Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Idag har vi haft besök av vår 95-åriga österrikiska kompis.
Putnik är hennes namn på den förskräcklige diktatorn i Ryssland.
Vi enades om att vi skulle få en betydligt bättre värld att leva i om vi sköt ut Putniken i världsrymden, i en sån där Sputnik!!
Det är över tjugo år sedan vi besökte Lars på Heljesgården. Ett tag var det tal om att Västergötlands museum ville göra sig av med gården, av ekonomiska orsaker. Men så tycks som väl är inte ha blivit fallet.
I veckan var spetsen av Västsveriges kulturvårdare på besök. En vanlig plats på sin tid, men nu unik, säger Mimmi Göllas på institutionen för kulturvård på Göteborgs universitet.
Sveriges Radio:
Västergötlands museum:
”Med utsikt mot Hornborgasjön ligger kulturreservatet Heljesgården som förvaltas av Västergötlands museum. Syskonen Lars och Elsa blev de sista av ägarsläkten att driva jordbruket och de var fast beslutna att gården skulle bevaras som ett levande kulturminne. Gården visar de lokala jordbrukstraditionerna från 1800-talet till mellankrigsåren. Allt, både stort och smått, som kan berätta om vardagen på platsen har lämnats kvar. Gårdstunet har alltid slagits med lie och därför finns alla tänkbara blommor och örter under sommaren.”
Nyligen läste jag boken ”Trogen in i döden, skriven av botanisten och bildkonstnären Catarina Lundegårdh, barnbarn till Bruno och Signe Liljefors.
I den boken står Signe i centrum. Men nu är det dags för biografin ”Bruno Liljefors”, skriven av Fredrik Sjöberg. I den boken hamnar Bruno i centrum.
Frågan när Brunos naturintresse började visa sig kommer på tal efter ett femtontal sidor (längre än så har jag inte hunnit läsa).
Naturskydd var ett väsentligen okänt begrepp. Men grundandet av ”Sällskapet småfåglarnas vänner” 1869 vittar nu långt i efterhand om att ett vidare intresse för naturen (än det att bidra till mat på bordet) var under uppsegling.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sällskapet_småfåglarnas_vänner
Hoppas att jag hinner läsa ut boken i tid. Det är bara fjortondagarslån och färdigläsandet av ”Den smala lyckan” lade beslag på fem av de dagarna.
Självklart väljer jag den offentliga vården, även när det gäller vaccinationer.
Och giriga Doktor24 tar 470 kr för en TBE-spruta. På Guldvingens Vårdcentral (VG-Region) kommer man undan med 330! Den äldre kvinnan som var före mig i kön påstod till och med att den var gratis. Men det trodde jag inte på – vis av erfarenhet. Räkningen lär komma med posten.
När vi hade satt dit plissegardiner i våra takfönster kom det ingen räkning. Tänk om den var bortglömd!! Men efter åtta månader dök den upp. 15.000 gick kalaset på.
Ridå.
Hans Gunnarsson framstår som en av de främsta skildrarna av en manlighet i upplösning.
När vi fikade på Piperska lasarettet i Lundsbrunn igår tipsades vi om en youtube-film, detta efter att vi hade undrat över en målning som hängde på väggen.
DEN OTROLIGA HISTORIEN OM PIPERSKA LASARETTET, PIPERSKA STIFTELSEN OCH MARIEDALS SLOTT:
https://tomorrowisanotherchardonnay.blogspot.com/2021/05/den-osannolika-historien-om-piperska.html
Jag kan inte se att svaret på vem Mara Holm på målningen var framgår av filmen, men jag har för mig att hon (trots att hon bara hade jobbat som piga) ligger bakom en av de stiftelser som ansvarar för Piperska.
Även dag två på Vårrundan utvecklade sig till en veritabel succé. Vårt sista besöksmål, det hos den 91-åriga konstnärinnan Edna Cers i Sörbo, var mycket givande. Och kaffestunden på Piperska Lasarettet i Lundsbrunn var synnerligen trevlig. Utöver gott kaffe och god bulle fick vi höra Piperskas intressanta historia. Och Gud nåde den stackare som inte var inkommen på sitt rum klockan tio om aftonen! Kestad och Olof Månsgårdens Skafferi ville vi inte missa, icke heller Kollängens Tingshus. Där var temat för i år (på andra våning) byggnadsvård. Bebyggelseantikvarie Anna Lokrantz hade mycket intressant att berätta!!
Vad sägs om Biggan och Lasse Dahlberg i Västerplana gamla mejeri, ett gulligt lamm som hade en hund som kompis – detta på Hjelmsäter, Lago E Collinas utsökta vedeldade pizza, fotografen Martin Henningsson i Hällekis Folkets hus, kyrkkaffe i Österplana kyrka, ponnyridning i trakten av Husaby, och sist, men inte minst!! – den behjärtansvärda Bukobahjälpen i Husabygården, företrädd av vår vän Lisbeth Williamsson😊
Tidigare kallades det masshysteri, det ”smittsamma” tillstånd som kan drabba alla.
Jag läser Forskning & Framsteg (via Bibliotekets Pressreader. Det är helt gratis). Fastnar gör jag för rubriken ”Smittor drabbar psyket”.
Där beskrivs händelser som gaslarmet vid SÄPO:s högkvarter i februari 2024, apatiepedemin (som nådde sin kulmen 2004-2005), Havannasyndromet (startade 2016-2017) – de flesta hade hört ett främmande ljud när symtomen kom – som senare visade sig vara det knäppande parningsljudet från den Västindiska kortstjärtade syrsan!!!
Under några år på 1860-talet drabbades Småland av något som kallades predikosjukan, en form av extas som yttrade sig i en OEMOTSTÅNDLIG lust att sjunga psalmer och hålla botpredikningar.
Det är lätt att dras med. När vi under vidareutbildningen 1981 besökte Narkotikapolisen i Göteborg fick vi lukta på cannabis. Jag drabbades omedelbart av psykiskt illabefinnande, något som jag delade med andra kursdeltagare.
Att uppleva en svagt främmande doft kan lätt skapa en stämning som gör att somliga får andningsbesvär, yrsel, hjärtklappning och andra högst påtagliga symtom.
Upplevelserna kan tyckas primitiva, men de har varit till gagn för släktets överlevnad!
Skeptiker kan drabbas av våldsamma utbrott🫣
Lördagens Understreckare handlar om homeopatiska preparat.
Trots att det inte finns något vetenskapligt stöd för att homeopatiska preparat skulle ha någon effekt omsätter de tiotals miljarder kronor varje år. Hur kommer det sig att detta arv från den humoralpatologiska hälsosynen fortsätter att omhuldas av så många?
Medan vissa aspekter av homeopatin kunde godtas av den traditionella medicinen var det svårare att acceptera grundaren Samuel Hahnemanns tes om att de homeopatiska preparaten inte bara behöll sin effekt, utan att den till och med förstärktes, vid utspädning. Hahnemann försvarade sig med att spädningarna skulle göras på ett bestämt vis, antingen i steg om 10, vilket förkortas D, för decimal, eller hundra vilket blev C, för centesimal. För att kraften skulle bevaras måste också varje spädning genomföras med kraftiga skakningar. Detta kallas enligt homeopatin för potentiering och en vanlig utspädning är D6 som alltså motsvarar en utspädning en miljon gånger. Detta var inte nog utan Hahnemann förordade spädning till C30. Redan vid C12 passeras en gräns för när det inte längre kan anses finnas någon enda molekyl kvar av det ursprungliga ämnet.
I dag är vetenskapssamhället på det stora hela ense om att homeopatin vare sig har någon medicinsk effekt eller vetenskaplig grund och det har genomförts mer än 500 olika studier kring homeopatiska preparat. Sammantaget finns det inget som tyder på att de är bättre än placebo. Homeopati är snarare ett vetenskapligt fossil som ger oss kunskap om medicinen vid sekelskiftet 1800.
Det finns i dag drygt 900 registrerade preparat på den svenska marknaden och här finns allehanda klassiska gifter som arsenik, belladonna och kvicksilver. Det finns även en del mer udda preparat som lava från den isländska vulkanen Hekla, som anses vara bra vid benbesvär.
Hahnemann avled vid en ålder av 88 år. På sätt och vis var det homeopatin som gav honom ett långt liv. Hahnemann kom från fattiga förhållanden men blev miljonär på sina homeopatiska preparat. Det är onekligen så att välfärd leder till längre och friskare liv, inte vattenlösningar utan en tillstymmelse till läkemedelssubstans.
Bengt Rahms blogg 