Den 13:e augusti 2014

Dvs för exakt 9 år sedan flyttade mina föräldrar till Ranliden. Foto från villan på Brunnsbacken, taget sensommaren 2014:


Det är tur att föräldrarna slapp se resultatet av de nya ägarnas brutala framfart i trädgården.

Interiör:

Hildegard av Bingens salva mot ofrivillig glömska

Huvudingredienser är nässlor och renfana. Har du kommit ihåg att smörja salvan på tinningarna och kring hjärtat vid sänggåendet under två månader, då kan du betrakta dig som botad.

Blogginlägget bygger på den här artikeln i morgondagens SvD Kultur:



https://www.svd.se/a/pQO6pj/kan-en-vanlig-lok-losa-antibiotikakrisen

Utbredningen av antibiotikaresistenta bakterier kallas för en tyst pandemi. Nu undersöker brittiska forskare om lösningen står att finna i medeltida läkeböcker.

En ögonsalva som återfinns i den inflytelserika medicinska textsamlingen Bald’s leechbook” från 900-talet, och består av lika delar vin och oxgalla, vitlök och lök, har visat sig ha en förbluffande bra antibakteriell effekt.

Johannesört kallades förr i världen för ”Satans flykt”. I dag vet vi att johannesört ibland kan hjälpa mot depression, och kanske var det vad man försökte uttrycka.

När forskaren Tu Youyou tog fasta på läkaren Ge Hongs rekommendation att utvinna växtsaften ur sommarmalört (Artemisia annua) vid låg temperatur i stället för att, som vanligt inom örtmedicin, koka växten, kunde den aktiva substansen utvinnas på ett kontrollerat vis (är verksam mot malaria).

2015 tilldelades Tu Youyou Nobelpriset för upptäckten av artemisinin, som sedan det togs i bruk på 1980-talet beräknas ha bidragit till att rädda fler än hundra tusen liv om året, enbart i Afrika. Och Ge Hong? Jo han nedtecknade nämnda metod redan år 340!!!

Artemisia annua fick sitt namn av Carl von Linné. I sin flora från 1755 beskrev han de febernedsättande egenskaperna hos dess släkting Artemisia vulgaris, mer känd som gråbo, som användes mot malaria i Sverige. ”Dekokt på [gråbo] dricker lantmännen mot varannandagsfrossan.”

Acetylsalicylsyra, som finns i aspirin, har sitt ursprung i vitpil (Salix alba) och älggräs (Filipendula ulmaria) som båda innehåller salicylsyra.

Grobladets inflammationsdämpande egenskaper har bekräftats av ny forskning. Du kan inte hitta en distriktssköterska bland den riktigt gamla stammen som inte använt groblad.

En annan beprövad och uråldrig metod för sårvård är honung.

Honung innehåller väteperoxid som bryter ner cellväggar och DNA. Honung är hyperosmolärt, vilket innebär att det drar ut vätska. All honung är även, sin sötma till trots, sur. Utifrån de här tre egenskaperna finns det all anledning att titta närmare på honungens sårläkande egenskaper.

Skall muren äntligen återupprättas?

Det lär finnas beslut på det – och med tanke på veckans röjning av buskar och grenar är det fullt möjligt att så skall ske.

Givetvis handlar det inte om ”Den antifascistiska skyddsvallen” utan om den stenmur som har utgjort gräns mellan Gamla Läckövägen och Villa Giacomina.


NLT har informerats om att något stort kan vara på gång.
Och det finns ju faktiskt tidningsläsare som lockas av annat än ”motormuller och rök över hela stan”. (Se NLT 11/8 – om den så kallade Hjulaftonen, ett miljövidrigt event -precis som PBM – som borde få alla varningsklockor att ringa).

Dr. B. En svindlande thrillerroman

Aftonbladet:

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/6nQzyQ/svindlande-debut-av-konstprofilen

Boken handlar om mannen som inspirerade Zweigs fabu­lösa schackspelare – Doktor B – som visar sig vara inget mindre än Daniel Birnbaums ­egen farfar – en judisk journalist, som kom till Sverige 1939 på flykt undan nazismen men blev indragen i en rad politiska intriger, som så småningom fick honom fängslad.


Ibland är det klokt att upprätta en personförteckning, för att inte villa bort sig i handlingen.

Hoppet lever

Det ser illa ut för Moder Jord, riktigt illa.

Men det finns även en och annan god nyhet på miljöområdet:

Rasande resande och fördärvad mage på skånsk lantbrevbärare


Vi har upplevt samma sak många gånger, vi som verkligen utnyttjar kollektivtrafiken. Men det gör antagligen inte våra lokalpolitiker. För gjorde de verkligen det skulle det ha sett helt annorlunda ut inne på Resecentrum.

För att förbättra morgonhumöret kan vi t.ex. ta del av vad f.d. lantbrevbäraren Johnny Karlsson i Emmaljunga har för funderingar kring temperaturen på kaffet:

https://www.nsk.se/debatt/kaffe-kan-verkligen-fordarva-manniskans-mage/

Kaffe kan verkligen fördärva människans mage

Det sägs att kaffe är något som verkligen kan fördärva människans mage.

Jag var ett levande bevis på detta genom mitt yrke som lantbrevbärare. Ett yrke som gått upp i rök till landsortsbefolkningens förtvivlan.

Som pensionär sedan 26 år har jag konstaterat i efterhand att endast kaffe som är kokt i 100 grader är oskadligt, åtminstone för undertecknad.

Tusen och åter tusen människor dricker dagligen 70-gradigt bryggkaffe.

Skulle jag mot förmodan få i mej sånt blask så skulle magen göra revolution. Många människor säger att deras magonda beror på för mycket kaffedrickande… Fel, fel absolut fel. Det beror på bryggtid, kontra koktid.

Det talas ofta illa om snabbkaffe, men faktiskt är det allra bäst, då vattnet till yttermera visso är kokt.

Numera mår min mage dagligen perfekt, med 100-gradigt kokt snabbkaffe.

Det vore trevligt om jag fick något gehör angående detta.

Johnny Karlsson i Emmaljunga


Jag kan tillägga att Anne och jag har gått över till Melittas kaffefilter. De är inte billiga men kaffet smakar inte längre beskt – vilket det gjorde med billigare typer av filter. (Men någon insändare lär filterbytet inte generera).

Om vårt omättliga behov onödig konsumtion

Vi bor i ett område där det köps bilar som är för breda. De kommer inte in i garagen. Varför måste bilarna bli större och större? Är det för att få plats med all onödig och oftast totalt meningslös bråte som har införskaffats?

Ur miljösynpunkt borde det ju vara vettigare och mer ansvarsfullt att köpa en mindre bil, eller helt avstå från bilinnehav (vilket faktiskt 30% av de som bor i vårt område gör).

Understreckaren i torsdagens SvD


”Den vanliga grunden för självrespekt är den respekt som våra grannar förärar oss.” I den banbrytande studien ”The theory of the leisure class” konstaterade Thorstein Veblen redan 1899 att vår konsumtion i högre grad än vi vill tro handlar om att göra intryck på omgivningen.

https://www.svd.se/a/zEPwoK/vart-omattliga-behov-av-onodig-konsumtion

I Veblens evolutionära historieskrivning la krigar- och jägarklassen i tidiga ”barbariska” samhällen beslag på andras ägodelar genom våld och plundring. Senare mer utvecklade epoker karaktäriseras av än mer lömska och bedrägliga härskarmetoder av det från produktiva sysslor befriade översta samhällsskiktet. Den vunna lediga tiden vigdes i stället åt prestigefyllda uppgifter inom statsförvaltningen, armén, kyrkan eller åt idrottsliga aktiviteter. I den industrialiserade tidsåldern äras samma slags samhällsmoral av den arbetsfria klassen, som ogenerat affischerar sin sociala och materiella överlägsna position medelst ”iögonfallande konsumtion”, ungefär som krigare och jägare i primitiva samhällen visade upp sina troféer och krigsbyten.

Pär Lagerkvist – grubblaren under stjärnorna

Vad upplevde jag den kvällen,

höstkvällen när jag gick efter ved åt mor?

Jag minns den så väl, ingen kväll minns jag som den.

Det var då jag för första gången såg stjärnorna.

Med vedträna i famnen kom jag att se upp i himlen

och då såg jag dem däruppe, omgivna av sitt gränslösa mörker.

Överallt ovanför mig fanns de i en ödslighet utan gräns.

När jag kom in till mor igen och lade ifrån mig vedträna vid köksspisen

märktes säkert ingenting särskilt på mig, säkerligen inte.

Men när jag gick och satte mig på min pall långt borta från de andra

var jag inte längre något barn.

Kommentar:

För första gången anar barnet (Pär Lagerkvist) något om människans situation i kosmos, sin egen situation och upplevelsen av ett heligt mysterium, en känsla av närvaro, av bävan inför det outgrundliga.

Jag upplevde ungefär samma känsla som barn, inte minst när jag en sen höstkväll gick ut på kökstrappan hos mormor, rundade husknuten och blickade upp mot stjärnhimlen i öster – och blev varse vintergatan.

Åre har sett sina bästa dar

Det är svårt att förstå varför man säger Åre by. Den hårdexploaterade och hårdgjorda fjällsidan liknar faktiskt mer en mindre stad.

De som har investerat i fastigheter i ”byn” lär ha anledning att ångra sig. För vem vill bo på en plats där vatten, lera, sten och grus rasar ned för branterna?

Oskicket att hårdexploatera och hårdgöra våra fjäll måste upphöra.

De som har gått på niten att köpt fastigheter i Åre lär snart inse att de har kastat pengarna i sjön.

Pistexplosionen på Åreskutan. Så blir det när klokskap ersätts av profit.

Snart kommer Åre verkligen att leva upp till begreppet by.

(Enligt Nationalencyklopedin är by en grupp gårdar och hus ute på landsbygden)