Järnvägen är en del av kulturlandskapet

Men det verkar inte Trafikverket begripa.

Idag reste vi från Malmö till Göteborg (med snabbtåget) på Västkustbanan (och vidare till Lidköping med Kinnekullebanan).

Det har hänt mycket med Västkustbanan sedan Anne och jag gjorde vår första gemensamma resa på densamma. Det kan ha varit i slutet av 70-talet.

På den tiden var banan dragen rakt igenom samhällen som Båstad, Laholm, Falkenberg, Varberg och Åsa.

Men under åren som har gått har banan dragits om (i samband med dubbelspårsbygget). Båstad har sin nya station förlagd någon km utanför staden, likadant är det med Laholm. Falkenbergs nya station ligger flera km från centrum, lika illa är det med den fina badorten Åsa.

De nya stationerna upplevs som ödsligt belägna, och tågen bidrar inte längre till att bringa liv i dessa samhällen. Den som har stått på Laholms station begriper säkert vad jag menar, den som numera kallas ”lilla huset på prärien”.

Och sedan natten mot måndag går tågen i en tunnel under Varberg. Den puls och det liv som tågen bidrog med är borta från centrum, och de som sitter på tågen kan inte längre njuta av havsutsikten vid t.ex. Apelviken. Och de som badar, cyklar eller promenerar kan inte uppleva den fina känsla som uppstår när tågen ses rulla genom det halländska landskapet, och inte heller höra det ljuvliga ljudet från klockorna när bommarna fälls över Apelviksleden.

Ett foto från idag, precis när vi har kört in på det nya spåret och den gamla banan skymtar i bakgrunden:

Någon minut dessförinnan:

Utsikten från Varbergs nya station är inte direkt hänförande:

Varberg har alltid lockat till besök. Så är det inte längre.

Den som vill uppleva norra delen av Västkustbanan på rätt sätt kan bläddra i denna trevliga bok:

Och ponera: Vad skulle Kinnekulle vara utan Kinnekullebanan? Inte ett intet, men inte långt därifrån.

Segerstedtinstitutet om varför Forssells son blev som han blev

Texten nedan utgörs av ett antal urklipp ur denna artikel i SvD

Expert: Hatets geografi formar extremister

https://www.svd.se/a/dRKqM1/fallet-med-forssells-son-har-vackt-fragor-om-foraldraansvar

Enligt Christer Mattsson vid Segerstedtinstitutet, som länge forskat om högerextrema grupperingar, drabbas inte ungdomar av extrema åsikter bara sådär. Han talar ur ett allmänt perspektiv och inte specifikt om fallet med Johan Forssell och hans son.

– Merparten av de som hamnar i den här typen av miljöer är uppvuxna i hem där de här värderingarna finns från början, säger han.

– Även om föräldrarna inte nödvändigtvis tycker att den här typen av grupper är bra så finns det ofta rasistiska, antisemitiska och misogyna värderingar i hemmet – ett svartvitt tänkande. Då är man sedan tidigt van vid det sättet att se på världen.

Förutom familj, spelar själva platsen man växer upp på en viktig roll. Christer Mattsson kallar det ”hatets geografi”. Det handlar om platser där det finns en ständig ton av rasistiskt bakgrundsbrus som reproduceras år efter år.

Att som förälder helt missa att ens barn anammar extrema åsikter och värderingar är inte troligt.

Lars Stiernelöf är expert på våldsbejakande extremism och samordnare på Agera Värmland som ger stöd åt anhöriga och avhoppare. Också han menar att föräldrars värderingar ofta sipprar ned till barnet.

Babusia kan förgylla en regnvädersdag

Babusias ukrainska restaurang kan verkligen rekommenderas, liksom Malmös museum med utställningen om de vita bussarna. Jag visste inte att 2.000 av de befriade koncentrationslägerfångarna kom att inkvarteras i just Malmöhus slott!! Erland passade på att göra en djupdykning i ett av museets många akvarier😊 Och utanför Konserthuset sprang vi på Eva Hilds fina konstverk Rubato!

Home

Man kan nog tänka sig att Forssells son har tagit till sig sina värderingar vid köksbordet

I de banorna funderar bloggaren.

Så här tänker Ida Ölmedal, krönikör i SvD:

Det är något som skaver.

https://www.svd.se/a/GyW0eQ/extremhogern-daligt-sallskap

I ministerns version av historien framstår hans son som offret. Högerextremismen beskrivs närmast som en sjukdom som smittat honom via vår tids mystiska monster – telefonen.

Men de utsatta är i första hand de människor som lever med den hotbild som kommer från högerextremismen. Den våldsbejakande miljö sonen beblandat sig med gör livet otryggt för judar, muslimer, invandrare och funktionsnedsatta. 

De här minoriteterna borde ägnas åtminstone några ord. Inte minst när en migrationsminister talar.

På samma sätt skaver Ulf Kristerssons vaga språkbruk, att Forssells son varit i ”dåligt sällskap”. Det låter mer som om han pallat äpplen med Huckleberry Finn än som att han försökt rekrytera ungdomar till en vit makt-organisation.

Forssell hade förmodligen inte suttit lika säker på ministerposten om hans son provat på livet som jihadist.

Forssell blandar bort korten på fler punkter. På frågan om han har dubbla måttstockar svarar han att en förälder bör ”försöka lyckas” i sitt ansvar. Men den här regeringen har bland annat gjort det lättare att vräka hela familjer om ett barn begår brott i närområdet. Det de signalerat är att en hel familj kollektivt kan klandras för ett barns handlingar.

Människan, särskilt den unga, är föränderlig och förbätterlig. Den etiken har växt fram parallellt med den rehabiliteringsinriktade synen på straff, där man kan göra dåliga val men ångra sig, där föräldrar inte straffas för sina barns handlingar, där samhället inte förskjuter de som gjort fel utan försöker fånga upp dem.

Det är en grundsyn som Forssells regering annars inte brukar vara så intresserad av. Men i just det här fallet försökte Forssells moderatkollegor föri det längsta skydda en ung person från publicitet. Så desperata var de att den biträdande partisekreteraren ringde upp de första journalisterna som publicerade ministerns namn, något som uppfattades som påtryckningar.

Bloggaren: Vad har den vanartade sonen fått till sig vid köksbordet, och vad är oddsen för att Forssell-familjen blir vräkt?

Missy har inte hörts av men kaffesurr finns det gott om

Vi är kattvakter i Limhamn sedan i tisdags, men vi har ännu inte sett röken av Missy. Men vi har ändå förstått att han har varit inne lite då och då (via kattluckan).

Hans favoritområde har dessvärre schaktats bort – antagligen för bostadsbyggande.

Och där vid staketet finns det en växt som många kanske inte har stenkoll på, dvs cikoria. I bakgrunden Selmas f.d. förskola!

Under kriget användes cikoria som kaffesurrogat. Och vill det sig riktigt illa kan behovet av kaffesurr bli högaktuellt igen.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Cikoria