Den som tar Kinnekulletåget till Mariestad och beger sig in i Gamla stan riskerar inte att bli besviken. Vad sägs om ett konstverk av Vanja Håkansson (en bruksarbetare på cykel), konstutställning i domkyrkan, mängder med kulturhistoriskt intressanta byggnader och ett enastående hamnområde där Lago E Collia serverar pizzor i en klass för sig.
Den som vill veta hur det har sett ut på en viss plats vid olika tillfällen under de senaste århundradena (exempelvis på Bestorp på Mösseberg) kan bläddra sig fram bland kartbilds olika kartalternativ:
Samtidigt som spädbarn i Gaza dör av svält, mödrar tvingas gräva fram sina barns kroppar ur rasmassor, och kvinnor och barn förlorar livet på grund av sönderbombad infrastruktur, väljer Sveriges vice statsminister att applådera förövaren.
Idag tog vi bussen till Spiken. Därifrån vandrade vi (utan dröjsmål) vidare till Läckö Slott.
Det invasiva jättekungsljuset stortrivs i slottsmiljön:
Det är dock oklart om Cecilia Janssons konstverk Värn (en timmerbröt toppad med en amöbaliknande tingest) kan skydda mot dylika invasioner.
Och nere i hamnen närmade sig en (fientlig?) armada, bestående av Diana och Sigrid Storråda:
Vi tog det säkra före det osäkra och drog till busshållplatsen. Men där upptäckte vi att tidtabellen upphörde att gälla i december 2023:
Bussen på söndagar 15.41 går 2025 15.56, så hem kom vi. Och den dyra fjällrävenkeps jag hade glömt på bussen på ditresan, den fick jag tillbaka vid återkomsten till Resecentrum.
Bussen vi for med till Kållandsö hade vid återkomsten till Lidköping drabbats av batterikollaps. Och i denna buss befann sig min kära fjällräv
Folk kuskar ofta många mil i bil. Men de kanske missar det som hembygden har att erbjuda. Idag for vi upp till Agriturismo/Österplana kyrka. Där njöt vi av de vildsvinsmackor vi hade inhandlat på Blomberg. Och när vi hade rullat ned för berget hamnade vi på Bondens marknad, arrangerad av Husabys livaktiga Hembygdsförening. Vid kyrkporten hvilar sedan långeliga tider en ärlig man, och nere vid Sankt Sigfrids källa fann vi spår av våra kungligheter😇
Idag har jag fått mig tillsänd en artikel i Norra Skåne. Den tyder på att omtanken om och vänligheten mot medmänniskorna är skruttig i landets storstäder, men att den är på topp i mindre städer som Hässleholm:
Jag tänker på Ebba Busch som fullständigt skiter i att människor (därav många barn) svälter ihjäl i Gaza.
En helt avskyvärd mänska.
SAOB om mänska (stämmer inte in på Busch): en samhällsbyggande och kulturskapande varelse med talförmåga och (jämfört med andra varelser) hög intelligens biologiskt sett den mest avancerade djurarten
Det råder delade meningar huruvida Hjulafton i Lidköping bidrar till att ge en positiv bild av kommunen. Uttrycket Lisch gör det definitivt inte. Lisch påstås vara ett smeknamn för Lidköping, men känns mest som en smäll på käften.
Så här illa kan det sluta när motorfolket tar makten: