Bengt Rahms blogg

https://www.theperfectworld.com/sv/vilka-vi-aer/ambassadoerer/26-persons/ambassadors/explorers/65-robert-swan

Anne sorterar gamla brev och annat material i samband med sitt släktforskningsarbete.

Då hittade hon ett kort från min moster Britta.

Med tanke på adressen bör det ha anlänt 1958. Det skickades från Mynthusgatan 13 i Skara. Där låg huset som min farfar och min far byggde kring 1944. Men när farfar dog 1950 övertogs huset av moster Britta och hennes man Sven.

Tänk vad ett vanligt vykort kan väcka minnen till liv. Och kattmotivet minns jag som igår, precis som alla de gånger jag hälsade på där på Mynthusgatan: Hallonbuskarna vid uppfarten, altanen med sin häck med ett litet fågelbo, min kusin Jannes alla indiantidningar, mopedutflykterna till bärskogen, det mysiga köket det kaffepannan stod och puttrade, den livsfarliga trappan ner till källaren, Brittas arbete på Konsumbagaren, Svens på Slakteriet och Jannes studentexamen på Katedralskolan i början av 60-talet.

På den tiden var det en bragd att ta studenten, inte minst för den som kom från ett enkelt arbetarhem. Att vaktmästaren skulle ropa alla var vi inte säkra på, men att Janne skulle klara Muntan och få sin examen, därom rådde det ingen som helst tvekan.

Besprutade jordgubbar ingår inte i vårt kosthåll. 44 olika sorters gift är tillåtna i svenska jordgubbar och en odling besprutas i genomsnitt 8 ggr/säsong.

https://www.testfakta.se/sv/livsmedel/article/ifragasatta-amnen-i-jordgubbar

Klicka för att komma åt 2008_miljogifter_jordbruk_mat_jordgubbar_rapport.pdf

Att hitta nyplockade KRAV-märkta gubbar är i princip omöjligt. Men vi har en egen lösning. Frysta eko-gubbar från Bosnien kostar 13.50 för ett paket på 225 gram. De tar drygt två timmar att tina.

Ekologisk glass och ekologisk grädde med ursprungsland Sverige är inga som helst bekymmer att få tag på. Att gubbarna i skålen är från Bosnien förtar på intet sätt den fina upplevelsen för smaklökarna.

Men vi gjorde ett misstag idag. Vi hade en förpackning med Skånemejeriers vaniljkvarg i kylskåpet. I avsaknad av äkta vara fick vi ta kvargen till jordgubbarna. När vi nästan har mumsat färdigt läser Anne på förpackningens innehållsförteckning:

Skånemejerier står inte högt i kurs efter den chocken. Utan tillsatt socker, men med tillsats av tre olika sötningsmedel. ”MåVäl” – jo man tackar. Gubben och gumman känner sig grundlurade…

Här nere finns länken till den skrämmande rapporten (se gårdagens inlägg):

Klicka för att komma åt 148cb0_a1406e0143ac4c469196d3003bc1e687.pdf

Hänryckt av rapporten blir man verkligen inte denna pingstafton, men däremot förtryckt över situationen i denna så förryckta värld och om man skall utnyttja kraftord en dag som denna, heligt förbannad över hur planeten och livet på densamma behandlas.

Förmodligen tänds ett Liljeholmens först när konstgräset på fotbollsplanerna självantänder, när vattnet till isen i Arenorna vägrar frysa och när bildäcken på Kinnekulle Ring – bilar och på raggarvrålåk exploderar i hettan. Då trillar poletten kanske ner och talgdanken går upp. Men då är det så dags, när världen redan står i brand.

”Och det domedagsscenario som målas upp i rapporten är onekligen fruktansvärt.

Ett urval: Hälften av planetens befolkning kommer att tvingas utstå extrema värmeböljor minst 20 dagar om året. Vi pratar inte om en ”skön sommar”, som vissa fortfarande benämner sommaren 2018, utan snarare den förödande hetta på upp mot 50 grader som just nu plågar Indien.

Vidare kommer den globala matproduktionen att sjunka med en femtedel, Amazonas ekosystem kollapsa och permafrosten smälta.

Så fortsätter det. Jetströmmen kommer att destabiliseras. Miljarder människor tvingas lämna sina hem, migrationstrycket på planetens beboeliga områden kommer att explodera, kampen om vatten och mat kommer att leda till krig – rent av kanske kärnvapenkrig.

Förstörelsens omfattning är större än vår kapacitet att modellera för, med en stor sannolikhet att den mänskliga civilisationen når sitt slut, skriver författarna David Spratt och Ian Dunlop.”

I sociala medier kan man inte undgå att bli varse folks oftast ohållbara resvanor. Varför är det så få som vägrar att ge avkall på bekvämligheten?

Det flygs och flängs, trots att det finns fullgod kollektivtrafik (tåg, buss, båt) i vårt land. Det går faktiskt även att ta sig till stora delar av Kontinenten, utan vare sig bil eller flyg, om bara viljan finns.

30 år återstår. Sedan är det finito, men utan tilläg av benito.

Tack Greta för din rakryggade kamp
du är vårt enda hopp

I väntan på undersökningen uppehöll jag mig i väntrummet. Den enda tidning med vettigt innehåll som fanns tillhands var Skaraborgsbygden.

Att Ågårdsskogen är störst (och kanske bäst) är dock ingen nyhet

Inte heller att kärnkraften är kass, båda vad gäller radioaktiva utsläpp och utsläpp av växthusgaser. Men på den politiska högerkanten (SD, M och KD) struntar man i detta. Mammon är viktigare än skapelsen.

Inga nyheter är goda nyheter. Det är nog det som lockar med Skaraborgsbygden.

Vid hemresan från Skaraborgs sjukhus (halvakut efterkontroll efter ett med radiovågor sönderbränt blodkärl) tog jag mig en fika Pressbyrån inne på Resecentrum. Påstår man att man är 65 år får man kaffe och en jättelik cigarrformad bulle för endast 17 kr. Påtår lär ingå).

Jag noterade ett välkommet anslag om rökstopp ute på perrongen.

Detta hindrade inte tågen från att vara sena, pga brand!

Det finns en koppling mellan kommunledningens stenhårda satsning på motorevent och de isberg som guppar ute på haven.

Avgasmolnen gör att inlandsisarna kalvar. Haven fylls inte bara med enorma mängder med plast. De smältande isbergen gör plasten sällskap.

Det är ytterst märkligt att det finns människor som inbillar sig att det som sker i Lidköpingstrakten och det som lidköpingsbor företar sig saknar betydelse i det stora hela. ”Det är ändå bara som en spott i havet”. Men tänk om miljoner andra städer, byar och hålor på vår planet resonerar på samma insnöade sätt!

Det är tur att vi har Greta Thunberg. Hon skulle aldrig sätta sin fot på något av dessa, såsom folkfester!!! beskrivna, motorevent.

Ingen kommer undan. Alla måste hjälpas åt. I Lidköping gäller det för kommunalråd, kommundirektör och alla de 40.000 andra som bor och verkar här.

Att detta skall vara så himla svårt att fatta, det övergår faktiskt mitt förstånd.

Med en tjur på vänster sida om oss och en skock kor på höger sida vandrade vi mot det hägrande målet – Caféet på Blomberg som lockade med Klostermaräng på
rabarbercurd.

Inte för att jag vet vad curd är för något, men gott smakade det, som det alltid gör när bagare Linus har varit i farten.

Som väl är finns det alternativ till raggarliv med hemska avgaser, bus och fylla i vår fina De la Gardiestad.

Kulturarv förpliktigar. Magnus Gabriel och Marie Eufrosyne hade utan tvekan valt Stadsträdgården framför en ohållbar Motortorsdag på hans eget torg, det stora torg som är uppmätt efter den stadsplan han själv fastställt.

Det är i grevens tid att det åter blir som på grevens tid, dvs varken hjulafton eller andra billiga och fördärvbringande motorjippon.