Efter att ha sett till att vårt barnbarn Luma hamnade på rätt Stockholmståg i Hallsberg sökte vi reda på den perrong där tåget hem till Lidköping skulle avgå.
Det var den närmast stationshuset.
Hundra meter längre bort på perrongen stod det en hel massa människor och väntade. Men vi frågade en kvinna som uppehöll sig precis utanför stationshuset var tåget brukade stanna (det kom från Örebro). Och det var precis där hon befann sig.
Tåget rullade in. Det var redan en del del passagerare på tåget men vi hittade utan problem två lediga platser.
Men efter en liten stund kom anstormningen. Det var den stora klungan som hade satt sig i rörelse och nu embarkerade tåget. När alla var på plats så stod folk packade som sillar på varenda ledig golvyta. Antalet stående på tåget måste ha överskridit 100 personer, och det med råge. (Antalet sittplatser lär vara strax under 140 på denna typ av tåg).
Men ingen klagade. Alla tog det med jämnmod, och när tåget lämnade Mariestad en dryg timma senare var det faktiskt bara hälften så många som var hänvisade till ståplats.
Och visst blir man glad när så många väljer att resa kollektivt🙂
Och visst blir man förvånad när man via Västtrafiks resehistorik får veta att det bara har dragits 52 kronor för tur och returresan mellan Lidköping och Hallsberg (totalt 30 mil). Och då hade vi ändå sittplats🪑🪑. Jag fattar inget, och det är dessvärre inte särskilt ovanligt.
Bengt Rahms blogg 