Bengt Rahms blogg

Idag har vi gått opp, på Kinnekulles allra högsta topp.

Visst är det märkligt att ramla på en cykeltvätt uppe på Högkullen!! Den som är hemma bland platåbergen kan nog ana Mössberg och Ålleberg långt där borta i fjärran.

Kaffet intog vi nere vid Råbäck. Vi omgavs av ljuvlig ramslöksdoft, och Kinnekulletåget från Göteborg till Örebro bidrog med härligt skarvdunk😎

Den som (i likhet med morfar) tar sig för att spela fotboll mot Erland från Lilla Torg FF i Malmö får räkna med att bita i gräset😊 Morfar blev faktiskt totalt bortspelad, trots att han befann sig på hemmaplan. Han var så slut så han visste knappt vad han heter.

Nu tänker jag inte på de som befinner sig i Sveriges Riksdag, utan på vildsvinen vid Trandansen. Igår kväll dök de upp, men tydligen inte ikväll.

Det går alldeles utmärkt att kombinera svinkollandet med läsandet av Fridegårds självbibiografi.

Men det kan löna sig att inte ge upp, för plötsligt dyker svinen upp, dock mest som speglingar i vatten.

Lördagens härliga vårutflykt gick till Munkängarna. De goda mackorna (med rökt dovhjort och Wrångelbäcksost från Klostret på Blomberg) mumsade vi i oss uppe vid Stenbrottet.

Sipporna voro gula, vita och blå. Bamse, Skalman och Lille Skutt var också på plats. Se keps.

Emelie Högqvists paviljong  hade snyggats till. Emelie var frilla ju till Oskar I och födde honom ett par söner. Paviljongen fanns först på Djurgården i Stockholm, men efter Emelies död hamnade den på Munkängarna.

Några utdrag ur en artikel i SvD:

När PG Gyllenhammar dog förlorade Sverige en ikon. Samtidigt miste författaren Cecilia Gyllenhammar en far.

https://www.svd.se/a/1Mb64K/cecilia-gyllenhammar-om-pappa-pg-kande-mig-alskad

Var kvarlevorna finns i dag vet hon inte. ”Förmodligen i Kanada”. Men någon jordfästning har ännu inte skett. Cecilia tror att kvarlevorna kommer att delas upp.

Offentligheten var viktig för Pehr, han njöt och fick energi av den, av svenska folkets kärlek och sådär.

Han hade även en lynnig och bossig sida. Han kunde retas och vara ganska grym. Så man fick hålla en viss distans.

Hon säger att hennes pappa hade behövts i debatten just nu. I en tid präglad av utförsäljningarnas effekter, ökad korruption inom det offentliga och ett geopolitiskt säkerhetsläge som gör behovet av institutionell trygghet och integritet akut. 

– En stabil stat, en skola som håller ihop. Det är sådan ABC som jag tror att pappa hade kunnat få ut retoriskt till en opinion som tror att Elon Musks nedskärningar av statsapparaten är höjden av frihet.

Pehr G Gyllenhammar var socialliberal. En folkpartist som med åren blev social­demokrat. En företagsledare, kritisk mot meritokratin – som han menade ofta bygger på ärvda pengar och kontakter. 

Eller som hans dotter definierar den: ”En moral för att hålla klassamhället i schack”.

– Maktdelning var viktigt för pappa. Att de anställda ska ha makt genom fackföreningar och att de ska ha del av vinsten. 

Han var också republikan. Han ville ha bort kungahuset eftersom den höll överklassen skyddad. Pappa var för att allt skulle vara transparent, han avskydde hur kapital hålls dolt genom stiftelser och familjeklaner.

– Pappa hade inte så många vänner men han tog gärna kontakt med människor han mötte på stan. Det kan jag känna igen mig i. När man träffar någon i en ICA-kö och börjar skoja och skratta. Så var han mycket, han kom lätt i samspråk.

Pehr G Gyllenhammar talade inte ofta om sitt judiska arv. På hans mammas sida fanns flera personer som dött i Förintelsen, men som i många andra judiska familjer omgavs det förflutna med tystnad.

– Som person präglades pappa av en väldig rörlighet. Jag tror den kom ur det judiska. Att det var farligt att slå sig ner, man kunde lätt flytta på sig om det behövdes. När han blev utkastad ur den svenska överklassen hamnade han i New York och London och rörde sig bland judiska vänner där. Han hade liksom ingen riktig hemort.

Av pappa kände jag mig älskad. Med mamma kände jag nog alltid att hon inte riktigt visste vad kärlek var

De dök upp tio i nio ikväll. Undrar vad de hade i kikaren.

Broschyren är kommen

Klicka för att komma åt varrundan-kinnekulle-2025.pdf

Tranorna vid Bjurum käkar upp 150.000 kg korn varje år. Strax efter åtta nu ikväll spreds morgondagens ranson ut.

Bjurums vackra kyrka kan skymtas där i bakgrunden

Det är många träd som har fallit för motorsågen nedanför Vänerblick. (Förödelsen beskrevs i ett inlägg för några dagar sedan).

Många av de boende i detta ”fina” område tycks ha ett oändligt behov av att kunna glana och glo ut över sjön. Att värna om naturen är uppenbarligen inte lika angeläget.

Uppdraget har utförts av både ”skogshuggare” och arborister. Jag pratade med några av de sistnämnda häromdagen (deras uppgift var att skala bort skymmande grenar på de träd som lämnas kvar). Jag frågade om det träd som verkligen behöver sågas ned – dvs den enorma ask som är angripen av askskottsjuka, röta och honungsskivling (skivlingen gör att rötterna ruttnar bort och trädet kan plötsligt dråsa i backen). Det trädet skulle de ta – ”om de hinner” (och lämna en högstubbe).

När vi tog dagens promenad insåg vi att de inte hade hunnit.

Det verkar således vara betydligt viktigare att vissa kan fortsätta med att starrbliga ut över sjön, än att andra stackare skall slippa att få en hel ask i huvudet.

Från vår lägenhet ser vi ända till Mösseberg, utan att ett enda träd har sågats ned. Men när löven har spruckit ut ser vi inget berg. Då blir det till att vänta till i slutet av oktober.

Vi kan alltid se hamnfyren, detta genom en liten, liten glipa i skogen. Den lilla, lilla ”Vänerblicken” räcker gott och väl för oss

Här bodde min mormor och morfar och min ena morbror med sin familj. Och gården bebos numera av en kusin till mig.

Det kan vara morfar Simon som syns till vänster i bild, bakom snickarboden, lagandes ett stängsel. ”Veahögen” har han inte fått ordning på än, men det kommer han givetvis att fixa. Och ”mjölkakrukera” står på ”mjölkabort”, ditkörda av ”mjölkakörarn” – troligtvis fyllda med vassle till ”gresera”, kommen från Sätuna mejeri.