Hämtat ur artikeln som finns i SvD Kultur denna söndag:
Vaccineringen rullar på och lättnaden över att bara få stanna hemma, slippa ta ställning och slippa tänka på allt man skulle kunna göra har tystnat. Fomo har börjat frodas igen. Fomo (Fear of missing out) var ett av 2016 års nyord.
Oavsett hur det blir med vaccinpassen börjar livet så sakteliga komma tillbaka. Men det är inte bara samhället som öppnar sig. Det gör även det inre bråddjup av avund inför allt som andra tycks göra.
Fomo drivs av ett par saker. Dels en uppfattning om att det finns något bättre någon annanstans än det du gör just nu. Det är en faktor som förstärks effektivt av sociala medier, där det andra gör är ständigt närvarande. Fomo bygger också på rädslan för utanförskap, av att inte få höra till gruppen.
Fomo är föreställningen om att något är fantastiskt, men det förutsätter att du inte har hela bilden. När du har det får föremålet för din beundran sina rätta proportioner.
Bloggaren gör det enda rätta. Han föredrar att vara en Jomo sapiens. En sådan föredrar lugn och ro i stället för att stressa från den ena saken till den andra.
