tillrättavisa sina barn. Mer populära är metoder som lågaffektivt bemötande: det handlar om att undvika att konflikter med barnet uppstår, snarare än att hantera situationen när den väl blossat upp, att avleda snarare än att bestraffa.

I USA ansluter sig en del föräldrar till metoden gentle parenting som går ut på att vara lyhörd inför barnets vilja och låta det styra relationen: snarare än att sätta ramar och ha förväntningar.

Utgångspunkten är att personer med problemskapande beteenden ofta har svårt att reglera sina känslor – och att barn tenderar att spegla andras beteenden.”

”Det låter kanske trevligt men rustar inte barnen för de situationer de kommer möta senare i livet – bortom hemmet och med människor som inte är lika överseende som en konflikträdd förälder. Metoderna ställer också höga krav på föräldrar – som i varje situation förväntas reagera med stoiskt lugn. I en stressig vardag kan sådana dogmer kännas verklighetsfrånvända.”

”Barn måste lära sig att lyssna och kunna vara tysta. De måste lära sig respektera andra människors gränser. Som förälder har man ett ansvar att lära sina barn hur man umgås med andra människor.”

”Föräldrar som inte förmår fostra sina barn dömer dem till ensamhet, och det är en förfärlig dom. Det är ett betydligt värre öde än att bli tillrättavisad av mamma eller pappa.”

”Klander och beröm är avgörande i all fostran, oavsett om det är människor eller hundar som fostras. Dåligt beteende ska klandras, och gott beteende berömmas.”

Ett nytt citat, nu från boken ”Systrarna” som jag läser med stor glädje. Just här jobbar den yngsta Mikkolasystern på Gullvivans förskola:

”Exakt, sa Anastasia. De är barn. Inte vuxna. Och de måste lära sig att respektera vuxna, annars kommer de växa upp till små monster. Kerstin sa inte emot henne, men bad henne att tona ned det lite, och Anastasia lovade att försöka. Senare samma eftermiddag såg hon Felicias mamma sätta sig på huk och fråga Felicia fem år vad hon ville ha till middag, och Anastasia var tvungen att bita sig i läppen för att inte skrika: Hon är fem fakking år, hon har inte rätt att ta såna här beslut, du är hennes förälder, snälla bete dig som en!”

Viktigt att tillägga (något som Ann Heberlein verkligen borde ha tänkt på) är att det finns många barn som har neuropsykiatriska diagnoser, diagnoser som gör att ett lågaffektivt bemötande inte sällan är ett måste. Att inte ta med det är att skuldbelägga deras föräldrar, något som gör att jag riskerar att drabbas av ett högaffektivt beteende!!