Bengt Rahms blogg

Ett besök på Cafè Naomi gör ingen besviken.

Sydstatare mot Nordstatare. Vita mot färgade.

Så kan man beskriva den debatt som pågår mellan anhängare respektive motståndare till stora, avgasstinna motorevent.

Bloggaren är  (tack och lov) inte med på det sociala forum som benämns Facebook. Men där lär Sydstatarna ha laddat med skarp ammunition för att försöka berättiga det som inte kan berättigas.

(Apropå Facebook: Det hade stulits en cykel någonstans i Lidköping. Osmakliga tips lades ut – tex. ”titta utanför flyktingboendena”).

Vi som ogillar ohållbara spektakel har inte mycket att sätta emot. Men en sak skall anhängarna av Power Big Meet, och allt vad det nu heter, känna till: Vi som vill ha en hållbar värld ger oss aldrig. Några vita flaggor kommer aldrig att visa sig i våra kretsar, sen må motorfolket ta till vilka maktmedel de vill.

Bloggaren är en stor anhängare av kollektiva trafikmedel, i synnerhet tåg. Men ånglok ses helst på museum. Samma sak borde gälla för bilälskarna. Otidsenliga och miljövidriga amerikanare beskådas bäst på museum. På gator och vägar har de inte att göra.

Mardrömmen för oss som förnöjsamma, kanske drömmen för de som vill ha STORA motorevent:

I Simons innebandylag Junis har det alltid varit en självklarhet att flickor och pojkar spelar i samma lag. Nu har Hammarby fotboll hakat på.  Nästa gång kanske det är Villas tur.

Om man vill ha juste spel och en mer sansad och nykter publik behövs det tjejer på plan. Denna enkla regel måste även gälla för så kallade A-lagare.

Isak älskar lavendel men farfar blir orolig när den lille vill klappa humlorna. Lisa gillar pelargoner och farfar Hovdalatårta.

Simon och farfar vandrade åtta kilometer idag, bland kossor (obs taggtråd emellan), får och slocknade vulkaner. Men först tog de bussen till Tormestorp, startpunkten för vandringen till Hovdala slott.

Ikväll hade vi förmånen att träffa en grupp barn från Kiev. Deras föräldrar är Tjernobylkatastrofens offer, med svåra sjukdomar och i många fall även alkoholism. Barnen lever under svåra förhållanden i dessa dysfunktionella familjer.

Av detta märks inte mycket när barnen framträder under sitt månadslånga sommarläger i Broby. Barnen är fantastiskt duktiga sångare och musiker och de  fullkomligt strålar av livsglädje!

Lägret, som har anordnats i 25 år, kostar ca 1/2 milj/år. Många företag och föreningar ger bidrag, så gör även många privatpersoner.

http://tjernobylbarnen.se/about.php

 

Men att gå så långt som att kalla henne för en riktig kalaspingla vågar jag inte.

En sak vågar jag dock påstå: På den där ängsmarken äga gräsklippare icke tillträde.

Isak tycker att det är så roligt att Erikas katt har velat följa med.

Simon passar på att pusta ut på gungan.

Jag har gett mig katten på att jag även skall lyckas fånga Lisa på bild.

https://www.svd.se/hapnadsvackande-modernt-om-varldsalltet

Saxat ur ”Om tingens natur” :

Det som påverkade Lucretius mest var de enkla människornas värld och all den vidskeplighet, dödsfruktan, skuldkänsla och fåfänga strävan som präglade den.

I ett försök att rädda dem, eller åtminstone sig själv, från ondo, författade han sin rasande dikt för att med både etiska och naturvetenskapliga argument vederlägga samtidens gudskult till förmån för en kult av livet självt. Det var kunskapen om världsalltets form och inre processer, menade han – själva skönheten i naturens lagar – som skulle leda människan till frihet

I en trädgård utanför Atens stadsmurar samlade den grekiske filosofen Epikuros (341-270 f Kr) under många år sina lärjungar för att tala med dem om hur en människa bäst ska leva sitt liv. Frukta inte gudarna, sa han, och oroa er inte för döden. Låt den enkla, naturliga njutningen vägleda er och tänk på att olusten är enkel att uthärda; all smärta går ju över till slut.

Eftersom han var naturvetenskapligt intresserad talade han också om världens uppbyggnad med dem. En sten är inte en sten, sa han, utan en sammanslutning av en mängd små och osynliga atomer. På samma sätt är det med rosor och hav – allt är atomer! – även vi utgörs av atomer, och när vi dör blir vi upplösta i atomer. Intet föds ur intet, allt uppstår ur något.

”Om tingens natur” är en lärodikt författad på hexameter i sex böcker, eller sånger, riktade till en statsman vid namn Memmius. Verket inleds med en genomgång av atomteorin och fortsätter (i stora drag) med att göra upp med rädslan för döden, redogöra för relationen mellan sinnesförnimmelse och tanke, civilisationens framväxt och allehanda naturfenomen, och den avslutas med en storslagen, förmodligen ofullbordad, betraktelse över pesten i Aten (430 f Kr).

I centrum står människan, eller rättare sagt människans sinnen, för det är i dem kunskapen om världen har sin källa. Lucretius förklarar helt enkelt världen med världen själv, människan med människan, och det är få som kan mäta sig med hans svindlande iakttagelser. Tid, till exempel, är inget vi ser, skriver han. Det vi däremot ser är tidens gång i gatstenens nötning, guldringens tryck kring fingret, trädens växande kronor, och på samma sätt är det med atomerna. De syns inte, ändå finns de där, och i en berömd bild liknar han atomen vid dammkornet man plötsligt ser virvla i ett ljusfält.

Björkeson har gjort det till något av ett särmärke att förvandla antika texter till friska upplevelser, och trots sin höga ålder kommer ”Om tingens natur” därför häpnadsväckande nära den moderna tidens livsnerv. Men det är inte uteslutande översättarens förtjänst. Tänk ändå att denne diktare helt utan instrument och kontrollförsök, med sina ögon bara, sett så djupt in i tingens sammanhang och förebådat den moderna fysikens landvinningar med ett så skarpsinnigt och oförlikneligt uttryck.

Man kan förstås undra vad Lucretius hade tänkt om vår tid. Vad hade han sagt om prylöverflödet, naturförstörelsen, skönhetsindustrin och allt det där som väcker så mycket oro och ångest hos människor? Förmodligen skulle han framföra en av de vändningar som han, i Björkesons tappning, använder sig så flitigt av i verket:

”Det verkar ju fullständigt rubbat.”

Efter att nu senast ha läst ”Bön för Tjernobyl” behövde det bli en lättsammare bok den här gången.

Jag valde en e-bok inom deckargenren, på måfå. Vem denne Mons var hade jag ingen aning om. Känd eller okänd? Kvinna eller man?

Men nu är jag fast i boken vars handling utspelar sig på ett Mallorca där polisen är korrumperad, spriten flödar och knarket har tagit överhanden. (Tänk om det är så illa på Mallorca som boken ger vid handen).

Efter vissa efterforskningar har jag förstått att denne Mons är en man och att han är en av Sveriges mest kända deckarförfattare.

Men vad som har hänt med Tims försvunna dotter återstår att se. Upplösningen lär nog uppdagas under vår vistelse nere i Göinge nu i veckan.

En och annan döing lär säkert dyka upp, men jag hoppas verkligen att Tims saknade dotter dyker upp, välbehållen!

 

Saxat ur Kulturkollen i dagens SvD

”Alla dessa dam- och herrtidningar, kommer de att försvinna? Är de bara ett snart överspelat uttryck för patriarkatets manipulationer?”

”Det har flera gånger hänt mig vid bokbord efter uppläsningar att någon i den vanligen äldre, kvinnliga publiken har önskat en dedikation till sin hemmavarande make, och det med motiveringen: ”Han läser annars bara Biltema-katalogen.”

”Stämmer det att män bara läser böcker om män? Det enkla svaret är nej. Rediga karlar, som det ännu heter i trakterna runt Nässjö, läser över huvud taget inte böcker. Det är för fruntimmer, punkt. Men eftersom Svenska Dagbladets läsare är intelligenta nog att begripa komplexa resonemang vågar jag mig ändå på ett ja.”

”Vi som fyllde 12 år 1970, och sålunda är djupt präglade av decenniet som följde, delar tror jag upplevelsen av att unga, storsäljande författare då – säg Agneta Klingspor och Ulf Lundell – hade både manliga och kvinnliga läsare i en utsträckning som nu inte längre är fallet.”

”Läsningen är helt enkelt mer könsuppdelad i dag, antagligen på grund av att modern övervakningskapitalism föredrar en sådan renodling.

De sociala medierna, ägda av kaliforniska miljardärer och styrda av reklamkolportörer utan moral, fördjupar problemet. Pengar, allt handlar om pengar.

Och i tidningshyllan intet nytt. Kvinnor läser allt oftare Svensk Jakt och Traktor Power , det är sant, men vi män bryr oss om möjligt ännu mindre än förr om Damernas Värld , Min Häst, Allt om Bröllop,  Dagens Nyheter och så vidare ad infinitum . Sug på den.”

Bloggaren vill framhålla att de män han är närmare bekant med läser mycket böcker. Att de bara skulle läsa böcker skrivna av män håller han för högst osannolikt.

Bloggaren kan berätta att den senaste mer omfattande bok han  själv läst var skriven av en kvinnlig nobelpristagare, Svetlana  Aleksijevitj.

Boken därförinnan handlade om Kate Bang, danskan som var tillsammans med Verner von Heidenstam under många år. Utan Kate hade vi inte haft något Övralid, inte heller ”Ett hemligt liv”.