Biskop Sören Dalevi har ett viktigt budskap att förmedla, om vikten av att minnas, och hur viktigt det är att känna sig älskad.
https://www.svtplay.se/video/KR5ZDb6/helgmalsringning/idag-17-50?video=visa
Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Biskop Sören Dalevi har ett viktigt budskap att förmedla, om vikten av att minnas, och hur viktigt det är att känna sig älskad.
https://www.svtplay.se/video/KR5ZDb6/helgmalsringning/idag-17-50?video=visa
Vi inledde dagens Konstafton redan vid 12-tiden, då med fokus på konstnärer bosatta ute på Kålland, som Hjördis Blomberg och Nisse Holmström. Väl komna in till staden dök vi in hos den originelle Hasse Andersson.
Något till livs hade vi redan hunnit få i Sönes trevliga mejeri.
Traditionen bjuder att vi skall inta vårt kaffe på Konstafton inne på Mötesplats Bifrost, och så blev det även detta år. Målgruppen på Bifrost är personer med funktionsvariation. Och sådan variation har vi allihop, annars skulle inte all denna fina konst kunna komma till stånd😊








Lars Kihlbom, som vi känt i mer än 50 år, dök oväntat upp i en bok (Idrotten och folket vid Hindens revs fot) som vi bläddrade i när vi åt pizzan i Söne Mejeri. Dalbostadsfesten arrangerades varje sommar åren 1950 – 1986:

Den här nya programserien hade vi verkligen sett fram emot, men vi blev rätt besvikna när vi blev varse det minst sagt tramsiga upplägget.
Jag söker på internet efter recensioner. ETC dyker upp:
https://www.etc.se/recension/varfoer-maaste-svt-bygga-sverige-i-tiktok-tempo
Dyker upp gör även hemska Flashback. Men vissa kommentarer är faktiskt riktigt roliga:



Cringe = pinsam
Vi hade nog hoppats att serien skulle vara mer som klassikern Svenska hus, gjord av Katarina Dunér.
Den här boken fick jag med mig hem från Biblo. En existensiell biografi.


Jag ser i innehållsförteckningen att Heribert var verksam i Skara stift 1947 till 1949, något som bidrar till mitt intresse.
Och den pastor Jansson som står i centrum i den här boken har absolut inget gemensamt med den pastor Jansson som Hasse Alfredsson gestaltade i revyn Gröna Hund 1962.
Josefin de Gregorio på SvD Kultur:
”Jag minns min barndoms allhelgonafiranden. Vi for till kyrkogården, mamma, pappa, brorsan och jag, utrustade med ljus och tändare med lång hals, kransar och ett andaktsfullt sinnelag.
När mörkret föll blev kyrkogårdens böljande backar ett hav av ljus, och varje ljus kändes som en bön. Vi tänkte på döden. Vi tänkte på dem vi förlorat. Vi tänkte på kärleken. I gångarna rörde sig mängder av människor, men ingen pratade med någon annan. Vi var skuggfigurer i samförstånd, respektfulla mot varandras sorg. Den konkreta handlingen att tända ett ljus gjorde gott, redan som barn förstod jag symboliken, erfor den.
Men något annat lurade i faggorna. Något glättigt, ovärdigt, som luktade e-nummer, socker och kinesisk plast. Det var det amerikanska halloweenfirandet. Ja, jag vet att det har keltiska rötter, blabla, men det är inte det keltiska vi har importerat – det är det genomkommersialiserade amerikanska jippot med bus eller godis, zombies och demoner. I takt med att halloween seglat upp som barnens favorithögtid har de svenska påskkärringarna nästan helt försvunnit – för jo då, vi hade ju även tidigare ett tillfälle då barn fick klä ut sig och tigga godsaker hos grannarna under lätt ockulta former.
Halloween har dessutom lyckats sträcka ut sig till att omfatta hela oktober månad. Den sista, kritiska veckan tar jag med mig ungarna till mormor och morfar för att slippa de påbjudna förskolefiranden som alltid riskerar att sluta med mardrömmar. Bland svenskar är jag ganska ensam i min ovilja att bejaka djävulshögtiden, men jag tröstar mig med att många invandrade kristna och muslimer också bestämt säger nej. Våga vägra halloween!”
Ni kan lite på att Josefin har en meningsfrände i Bengt Rahm, bloggaren!!
Hemresan med tåg från Skåne företogs med idel länstrafikbolag. Och det var riktigt billigt!! (Resan köptes med Jönköpings länstrafiks app).
Det blev två tågbyten istället för ett när man tar snabbtåget.
Vid uppehållet i Jönköping passade vi på att ta en lågprisfika på Pressbyrån.
Seniorer erbjuds kaffe och ett präktigt bakverk för ynka 27 riksdaler😊

Några sådana sista minutenbiljetter hittar man inte alltid.
I morgon f.m. skulle det gå på cirka 1.200 kr för oss två att med snabbtåg ta oss från Hässleholm till Falköping, via Nässjö.
Men med hjälp av Jönköpings länstrafiks app kan man ALLTID resa billigt med tåg mellan Skåne och Skaraborg.
I morgon kostar den resan (för oss BÅDA) enkom 613 kr (Hässleholm – Falköping). Den som startar i Kristianstad eller Malmö i betalar inte ett öre mer!!! Priset är alltid likadant.
Och det räcker att man beställer resan precis före avgång.
Två tågbyten. Öresundståg. Krösatåg. Västtåg. Kaffet tar vi på Pressbyrån i Jönköping.


Visst är det skandal att svenska folket ratar de svenska äpplena.
Ur dagens Norra Skåne:

I den fruktansvärde Forssells förvridna bruna värld är det ok att kasta ut våra fina invandrare, men den förgiftade utländska frukten tas emot med öppna armar.
Visst är det rôtet!!!
En cykeltur till Tormesgården (vid Göingeåsens fot) vill man inte vara utan.
När vi cyklade där när det var studentexamen hörde vi näktergalen.
Vid den här tiden på året är det mest tågen som sjunger, inte bland buskarna utan i rälsen.




På hemvägen fick jag tillfälle att hälsa på ekobonden, på gården Annedal.

Och när jag cyklade förbi koloniområdet dök den här burken upp:

Väl åter på Blomängen var det gott att dyka in i stugvärmen:


Sent igår kväll var det tio år sedan min far gick ut tiden

Hade han fått leva hade han säkert uppskattat Isaks glada gubbar😊
