Bengt Rahms blogg

Omarbetning av ett tidigare inlägg:

I sjukhusdirektörens värld tycks det bara finnas plats för hans egna åsikter. Andras tankar och förslag nonchaleras.

Ett sådant förfarande leder givetvis till att det fattas galna beslut, med synnerligen allvarliga konsekvenser för patienterna.

Det är ju till syvende och sist för patienternas skull vi har sjukvården, inte för att till brädden fylla åtta Regionens hus med vårdadministratörer.

Den helt dominerande åsikten hos sjukhusdirektören måste redan från första början ha varit den att det finns ingen bättre akut än den i Skövde. Och Lidköpingsakuten är inte vatten värd.

Jag känner igen fenomenet från mitt yrkesliv. I slutändan får höjdarna som de vill. Debatten (om det ens förekom någon sådan) var i själva verket bara en skendebatt. Beslutet var fattat från allra första början.

Det är pga sådana höga chefer vi har den sjukvård vi har.

Tänk bara på den ambulans som försöker lämna Lidköping en vardag mellan halv fyra och halv fem – när alla utfartsvägar är igenkorkade med bilar, bussar, långtradare, A-traktorer och mopedbilar.

Redan när ambulansen har lyckats ta sig igenom Skararondellen kan det vara för sent.

Kolossen på andra sidan Billingen får ett akutbesök mindre, till priset av ett mänskligt liv.

Så illa kan det sluta när man som här i VG-region har regionpolitiker och höga tjänstemän som bereder och fattar beslut som är i avsaknad av vetenskaplig grund.

Men det outsinliga maktbegär de här människorna besitter, det har de minsann lyckats få utlopp för!!

När vi dricker vin, öl eller starksprit får vi i oss etanol som kroppen bryter ner till acetaldehyd. Det är ett gift som påverkar våra hormoner och som även är cancerframkallande. 

Alkoholen frisätter dopamin och endorfiner som trollar bort oro och nervositet och ger en känsla av eufori. Men styrkan på den effekten tenderar att att avta för den som dricker ofta. 

Kroppen försöker bli av med giftet genom att ombilda acetaldehyd till ättikssyra (acetat) som i sin tur omvandlas till koldioxid och vatten. Ur kroppens perspektiv är det viktigt att den omvandlingen går så snabbt som möjligt.

Ju oftare man dricker desto mindre blir den euforiska dopaminkicken. Det krävs successivt mer alkohol för att ge samma rus.

När vi dricker alkohol påverkas hjärnans främre pannlob som också kallas prefrontala cortex. Det är här självcensuren och de förmågor som finkalibrerar vårt sociala beteende sitter.

Det innebär bl.a. att förmågan till mental flexibilitet minskar och att impulsivt beteende ökar i samma utsträckning. Förmågan att uppfatta nyanser minskar och vi ser saker mer i svart eller vitt. I takt med detta ökar risken för olyckor och våldsamheter.

Den ökande impulsiviteten beror bland annat på att synapser som binder samman våra hjärnceller börjat stänga ner. Det sker när alkoholen stimulerar hormonsystemets bromskloss – hormonet GABA. Ökningen av GABA minskar även förmågan att lagra minnen.

Den som dricker ofta kan få förändringar som gör dem mer impulsiva både när de dricker och inte dricker. Det kan räcka med att dricka regelbundet en gång i veckan. 

För att återställa hjärnans flexibilitet talar forskningsresultat för att det inte räcker med en månad utan alkohol. Det kan krävas 2–6 månader och helst längre avhållsamhet för att synapserna ska återgå till det normala. Efter ett långvarigt och omfattande missbruk av alkohol är det inte säkert att skadorna någonsin blir återställda.

Även serotonin påverkas vid en fylla. Giftet acetaldehyd gör att hjärnans receptorer för serotonin blir hyperaktiva, men efter en stund faller nivån av serotonin. De låga nivåerna av serotonin förklarar varför den som dricker mycket alkohol får depressiva känslor dagen efter.

En del blir mer alerta av att fylla på glasen. De kan fortsätta så länge att de drabbas av minnesluckor men kan ändå få för sig att köra bil. Det är i den gruppen som de kroniska drinkarna brukar återfinnas, de som löper risk att bli alkoholberoende, eller redan är det.

De som dricker regelbundet utsöndrar dessutom mer av stresshormonet kortisol. Det stresspåslaget är högre även när de inte dricker. Följden är en känsla av stress och oro när de inte dricker.

Alkohol är ett effektivt desinficeringsmedel och en fara med alkohol är att det kan skada bakteriefloran i tarmen. Det gäller särskilt för den som dricker mycket vid samma tillfälle.

Ovanstående är hämtat ur Henrik Ennarts artikel i SvD ”Studier visar: Vit månad tycks inte räcka”.

https://www.svd.se/a/4o82MR/studier-om-alkohol-vit-manad-tycks-inte-racka-for-hjarnan

Bloggaren rekommenderar ett vitt leverne, året runt!!

Mer om alkoholens skadeverkningar: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/andts/utveckling-inom-andts-anvandning-och-ohalsa/skadeverkningar/alkoholens-skadeverkningar/

Teknologen Simon har byggt en gummibandskanon.

När den ”Lede fi” blev varse detta hemska vapen lär han ha ilat till bunkern i Sibirien.

Det bör tilläggas att Simon i själva verket är mycket en fredligt sinnad person.

Vi har knappt hunnit tänka på fotografering under veckans vistelse i den vackra Göingebygden.

Men igår togs det ett foto från uterummet, detta i samband med att ett hiskeligt åskväder rullade in från sydväst.

Blixten var dock frånkopplad vid fototillfället.

Man skall inte utmana högre makter!!

Då fattar denna regering också helidiotiska beslut, grundade på SD’s högerpopulistiska syn på klimatförändringarna

Ett par dagar senare händer detta:

Det är trist att behöva bevittna mellanchefernas agerande i samband med nedmonteringen av akutverksamheten vid sjukhuset i Lidköping.

Ingen vågar slå näven i bordet. Alla bara jamsar med, måna som de är om karriären.

Så ynkligt att inte stå upp för vårt fina sjukhus och för alla de medborgare som är i behov av akuta vårdinsatser.

Hade dessa mellanchefer ryggrad skulle de säga upp sig i protest mot det idiotiska beslut som sjukhusstyrelsen har fattat.

Men det är nog att förvänta sig för mycket, eftersom de tycks ha annat än patienternas bästa för ögonen.

På mellanchefsnivå behövs det människor som vågar ifrågasätta, inte människor som beter sig som mähän.

Teser möter antiteser – och blir synteser. Så rullar historiens hjul.

Så fungerar den klassiska dialektiken. Men så fungerar det inte på Skaraborgs sjukhus.

Inom sjukvården lönar det sig ofta ekonomiskt att överge det kliniska arbetet – för att istället ägna dagarna åt (inte sällan helt meningslös) administration. Och så kan vi ju inte ha det.

Duktiga undersköterskor, sjuksköterskor och läkare skall givetvis kunna göra karriär, men då i första hand med koppling till ett fortsatt patientnära arbete.

Och vi behöver karriärvägar som ger förutsättningar för en nära koppling mellan den dagliga vården och forskningen.

Hur förankrad i vårdens utmaningar är egentligen en chefsläkare som aldrig träffar en patient, eller en sjuksköterska som sitter på ett avlägset beläget kontor med uppdraget att ägna sig åt vårdutveckling?

De högst betalda vårdarbetarna borde rimligtvis vara de som tar hand om de sjuka, och det borde inte löna sig att fjärma sig från den direkta patientvården.

”Laptopbärare ” har vi gott om, men sådana personer utvecklar sällan vården. Däremot gör vissa av dem vårdarbetet mer invecklat, merendels till ingen som helst nytta.

Och dyker det upp en tondöv karriärist som högste tjänsteman på Kolssalsjukhuset (en som sedan långeliga tider har övergivit patientvården), ja då kan det sluta riktigt, riktigt illa. Det har alla vi i västra Skaraborg bittert fått erfara.

Något av en stiftelse drivet akutsjukhus i Lidköping (med minimal administration) vill denne definitivt inte höra talas om. En succé (faktiskt helt given!!) för ett sådant sjukhus skulle sannolikt vara till stort men för den fortsatta karriären.

Det är inte svårt att begripa varför det är så svårt att få till en radikal förändring inom sjukvården.

Jag är av den absoluta övertygelsen att det är det stora antalet byråkrater och regionpolitiker som utgör bromsklossarna.

En förändring (t.ex. ett förstatligande av sjukvården, eller att en stiftelse, typ Bräcke Diakoni, driver sjukhuset i Lidköping) skulle ju leda till att ett antal av byråkraterna fick söka sig annan utkomst. Och maktspelarna bland politikerna skulle känna sig ordentligt hotade.

Det sägs att det finns hela åtta Regionens hus i Västra Götaland. Stämmer det så finns det fler sådana än akutsjukhus. Åtta gökbon!

Man kan undra om de höga tjänstemän, som bereder olika ärenden, har rätt utbildning för sitt uppdrag (dvs att de är högt utbildade läkare), eller om det mer handlar om rena ”kvackare”.

Vad jag förstår har vi redan svaret på min undran. I stort sett samtliga (politiker och tjänstemän) som har att handlägga och besluta om sjukvårdsfrågor är amatörer inom den medicinska vetenskapen.

Tänk om det skulle vara på samma sätt inom läkemedelsindustrin, att amatörer höll i trådarna. Helt otänkbart.

Det här måste vi ändra på, och här har regering och riksdag en viktig uppgift att fylla.

Vårdfokus kan bidra med siffror, som förklarar varför vi har alla dessa Regionens hus:

Under 2010 gick det 2,81 anställda inom Vårdförbundets yrken på en administrativ tjänst. Under 2017 har det minskat till 2,12 per administrativ tjänst.

Fler styr och räknar – färre vårdar patienter

Naturligtvis begriper jag att det finns många tjänstemän som utför viktiga uppgifter i VG-Region, men jag skulle tro att det finns minst lika många som inte gör det.

SvD har en artikel i ämnet

https://www.svd.se/a/kEjm76/elaf-ali-om-kusinaktenskap-fel-nar-strandhall-och-s-blundar

I Irak är en tredjedel av befolkningen gift med en kusin, drygt hälften av befolkningen är gift med en släkting. Dessa siffror är inte unika för Irak, de delas med större delen av Mellanöstern. Samma länder som vi haft en stor invandring ifrån.

Forskning har visat att medfödda missbildningar ökar signifikant när kusiner får barn med varandra. Om kusinerna bär på anlag för genetiska sjukdomar ökar även risken att överföra dem till barnet på grund av föräldrarnas nära släktband.

Men detta är inte det största problemet: I praktiken är kusingifte tätt sammankopplat med hedersnormer där arrangerade äktenskap är vanligt förekommande.

I Sverige lovas många barn bort till sina kusiner innan de ens börjat skolan. En del tvingas till föräldrarnas hemland för att gifta sig med sin kusin och andra får uppdraget att hämta kusinen till Sverige, då löser man uppehållstillstånd och äktenskap i en smäll. Men det handlar sällan om kärlek. Det är tryggt för föräldrarna som följer traditionen att gifta bort sitt barn till en nära släkting. Barnet har inget att säga till om. 

Men det finns hopp: Kusiner ska inte få gifta sig med varandra, det förbudet vill regeringen införa. De har tillsatt en utredare som senast i oktober 2024 ska vara färdig med ett lagförslag. Syftet är att motverka hedersförtryck.

Man kan undra varför socialdemokraterna inte vill kriminalisera kusinäktenskap!!

Nu på morgonen har jag bistått en kompis med att ta reda på mer om borgen Ytterborg (eller Yttrisborg). Borgen är omnämnd i en nyutkommen bok,
som Erling Öhrnell har författat – Om gravarna i Varnhems klosterkyrka. På borgen bodde Kung Inge den äldre.

Var var borgen belägen? Svaret på detta får vi här:

http://www.wadbring.com/historia/undersidor/satuna.htm

Således enl P E Lindskog år 1810:
”På Hornborga bys egor, å en udde vid sjön, synas några obetydliga kvarlevor, bestående i förfallna källrar och stensamlingar efter en större byggnad eller slott, som hetat YTTERBERG eller YTTERBORG. När och av vem detta blivit upfört samt anledningen till dess förstöring är numera obekant: sannolikt har det för 3 á 400 år sedan (skrivet år 1810) varit bebott. Stället bär ännu namn av Ytterberget. En större å, eller älf, genomskär södra delen av Församlingen. Den är utmärkt för sitt häftiga flödande om vårtiden, vilket härrör från det ymniga isvatten som då vanligtvis nedstörtar från angränsande berg. I denna å finns åtskilliga Tullkvarnar, som dock stundom skadas av förutnämnda vattuflöde, ävensom de vid infallande långvarig torka, i brist på vatten, ehuru stor denna å är, avstanna”.

Assessorn i Antikvariatskollegium Johan Hadorph skrev i slutet av 1600-talet att ”Ett slott finns utföre Hornborgasjön, där han mäst bott” (Inge d.ä.). Det verkar som om slottet vid Hadorphs besök fortfarande funnits till.

På 1930-talet omtalas tre gropar, två invid varandra varav en åtta meter i diameter och en tredje ca 40 m NNV därom, också ca 8 m i diameter. Dessutom omtalas vad som förefallit ha varit några hörnstenar till en byggnad, ca 9×16 m, och man har också funnit tegelrester på platsen. Ute i vattnet omtalas ett stenrev som skall ha avslutats med ett pålverk av ek.

Då Ytterberg undersöktes arkeologiskt i samarbete med studiecirkeldeltagare i Sätuna framkom en källare med trapphus tillsamman med fynd från 1400-och 1600-talen. Utförda C14-dateringar gav dateringarna 1130, 1300 och 1700.

Från Ytterberg lär man på 1200-talet kunnat ta sig med båt till hamnen i Skara

Och här kan man bl.a. läsa om kittelhatten på Ytterborg:

http://www.bjellum.se/3Hs_hem/1_1800/arkeolog/stenalder.htm

Och här lite om stenkastning mot denne Inge:

https://www.axevallahus.se/inge-d-a/

Inge fördrevs med stenkastning vid blotfesten i Uppsala 1084 och ersattes av sin hedniske svåger Blot-Sven. Enligt en tradition runt Hornborgasjön brukade Inge uppehålla sig på sitt slott i Ytterberg (Ytterborg?)