Bengt Rahms blogg

SKLT har ett stort bildreportage från lördagens Munken-Lunk. På ett av fotona (uppe till höger) kan man se två som verkligen kan konsten att lunka.

Att ägna sig åt ”La passeggiata” är något de lärt sig i Verona.

Mest med anledning av Munken-Lunken hamnade vi denna lördag i lärdomsstaden Skara. Men det var så mycket annat än lunk som pockade på vår uppmärksamhet – som Café Plaza, Djäknestallet – där vi blev guidade av tre nutida djäknar, Skara Skolscen – där förstaårseleven Ella var vår eminenta ciceron, och slutligen Veterinärmuseet. Där lotsades vi in i Peter Hernquists värld. Hans pedagogik kunde vara våldsam, men studenterna kunde också ge igen. En gång bankade de nästan livet ur honom. Vi trodde att Losec endast var avsett för människor, men även hudar kan behöva medlet (mot magkatarr, magsår). Nere i källaren hittade vi världens äldsta veterinärapotek – och en mumifierad präst🫣

I senaste numret av Byggnadskultur läser jag om Fortifikationsverket och denna myndighets ansvar för byggnader och kulturmiljöer.

Det är i den artikeln det ålderdomliga ordet viktualie kommer på tal:

Och i artikeln om kalla krigets anläggningar får vi veta att det som ser ut som ett utedass kan vara något helt annat,

Det kostar inte många kronor att vara medlem i Byggnadsvårdsföreningen, och jag tycker att det är värt varenda öre!!

Idag skall vi besöka en kulturmiljö som faktiskt har med försvaret att göra. Som de flesta vet flyttades Kråks Herrgård från Karlsborg till Skara när försvaret behövde mark för ett skjutfält.

Och här ser man vad som händer kring herrgården denna lördag:

Munken-Lunken

Vi tänker förse oss med viktualier på supertrevliga Café Plaza!

https://www.vastsverige.com/skara/produkter/cafe-plaza/

Som väl är har de inget utedass

Jag har precis läst ut boken om helgonet Botvid.

I slutet av denna omnämns Historiska museets bilddatabas ”Medeltidens bildvärld”. Den öppnade i början av 2000-talet och visar hela den konstskatt av träskulpturer, kalkmålningar och dopfuntar som finns i våra medeltida kyrkor – tillgänglig för alla.

https://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/

NLT:s förstasida för 50 år sedan. Två artiklar om vikten av att värna skogen.

Nu tycks engagemanget vara som bortblåst, särskilt bland s-märkta lokalpolitiker.

Det gröna folkhemspartiet var blott en chimär.

Jag läste om en socialdemokrat som sitter i stiftsfullmäktige i Göteborg. Där är det åtta sammanträden varje år. Hon har inte närvarat på ett enda, ity hon har inte hittat någonstans att parkera bilen, och då helt sonika åkt hem. Och det socialdemokratiska kommunalrådet i Lidköping har sagt till NLT att han hellre åker bil än cyklar eller åker buss.

Det är ju helt åt skogen att behöva dras med sådana politiker.

Ni kan lita på att undertecknad gjorde opolitiska val i Kyrkovalet. Och vad S och SD skulle kunna tänkas göra med kyrkans skogar – det vågar man knappt tänka på.

Många tågstopp på Västra stambanan

Det här är oerhört intressant!!

https://www.sverigesradio.se/artikel/vanlig-huvudvarkstablett-kan-skydda-mot-canceraterfall

Jag har självmedicinerat med ASA i säkert 25 år, detta för att om möjligt undslippa cancersjukdom.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Acetylsalicylsyra

Min önskan är att ta 75 mg per dag, men de tabletterna är receptbelagda. Albyl minor på 250 mg brukade jag dela i fyra delar, men de drogs in för några år sedan. Nu försöker jag dela Bamyl på 500 mg i sex delar, och det är inte helt lätt. För tillfället har jag tillgång till Aspilets, köpt av ena dottern i Asien:

En nära anhörig började med ASA av samma anledning (minska risken för cancer), men hen drabbades av ulcus duodeni.

Men att ta beräknade risker (som hen och jag) är något annat än att vara dumdristig

Läs Peter Lindgrens utmärkta krönika, hämtad ur dagens Norra Skåne:

Är det några som verkligen har hål i huvudet (det torde röra sig om bortåt två miljoner svenskar) så är det de individer som älskar det parti som är sprunget ur den fasansfulla nazismen.

Sankt Botvid är föremål för en av sommarens mest läsvärda svenska fackböcker, skriven av vetenskaps­journalisten och dokumentärfilmaren Maja Hagerman. Det är lika mycket en populär­vetenskaplig deckare som en historiebok.

Inom loppet av några få år var Botvid vida ryktbar för sin levnad och sina påstådda mirakler, och hans helighet accepterades i hela Norden. 

Maja Hagermans bok rymmer mycket mer än den konkreta historien om Sankt Botvid. Det är också en njutbar och upplysande skildring av en av de verkligt formativa, men också mest okända faserna i Sveriges historia.

https://www.svd.se/a/4BpBkV/recension-botvid-den-forste-svensken-av-maja-hagerman

När jag sitter och skriver detta dyker Byggnadskultur upp. 3.25 handlar om vårt kulturarv i krig och kris.

Jag har precis läst ut Västerbros bok om tyrannen och krigarkungen Karl XII.

Med tanke på tyrannen Putin kan den här burken snart komma till heders igen. Risken finns att den ryske tyrannen inte ger sig förrän den västerländska kulturen är slagen i spillror.

Men inte skall man väl peta sig i näsan när man rör om i soppan!?

Idag har vi hälsat på hos vår vän Karin. I slutet av 50-talet lämnade hon Ockelbo – för att bli husa på Hellekis säteri.

Nu gick vi husesyn i hennes fina bostad, och när vi fikade var örat på kaffekoppen såklart vänt på herrgårdsvis!