En bakluckeloppis, som verkligen hette duga, arrangerades denna lördag i Hasslösas helt förträffliga bygdegård😊








Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
En bakluckeloppis, som verkligen hette duga, arrangerades denna lördag i Hasslösas helt förträffliga bygdegård😊








Boken ”Min tid hos Lindorm Liljefors” fick Biblioteket beställa från Umeå. Boken är skriven av Per Magnusson och handlar om dennes tid som jaktelev (i mitten av 70-talet) hos den excentriske konstnären Adolf Lindorm Liljefors, son till Bruno och Signe Liljefors.
Jag tror att Per Magnusson numera bor i Floby, med hustru Ingrid.
Det är en dråplig historia som berättas.
Lindorm Liljefors hem i norra Uppland var fyllt med vilda djur. Där fanns bl.a. ett lodjur (som ibland fick vistas inne i bostaden). Sedan fanns det 24 hundar, två tranor, ett tamt rådjur, ko med kalv och tjur, två berguvar, gäss, m.fl djur.
Frukosten bestod av pulverkaffe och Pågens skorpor, lunchen likaså, kvällsmålet lagades av Adolfs hustru Marianne och maten var ofta vidbränd och seg.
Till TV-tittandet dracks det whiskey. Fick Lindorm Liljefors då syn på Yassir Arafat i rutan blev han rasande, och sköt honom bums (men bara med fingret).
Bostaden, inkl gårdsplanen med alla sina skjul, var fylld av bråte. Där såg ut ungefär som om flera handgranater hade bringats att brisera!!
Lindorm Liljefors var lynnig och kunde explodera av ilska, men Per Magnusson stortrivdes och känner stor tacksamhet mot Adolf och Marianne, och tänker fortfarande på dem, varendaste dag.
Jag har inte läst så många sidor (hämtade hem boken igår em), men redan nu kan jag säga att den som gillar jakt kommer att gilla denna bok.
Det var i Fredrik Sjöbergs biografi om Bruno Liljefors jag fick boktipset.

Ortorexi är inget okänt begrepp. Många lär vara ”drabbade” (inkl undertecknad) av denna smått sjukliga fixering vid ”hälsosam” livsstil – präglad av överdriven träning och nyttigt ätande.
Undertecknad sover som en kratta, och har gjort så alltsedan barndomen.
Men ett överdrivet fokus på att optimera sömnen riskerar att motverka sitt syfte. Forskare har till och med myntat begreppet ”ortosomni” för att beskriva ohälsosam besatthet av att få perfekt sömn.
https://www.svd.se/a/gwlajA/emma-frans-somnoptimering-kan-sla-fel-varning-for-ortosomni
I tidskriften Byggnadskultur 1:18 läser jag om den gröna stadsdelen Augustenborg, belägen i Malmö. Där finns också Augustenborgs Botaniska Takträdgård, den första i sitt slag i världen.

Och hör har vi ett foto på våran Simon, från Augustenborg hösten 2007.
Ekostaden kände vi till, men takträdgården missade vi.

Det är spännande att följa takbytet i vår bostadsrättsförening. I morgon skall de nya takpannorna hissas upp, och börja läggas – på hus 69.

Samtidigt läser jag tidskriften Byggnadskultur 1:18, som vi fick av Anna Lokrantz i samband med besöket på Kollängens Tinghus under Vårrundan.


Jag lär mig att det finns många typer av tak, som mansardtak (eller brutet tak), säteritak (som på Stola Herrgård), sadeltak (som i vår förening, även om det är många vinklar och vrår), valmat tak, flackt tak (i princip osynligt från marken), samt pulpettak.
Vad har man då för takmaterial? Jo:
Plåttak (med förzinkad, galvaniserad plåt)
Tegeltak (kom till Sverige redan på 1500-talet), kan hålla i 3-400 år!!! Det enda kvarvarande svenska tegelbruket finns i Vittinge, utanför Sala
Betongpannor byts ofta alldeles för tidigt, av estetiska skäl
Eternittak (tillverkades av asbestcement). Eternit är ofarligt för hälsan så länge materialet får vara kvar på sin plats.
Skiffertak (skiffer från Grythyttan, Glava och Kroppefjäll). Sedan 1960 bryts det ingen ny skiffer i landet. Lång hållbarhet.
Takspån ofta brukat i skogsbygder och numera mest till kulturhistoriskt värdefulla byggnaderz
Stavspån mest till kyrkor, var den vanligaste takbeläggningen i Rom (100 år f.kr). Bör tjäras vart 6:e år.
Torvtak mkt vanligt i Sverige fram till mitten av 1700-talet. Underst bräder, därpå fyra överlappande lager med näver. Överst två lager med torv, med rotsidorna mot varandra. Mullåsen skall hindra torven från att glida ned.
Stråtak (råg)halm eller (blad)vass. Vassen håller längre än halmen.
Papptak det vi idag kallar takpapp är inte baserat på papper, utan är istället en polyesterduk som impregnerats med asfalt. Under 1800-talet handlade det om lump, som doppades i tjära. Men pappen bröts ned av solen och man var tvungen att underhålla med tjärstrykning.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mansardtak
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vittinge_tegelbruk
Jag höll på att glömma de gröna taken, som har en lång tradition i Sverige, men som under 1800-talet fick lämna plats till andra material, som tegel och plåt. Då hade det handlat om torv, vass och halm, men i slutet av 1900-talet återkom gröna tak i nya former. Nu handlade det om sedumtaket. Sedum är en torktålig fetbladsväxt. Men det har även tillkommit biotoptak med betydligt fler växtarter. Fördelarna med gröna tak är många – mer hållbart omhändertagande
av dagvatten, motverkande av urbana värmeöar, gynnande av växt- och djurliv, bättre luftkvalitet och sänkta bullernivåer. Och lägg därtill ett stort upplevelsevärde!!
Och som ni säkert förstår är det som är skrivet här hämtat ur Byggnadskultur 1:18.




Hämtat ur Facebookgruppen ”Gamla tidningsurklipp från Tidaholm med omnejd”.
Visst bör man ha en stöppel till hands när man schablonmålar, men finns det ingen sådan får man försöka dutta så gott det går. (Närmaste stöppel lär finnas på Slöjddetaljer i Skara).

Anna Berg har givetvis en stöppel:


Bruno Liljefors ingick i den kommitté som tillsattes för att utarbeta stadgarna inför bildandet av Svenska Naturskyddsföreningen, som skedde i maj 1909.
Rörelsen var en reaktion mot baggböleriet i de norrländska skogarna, utdikningen av träsk och fågelsjöar, stenindustrins förlöpningar utmed kusterna och annan rå skövling. Till och med reklamskyltarna längs vägarna var en stor fråga, liksom förfulandet av landskapet.
Medlemsmatrikeln för Svenska Naturskyddsföreningens första år är en minst sagt fascinerande läsning.
Där myllrar det av läkare, apotekare, jägmästare och kronofogdar; grevar, baroner och grosshandlare, men inte särskilt många naturforskare. Faktiskt är målarna och skulptörerna fler.
Bruno Liljefors dök upp i matrikeln först 1913, då som ständig medlem. Från och med det året var det han som gjorde omslaget till årsboken.

Hämtat ut Fredrik Sjöbergs utmärkta biografi över Bruno Liljefors
SCA har använt FSC som ett försäljningsargument för att kunna ta mera betalt för sina produkter.
Men efter konflikten med Ohredahke sameby i vintras då SCA avverkat stora områden som företaget lovat att inte avverka drog samebyn tillbaka samtycket.
SCA har betett sig riktigt vidrigt. Från samebyn sida åkte man 40 mil för att tala på plats i den skog som SCA ville avverka, om hur man kunde göra det så att samerna kunde acceptera det.
Men trots överenskommelsen har hela skogen varit slutavverkad när samerna kommit ner med renarna för vinterbetet.
SCA är ett riktigt otäckt företag med en ledning som är totalt likgiltig för allt – utom att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Att SCA nu lämnar FSC är en glasklar markering att bolaget inte vill bedriva ett hållbart skogsbruk.
VD Ulf Larsson är ytterst ansvarig för detta och borde ta sitt ansvar och lämna bolaget.
Idag har vi haft besök av vår 95-åriga österrikiska kompis.
Putnik är hennes namn på den förskräcklige diktatorn i Ryssland.
Vi enades om att vi skulle få en betydligt bättre värld att leva i om vi sköt ut Putniken i världsrymden, i en sån där Sputnik!!