Bengt Rahms blogg

Lokrantz förlag har gjort det igen – givit ut en fantastisk bok.

”Lustresande och bärsöndagar – när turisterna kom till Kinnekulle” var titeln på den bok förlaget gav ut 2015.

Den splitter nya boken har titeln Hellekis säteri – historien om ett gods på Kinnekulle.

Boken är för (viktmässigt) tung för att ta med på tåget till Skåne, men Spaningsledaren i Rinkeby har lovat oss att hänga med på resan. Ämnet är psykiskt tungt, men en e-bok underlättar för tågresenären.

När lokalbussen nådde den rondell där G:a Läckövägen och Stenhammarsvägen korsar varandra kom det en rikemansson på motorcykel från Övre Stenhammar – och fullständigt vräker sig framför bussen. Chauffören får tvärnita. Passagerarna förfäras. Slyngeln fortsätter i hög fart ner mot stadens centrala områden, troligen då till gymnasiet.

Hade inte busschauffören varit uppmärksam hade ynglingens liv kunnat vara i fara.

När vi hade klivit av bussen och skulle passera sista övergångsstället dök det upp en bil med flak, troligen framförd av en ”rikeman”. På flaket låg det ett antal bräder som stack ut minst 1,5 meter, utan varningsflagga. Ingen spetskompetens där inte!

Det här är bara några dagsaktuella exempel på hur det går till i trafiken i rikemanskvarteren. Ibland kan man tro att man befinner sig i New Delhi, och inte i Stenhammar.

Ynglingar på motorcyklar kör i 90 på G:a Läckövägen, där det är 30/40. Rikemansdöttrarna i sina dyra mopedbilar håller sig till 45, men de tittar mer på mobilen än på vägen.

Laglösheten är närmast utbredd. Området är, trots överflödet av pengar och materiella tillgångar, tveklöst socialt utsatt – ity socialiseringen av områdets ungdomar har i många fall uteblivit.

Vad gäller bloggens ”ingress” handlar det i det här inlägget definitivt om den första satsen: ”Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.”

Maria Engqvist, Rysslandsanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI i en artikel i SvD:

https://www.svd.se/a/B0Rmbe/efter-kremls-maktkarusell-har-ar-putins-innersta-krets

Hämtat ur artikeln (som avhandlar fler än Vanjo):

En som Maria Engquist placerar i den innersta kretsen är chefen för presidentadministrationen, Anton Vajno. Han är en lojal teknokrat vars farfar styrde det sovjetiska Estland. 

Vajno har arbetat för presidenten sedan det tidiga 2000-talet och är i praktiken den som beslutar med hur stor marginal Putin ska vinna presidentvalen.

Presidentadministrationen har en framstående maktposition. De sitter och bestämmer valresultatet i de olika regionerna, sedan är det upp till de lokala myndigheterna att leverera just de siffrorna.

Det är så demokrati fungerar i Ryssland. Det finns många grupper som svävar runt Putin och det är mycket Machiavelli i systemet.

Som underhuggare handlar det därför ofta om att gissa sig till vad presidenten vill, och sedan leverera och hoppas att det blivit rätt.

Min kommentar: Orban, Fico och Åkesson är stora beundrare av Putin och hans vidriga regim.

När vi gick runt på Jordbruksmässan var SD på plats. Runt partiets företrädare (gamla gubbar) flockades tonårsgrabbarna.

Kanske att någon av de vilseledda grabbarna kommer att besluta hur valresultatet i Sverige skall se ut 2034.

På Bondemässan kunde man visa sig slagkraftig. Dessvärre uteblev publikens jubel, liksom tumstocken.

Veterinär om upptäckten i USA: ”Svårt tro på först”.

Trots att man i 30 år befarat att H5N1 blir nästa pandemi har viruset ännu inte anpassat sig till människor.

H5N1 klassas som ett högpatogent, alltså mycket smittsamt virus. När mjölk­kor i USA nu oväntat smittats av fågel­influensa är forskarna på helspänn.

https://www.svd.se/a/eM8Jx9/fagelinfluensan-h5n1-bland-kor-i-usa-forvanar-virusexperter

Hämtat ur artikeln:

Det var något med mjölken som var annorlunda, den var tjockare och gulare än normalt. Korna verkade slöa, uttorkade och hade dålig aptit.  Så började katter som druckit av den färska, opastöriserade mjölken att dö.

Utbrottet av den fruktade fågelinfluensan H5N1 bland mjölkkor var ett faktum.

I hela världen följer nu virusexperter utvecklingen i USA väldigt noga. I snart 30 år har de oroat sig över att H5N1 kan bli startskottet för nästa pandemi. Börjar det brännas nu?

Det är bara en tidsfråga innan nästa virus från djurriket börjar smitta mellan människor.

För att ett virus ska orsaka sjukdom måste det ta sig in i kroppens celler, via receptorer. Människor har en typ av receptorer, fåglar en annan.

Vissa däggdjur, som grisar, har båda typerna av receptorer, och skulle därför kunna blanda virus. Något som i princip även gäller för kor.

Om t.ex. en gris (eller en ko) har säsongsinfluensa och samtidigt smittas av fågelinfluensavirus och båda tar sig in i cellerna skulle de kunna byta ut olika delar av arvsmassan med varandra, och skapa ett nytt potentiellt livsfarligt virus.

Det är därför som världens virusexperter är på alerten.

Från första dödsfallet 1997 har 900 människor genom närkontakt med sjuka fåglar drabbats av H5N1-virus. 50% har dött. (Men för att en människa skall smitta en annan människa krävs det således att olika virus blandas i t.ex. en gris – eller kanske i en ko).

Förutom vilda fåglar har även minkar, katter, sälar, sjölejon och flera andra djurslag drabbats av H5N1. Alla sådana händelser innebär ju en risk att viruset förändrar sig och får nya egenskaper, och att det lättare sprids mellan däggdjur och så småningom även till människor.

Fungerande vaccin mot H5N1 finns framtagna, både för djur och människor, liksom antivirala läkemedel som kan ätas förebyggande. En utmaning kan dock bli hur snabbt tillverkningen av medicinerna kan skalas upp.

The Scientist: https://www.the-scientist.com/deciphering-the-unusual-pattern-of-bird-flu-symptoms-in-cows-71850

Kossorna i Småland lever dock i all välmåga. Åtminstone gjorde de det när jag fyllde år sommaren 2022. Isak hade järnkoll på kreaturen😊

Kaffe är det livsmedel som näst efter rött kött orsakar störst växthusgasutsläpp per kilo råvara. Men det krävs många koppar för att nå volymer motsvarande en biff.

https://www.svd.se/a/LMAQR1/kaffetaren-hotad-behover-andra-vad-vi-fikar

Främst handlar miljöpåverkan från både kaffe och kakao om förlust av biologisk mångfald eftersom artrik regnskog skövlas för att ge plats åt odlingarna.

Vi i Sverige som är storkonsumenter av kaffe måste visa att vi tar ansvar för en mer hållbar fikakultur.

Bland annat handlar det om att konsumera certifierat kaffe och kakao. Får odlarna bättre betalt kan de investera i klimatanpassning och fortsätta leverera råvaror.

Men kanske allra viktigast när det gäller den heta svarta drycken: sluta *vaska. Svenskarna slänger drygt 84 000 ton kaffe och te om året, åtta kilo per person.

Man kokar en hel kanna och slänger det som blir över. Obegripligt.

*https://www.slangopedia.se/ordlista/?ord=Vaska

Häromdagen ondgjorde sig bloggaren över företag och kommuner som förstör vår natur och vår åkermark.

Men det ser ut som om Lidköpings kommun har kommit på bättre tankar. Hela torget är fyllt av hypermoderna jordbruksmaskiner och man kan undra om syftet är att odla upp det som nu är ett stenbelagt torg.

Och på detta enligt lokalbefolkningen rätt stora torg råkade vi på vår vän Anna från Hjo, representerande Tidaholms Sparbank.

Jordbruksmaskinerna är snart större än Rådhuset, vilket troligen väcker viss harm hos Greven!

Den som besöker Jordbruksmässan bör inte missa möjligheten att provsmaka Beredskapsblandningen. Den är supergod!!

Och LO/sossarna bjöd på godsaker.

Men SD:s representanter skydde vi såklart som pesten! Skit kan de sprida, men det enda som växer därav är hatet!

I kyrkan söker jag något annat än i politiken. Jag kallar mig inte religiös, men beger mig ändå till kyrkor när jag söker något annat än dagspolitiken, skriver Stina Oscarson i onsdagens SvD. Här berättar hon om en stark upplevelse på en katolsk påskvaka.

Men det är inte för att följa dagspolitiken hon söker sig till kyrkan. Det är för att hon söker något annat.

Och till Stinas egen förvåning har hon kommit närmast detta när hon besökt den katolska kyrkan. Där allt inte behöver förklaras, där livets obesvarade frågor tillåts stå obesvarade och ett under får vara ett under.

En av de starkaste upplevelserna därifrån var när hon nyligen besökte en katolsk påskvaka. Allt började – för dem som inte besökt en sådan – med att det var helt becksvart i kyrkan. Därefter tände någon ett levande ljus. Och denna eld spreds sedan vidare av alla besökare när deltagarna fick var sitt ljus.

Snart stod de där, sida vid sida, hundratals personer tätt packade med levande ljus omgivna av kyrkans och världens mörker. Och med dessa ljus i händerna fick de sedan höra de gamla texterna om havet som öppnar sig och folket som vandrar igenom. Om Abraham som ombeds offra sin son och stenen vid graven som är borta när Maria kommer.

Men tror du på dessa berättelser?, frågar en vän när Stina berättar om upplevelsen. Ja, svarar hon. På samma sätt som hon tror på Shakespeare, Beckett och Dario Fo. Dessa berättelser innehåller en sanning. Inte den vetenskapliga eller förnuftsbaserade. Men Stina tror det finns något mer. För hon tror inte att vetenskap och förnuft räcker för att förklara världen. Eller för att förstå vad det är att vara människa.

För hur fattigt blir inte livet om vi betraktar en soluppgång som en till siffror nedbrytbar fysikalisk formel? Om vi reducerar en människa till molekyler och kemiska processer.

Stina tror att de flesta av oss i vart fall någon gång förnummit att det bortom denna sanning finns något mer. Och hon tror vi behöver rum där just detta tillåts ta plats.

Och där tror Stina att rummen för att utöva tro, oavsett vilken religion vi talar om, med sina väl utmejslade, om än ibland obegripliga, regler och ritualer har en viktig roll att spela i dagens samhälle.

Men också att det är en roll med vilken man bör handskas varsamt. Så att man låter detta vara nog. Och inte låter sig förvandlas till ytterligare en aktör som utnyttjar sina besökare som redskap för att skapa ett vad man anser bättre samhälle.

Ty enbart genom att ta vara på de frågor som faktiskt förenar oss kan man vara en enande kraft i detta annars allt mer polariserade samhälle.

Att fara ovarsamt fram med åkrar och natur kan komma att straffa sig. Världssamfundet lär ha på förslag att låta sådana illdåd gå under beteckningen brott mot mänskligheten.

Vi har några skräckexempel här vi våra trakter – Volvos nya fabriker i Floby och Mariestad. Volvos värde varar, men batterier och motorer går inte hem på frukostbordet.

Och den som försöker lyfta frågan med journalister kan få sig en uppsträckning. Det drabbade mig för några år sedan när jag för en journalist på vår lokala tidning nämnde om den svåra skogsskövlingen i Kartåsskogen.

Enligt hen (jouralisten) får inte sådana projekt ifrågasättas. De tillhör nämligen den heliga ständiga tillväxten.

Och denna så taggiga lokaltidning bönar och ber om företeelser att granska. Måhända att tidningen ifråga borde ta och granska sig själv (och sina kopplingar till etablissemanget) lite emellanåt.

Annars får man troligen gå över till ett vettigare ”tilltugg” till frukosten.

Tilläggas bör är att journalisterna på denna lokala tidning i huvudsak gör ett mycket bra jobb! Men hållbarhet och miljö verkar de inte bry sig om ett endaste skvatt.

Han har i decennier avlyssnat de kriminella gängen och mött över trettio unga män som senare dödats. Polisen Mats Lindström är mästare på att tjuvlyssna och han beskriver dagens situation som ”helt sjuk”.