Kylvanäs Udd i Skogtrakten Hönsa Mo Skaraborgs Höfdingedöme

Förste antikvarie Anders Berglund på Västergötlands museum i Skara om muren på Kylvanäs Udd:

Jag (Anders Berglund) har gjort en snabbkoll på kartor från olika tider och kan just nu från min horisont säga att det som syns ligger inom Kylvanäs odlade mark sedan en ganska lång tid tillbaks. Man kan förvänta sig stenmurar, kanske jordkällare och annat i den typen av område.  De äldre kartor som jag kollat ger ingen tolkningsbar information annat än att området i storskifteskarta från 1773 namnges som inägomark till Kylvanäs (”Kÿlfwanäs odal ägor äro här”). Udden i sig redovisas inte särskilt i kartan (den handlar om storskifte på skogsmarken på Hönsamon och inte den odlade marken.). Där syns i terrängskuggningskartor från vår tid för området Kylvanäs Udde bl a  en ca 30 x 27 m yta som inte är registrerad lämning. Det kan röra sig om en hägnad, svårt att säga utan att ha sett den. Hägnaden kan ha varit till för att hålla djur borta från odlad mark eller äng eller precis tvärtom, för att hålla djuren samlade inom ett hägn i närheten av gården när de samlats in från t ex skogsbete.

Om antikvariska myndigheter varit där och tittat bör det betyda att någon från Länsstyrelsen Kulturmiljö besökt platsen, tyvärr vet vi inte vem. Kontakta möjligen dem och hör efter om någon minns det.

I det fall vi får en utredning eller annat arbete i närheten kan vi av ren nyfikenhet åka ut och titta på udden och objekten, men i övrigt har vi nu mycket begränsade möjligheter att göra besiktningar.

Här är en länk till storskifteskartan:

https://historiskakartor.lantmateriet.se/hk/viewer/internal/16-ran-2b/0001l6nj/lm16/REG/16-ran-2b/Storskifte

Muren på Kylvanäs udd

Hem


Vattenvägarna var oerhört viktiga under både medeltiden och under förhistorisk tid och det torde ha gått många transporter via sjöarna Unden, Viken och Örlen. Och en sådan vattenväg behövde försvaras, men befolkningen behövde även kunna försvara sig mot fientligt sinnat folk som tog sig fram den här vägen.

Undrar vad antikvariska myndigheter har att säga om den rätt kraftiga men raserade muren ute på Kylvanäs Udd? Vi besåg den igår när vi hälsade på vänner där vid västra sidan av Örlen.

Fornfynd har inga uppgifter, men det går ju att kontakta Västergötlands museum för att om möjligt bringa klarhet.

Östtyskarna åt råkost, Kalter Hund och panerad falukorv

Lördagens Understreckare handlar om maten i DDR.

https://www.svd.se/a/wgBMqn/ddr-s-matkultur-praglades-av-matkris-och-berlinmuren

Några utdrag ur artikeln:

Eftersom import utanför östblocket inte var på kartan var tillgången på frukt och krävande grönsaker (som färska tomater) alltid begränsad. Bananer och apelsiner var rena rariteter. Bristande infrastruktur och lågmotiverad personal bidrog ytterligare till problemet. Hela vagnar fulla med bulgariska vattenmeloner kunde lämnas att ruttna på bangårdar runt om i landet.


Mat fanns det dock alltid. Framför allt sådant som gick att producera i stor skala och för en låg kostnad – och som tålde oömma transporter. Det som alltid erbjöds var: Rotfrukter. Lök. Kål. Äpplen. Industriellt uppfödda broilers. Och fläsk. Tonvis med fläsk.

Östtyskarna var under 80-talet världsbäst på att äta kött. 100 kilo per år. Det är nära 300 gram kött om dagen, varje dag.

Bristfällig planering gjorde att tillgången alltid var ojämn och bristerna en del av vardagen. Ibland var äggen slut. Ibland socker­bitar. Under en mycket lång tid kaffe.

Populär snabbmat från väst släpptes på nåder in i landet av den östtyska statsledningen. Hot dog blev Ketwurst, hamburgare döptes om till Grilletta och pizzaslice till Krusta.

Väldigt mycket är i grunden skiftande kombinationer av kött, lök, potatis och konserver, detta i olika mer eller mindre desperata försök till omväxling.

Bristen på ett varierat utbud av ingredienser drev även fram en hel del märkliga maträtter. Som anrättningen Falscher Haase (falsk hare). En köttfärslimpa fylld med ägg och formad till en harstek. Eller efterrätten Kalter Hund (kall hund): smörkex och kokosfett uppblandat med vaniljsocker och kaka som får stelna i kylen. Som tiramisuns halta och lytta kusin från landet.

Hemlagad mat var för många hushåll en syssla för mycket att hantera i det socialistiska livspusslet. Att så mycket av DDR-mat har en air av skolmat över sig är därför ingen slump. Rätter som frasig Jägerschnitzel (panerad falukorv) med makaroner, den paprikadoftande köttsoppan Soljanka, bräckt kassler med surkål samt den eviga råkostsalladen är särskilt väl lämpade för storkök.

Bloggaren undrar om inte östtyskarnas mat var bra mycket bättre än det vi i västländerna stoppar/häller i oss idag, som pizza och annan snabbmat, chips, godis, kaffebröd, glass, läskebrus, alkohol – och gud vet vad.

Och bloggaren är inget undantag. Han mumsar i detta nu (med god aptit) på Garrapiñadas de Almendras. Kattvakterna fick påsen för att de hade tagit hand om Vincent medan värdfolket var på Mallorca.
En påse råkost hade kanske inte gått hem på samma sätt.