Bengt Rahms blogg

Det borde finnas en gemensam underliggande orsak till att så många chefer flyr kommunhuset på Skaragatan.

Vari denna orsak består vill jag inte spekulera i, men jag skulle tro att om kommunen verkligen genomsyrades av hållbarhetstanken skulle det sannolikt locka fler kreativa och nytänkande människor till kommunens chefsjobb.

Och finge jag bestämma skulle man börja med att göra något åt utsikten från chefsfönstren. Någon tristare gata än Skaragatan är svårt att uppbringa. Där behöver planteras många träd för att skapa liv och kontakt med den natur vi människor är en del av, och inte minst för att kunna må väl och trivas i tillvaron.

Motorevent anno dazumal skrämmer däremot moderna människor (och presumtiva chefsämnen) mer än vad de lockar. Den högsta kommunledningen tycks således ha brister i omvärldskunskap. En framåt kommun kan inte leva kvar i 1950-talets raggarkultur.

I väntan på bussen tillbaka till Stenhammar råkade vi komma i skottgluggen för en fotograf.

Paret vi samtalar med på fotot rekommenderar radioprogrammet Släktband.

https://sverigesradio.se/slaktband

I december kommer det ett avsnitt om en händelse i mannens släkt. Lite kul att även han har rötter i Habotrakten. Både han och jag har dessutom flera factorismeder bland våra anor.

På torsdagskvällar har Reko-Ring Lidköping utlämning på Nya Staden Torg.

En av producenterna är Magasinet på Sjötorp. Tar man sig till Larv kan man även ta del av utbudet i deras café. http://www.magasinetpasjotorp.se

Det kanske inte framgår av fotona men efter ett litet tag sträckte sig köerna långt ut på torget.

Vi tog bussen till och från utlämningen. Det var elbuss åt båda hållen. På ditresan framfördes bussen av en manlig chaufför. Han körde hetsigt och ryckigt och det gick verkligen undan på 40-sträckorna.

Vissa fordonsförare använder bilen, bussen, lastbilen eller motorcykeln för att ge uttryck för sina inneboende aggressioner. Att vara passagerare i ett sådant fordon är ingen angenäm upplevelse.

På hemresan körde en kvinna. Den resan var rena drömmen. Lugnt och harmoniskt rullade bussen mot Stenhammar och Sjölunda, helt enligt gällande trafiklagstiftning, och varken oskyddade trafikanter eller busspassagerare behövde känna fara för liv och lem.

https://www.svd.se/klimatkrisens-losning-anas-i-lowengrips-sommarprat

Ur Stina Oscarsons krönika i dagens SvD:

”Den mest konstruktiva kamp som förs idag när det gäller klimatet, är den rörelse för naturens rättigheter som växer runt om i världen. I Ecuador och Bolivia finns naturens rättigheter numera inskrivna i grundlagen. I Colombia har delar av Amazonas och floden Atrato fått rättigheter, på Nya Zeeland floden Whanganui, berget Mount Taranaki och nationalparken Te Urewera, och i Indien Ganges och floden Yamuna.

Kampen har med framgång drivits av ursprungsbefolkningar för vilka vår antropocentriska syn är lika främmande som det är för oss att någon inte delar vår heliga syn på ägande. En konflikt som blir uppenbar om man följt det arbete som föregick att Whanganaifloden fick juridisk status. ”Ni talar om floden som en naturresurs”, sa Maorierna till de västerländska juristerna, ”vi ser den som vår släkting.”

Vad skulle hända om Östersjön fick juridiska rättigheter? Eller Vättern?
Att ge naturen rättigheter blir ett sätt att inom ramen för demokratin låta dessa synsätt gå i dialog med varandra. Och jag tänker dessutom att vi när vi talar om ursprungsbefolkningars rättigheter ofta begränsar det till att handla om tillgång till mark. När det i lika hög grad borde handla om detta. Att faktiskt erkänna deras sätt att betrakta världen som giltigt.

Och pröva tanken. Vad skulle hända om Östersjön fick juridiska rättigheter? Eller Vättern?

Skulle militären kunna fortsätta sin övningsverksamhet? Eller kärnkraftverket i Pyhäjoki byggas?

Hur vet vi vad ett hav vill?

Det är frågor som skulle leda till helt nya samtal.

Men hur kan du tala om naturens rättigheter när vi inte ens klarar av att leva upp till mänskliga rättigheter? får jag ofta höra. För att jag tror att det oupplösligt hänger samman.

Fred med jorden och fred på jorden, som Elin Wägner skrev.”

Bloggaren har två förskräckliga exempel på övervåld mot naturen som han fått till sig via TV nu i augusti: Den enorma skogsskövlingen för batterifabriken i Skellefteå och massakern på naturen för att bygga ett logistikcentrum (säkert endast avsett för långtradare, ej för godståg) i Borås.

Hur de människor som fattar sådana beslut är funtade övergår hans förstånd. Sådana individer måste väl vara rubbade på något sätt?

Vi är med rätta stolta över Raoul Wallenbergs gärningar. Men vi skall också vara stolta över Greta Thunbergs enorma engagemang för Jordens klimat.

Greta är en fantastisk förebild för miljoner ungdomar över hela Världen. Hon är tjejen som aldrig i livet skulle flyga inrikes, ej heller ner till Kontinenten, inte ens till Nordamerika!!

Världens coolaste tjej! Men hon retar säkert gallfeber på många av de som inte drar sig för glida ut och in genom gaterna på Arlanda och Landvetter.

Även inlägg i en blogg som skärskådar de som besitter makten i samhället är en (om än mycket lätt) form av visat civilcurage.

Att utmana de som sitter inne med makten är sällan riskfritt.

Den Filsbäcksbo som inte inser det kan knappast ha de oskyddade trafikanternas bästa för ögonen. Det är ju rent löjeväckande att vilja köra i 80 för att ”vinna” 45 sekunder

Det viktigaste är att minimera trafiken genom Filsbäck. För att åstadkomma detta krävs lågt satta hastighetsgränser, ett antal rejäla fartgupp, avsmalningar av sträckan mot Lidköping av den modell som finns på Gamla Läckövägen, förbud för genomfartstrafik avseende tung trafik och en fartkamera åt varje håll inne i Filsbäck (där det är 40 har bilförarna börjat köra som galningar sedan kameran försvann. Det är obegripligt att det finns sådana hänsynslösa människor).

Sedan är det givetvis bra om ännu fler cyklar eller tar tåget, till och från Källby och Filsbäck.

Som väl är finns det många tänkande Filsbäcksbor, sådana som värnar om livet framför några sekunder i vunnen tid.

Och visst är det så att i princip alla Filsbäcksbor har velat få bort det mesta av trafiken genom samhället, en kamp som har pågått i många år. Då måste man kunna ”offra” lite också. Det handlar ju bara om några sekunder.

Selma var förundrad över ljusen på sin allra första födelsedagstårta.

Hon åt upp sin tårtbit snabbare än morfar, och det vill inte säga lite!

Vi frågade en av våra många lokalbussförare idag varför så många bussar utgörs av de gamla dieselbussarna (den vi klev på var en sådan). Han svarade då att det beror på att bussarna inte klarar mer än 6 – 8 timmars körning. Sedan behövs det ny laddning och den tar säkert ett antal timmar.

På en banderoll på elbussarna har man kunnat läsa att samtliga lokalbussar i Lidköping nu är eldrivna. Men det stämmer ju inte med verkligheten.

Det kanske är så att bussarna inte håller vad det kinesiska bolaget lovar. För inte har väl Västtrafik köpt in elbussar för stora pengar för att samtidigt ha en uppsättning dieselbussar att ta till när laddningen sinar?

Och hur skall det bli när det blir minusgrader ute? Halveras antalet körtimmar då?

Bloggaren vill inte måla fan på väggen. Det kan ju hända att det bara är vissa inkörningsproblem med elbussarna från kinesiska BYD (se inlägg från gårdagen). Men det har varit en del inställda turer sedan bytet till eldrift och ett inte ringa antal turer har körts med de gamla dieselbussarna.

Men även i Kalifornien har de haft problem med bussar av märket BYD.

https://www.aktuellhallbarhet.se/misslyckandet-som-gett-elbusstillverkarna-skramselhicka/

Hållbara bussar som inte håller måttet? Västtrafik som gör ännu en misslyckad upphandling? (Bloggaren tänker då främst på de italienska spårvagnar som köptes in till Göteborg för stora pengar, spårvagnar som mycket snabbt började rosta sönder). Det kan sluta illa när Västtrafik har varit i farten.

De är ändå trevliga och bekvämt att resa med dessa nya bussar. Men de kommer inte alltid i tid. Igår var bussen mot Resecentrum 10 cirka minuter sen. Då hade busschauffören kört fel bortåt Sjölunda. Sådana händelser kan bero på att det är många nya chaufförer. Ungefär varannan busstur vi medföljer framförs av en förare vi aldrig tillförne stiftat bekantskap med.