Nya Kompisbyrån är landets största ideella organisation med fokus på integration och inkludering.
Här kan man läsa mer om den nya styrelsen:
Mer kunskap om Nya Kompisbyrån får man busenkelt genom att googla på namnet.
Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Nya Kompisbyrån är landets största ideella organisation med fokus på integration och inkludering.
Här kan man läsa mer om den nya styrelsen:
Mer kunskap om Nya Kompisbyrån får man busenkelt genom att googla på namnet.
Här sitter morbror Allan (snarlik Cosmo Kramer i Seinfeld), morbror Ivar och morfar Simon. Bakom sig har de Moledet, den gård i Velinga socken där Simon föddes den 14:e augusti 1884.
Jag kom på att Allan även kallades för Mr Blue. Dock inte varför.
Att Ivar var kyrkvärd i Luttra kyrka har dock fastnat i minnet. Och att Simon brukade sitta och sova i fåtöljen när det var gudstjänst i radion klockan 11 på söndagarna.

Halvledarbristen slår hårt mot många företag och deras kunder.
Men egentligen är det ju bara bra för planeten att t.ex. bilar inte kan tillverkas i (av vissa) önskad omfattning!
Men varför klarade inte de fria marknadskrafterna av att förutse bristen på halvledare och åtgärda ”hotet” innan bristen var ett faktum?
Inte för att jag har några särskilt höga tankar om kommunismen, men måhända att en femårsplan skulle ha gjort god nytta i det här fallet.
Expertsnacket om att pandemin skulle ha orsakat bristen på halvledare är det nog få som går på. Däremot har pandemin uppenbarat en gigantisk brist på ledarskap inom många samhällsområden.

Bloggaren läser detta i Lidköpingsnytt. Han har under lång tid närt samma tanke.
Bloggaren passar på att kolla om denna nättidning har skrivit något om ”MC-gängslokalen”, mitt emot kommunhuset. Men det står inget att finna.
Det krävs mod att som journalist våga kritisera de krafter som hotar rättssamhället och vårt demokratiska styrelseskick.
GT/Expressen har det modet. Det är alla vi anhängare av lag och ordning tacksamma för.
(En tidningsmakare som väljer att inte skriva om viktiga händelser av hänsyn till vissa grupperingar eller annonsörer är inte mycket att hänga i granen).
Är det någon ”lokal” jag definitivt inte besöker så är det en som har (minsta) koppling till kriminella MC-gäng.
Skälen till detta är flera:
Vem vill gynna en restaurangägare som har sympatier för samhällets värsta brottslingar?
Och vem vågar överhuvudtaget befinna sig en sådan lokal? Risken finns ju att ett rivaliserande gäng far förbi och avlossar ett automatvapen rakt in genom dörren!!
Vad säger Länsstyrelsen om Lidköpings kommuns minst sagt märkliga agerande?
https://www.expressen.se/gt/hells-angels-lojal-krogkung-lamnar-restauranguppdragen/
Men det kanske lätt blir så här när avståndet mellan de inblandade parterna blott uppgår till bråkdelen av ett skotthåll.
Det kan vara kul att se hur tågen på Jönköpingsbanan såg ut förr om åren. (Vi reste med Västtågen där idag på vår hemresa från Skåne).
Här har vi ett foto, taget på Falköpings Central 1974:
https://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=256164
Jag reste med den typen av tåg våren 1974 i samband med en månads praktik på vårdcentralen i Habo. Det spelades in ett TV-program i samband med min praktikperiod. Habo vårdcentral låg verkligen i framkanten på den tiden.
Den som presenterades som ”praktikanten” medverkade i en liten snutt. Denne fick även sköta ”kläppen” vid något tillfälle.
Den som kom på att de tidigare så vackra RC-loken skulle målas svarta har förhoppningsvis fått respass.
Att blicka ut från tågfönstret i Jönköping är alltid lika trevligt.

När vi hälsar på barnbarnen i Hässleholm är det svårt att låta bli att slinka in på suveräna Café Naomi!!

När vi tillsammans med två av barnbarnen studerade konstverket Våren på torget i Hässleholm dök det upp en välklädd herre. Han undrade vad jag tyckte om konstverket.



Svaret mitt blev ”fint”! Men det höll inte herren med om. ”Hon har ju alldeles för stora fötter” var hans alldeles bestämda åsikt.
Mitt diplomatiska svar var att det är konstens uppgift att väcka tankar och känslor hos betraktaren.
Sedan undrade han varför det flöt omkring rönnbär i fontänvattnet. Vi spekulerade i om någon hade slängt i bären. Nästa fråga till mig var om man kan använda rönnbären till något vettigt. Gele’ blev mitt rappa svar. ”Vad bra” sa han då! ”Min livsmedelsbutik säljer socker för 10 kronor paketet den här veckan!”
Hoppas bara att han tog höstens rönnbär, och inte Vårens.