Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Den som kammade hem Linnéskolans Nobelpris i litteratur skall givetvis hyllas med Kungsssången på sin födelsedag.
Simon har själv komponerat sin födelsedagstårta. Farfar var endast behjälplig med att slicka bunkarna.
Lille Isak undrar nog vad i Göta Petter det är som står på.
I dessa yttersta tider när vi människor gör allt vad vi kan för att utplåna livet på Jorden måste vi tvivelsutan besinna oss.
Res gärna men inte för långt och välj alltid det
mest miljövänliga transportmedlet.
För en liten stund sedan tog vi en liten morgonpromenad med lille Isak till eko-jordbruket på Björklunda. Vi hade Göingeåsen som bakgrund och fick nöjet att se en glada segla uppe i skyn, vi hörde näktergalen, såg mängder med liljekonvaljer och fick bekanta oss med fyra hästar på nära håll.
Tänk vad mycket man kan göra utan att färdas långt och utan att förstöra atmosfären med avgasmoln från bilar och flygplan.
Hållbar livsstil kallas det visst och en sådan behöver man aldrig skämmas för.
Isak var så glad när han fick vara nära hästarna så hans små fötter hoppade nere i barnvagnen.
Han fick uppleva livet i Jan Danuelssons fina anda – detta att kunna se det stora i den lilla världen. Den som ofta finns alldeles bakom knuten.
Nu får bensinupprorets anhängare svar på tal.
Nu dras tumskruvarna åt. Tiden är knapp. Ingen slipper undan. Lev enkelt och förnöjsamt.
Visst är det vidrigt med människor som bryter mot hastighetsgränserna.
Simon går på Linnéskolan och passerar varje skoldag det aktuella övergångsstället (se nedan) där en en flicka blev påkörd av en grävskopa för ett par år sedan.
Då sänktes hastigheten till 30 men inget fartgupp anlades. Nu har Motormännen kollat hur situationen ser ut.
Majoriteten av fartdårarna är män. Majoriteten kunde säkert ha cyklat istället. Två hastighetsöverträdare varje minut, av fyra möjliga. Visst är det avskyvärt.
Man kan undra varför folk har så bråttom genom livet så att inte ens värnandet om barns liv kan hejda deras framfart. De borde göra som Linné, förundras över livet och det som växer. Det gör man knappast när man sitter bakom ratten och trycker på (av)gaspedalen.
Lille Isak ville inte gå och lägga sig ikväll. Och farfar ville såklart hellre kolla på Isak än på TV4-spektaklet Let’s Dance.
Från Läkartidningens kultursida:
Oskicket med att anlägga plastgräs på fotbollsplaner och lekplatser gör mig upprörd. Inte är det bättre med asfalten som breder ut sig på det grönas bekostnad.
Ett skräckexempel är hur det ser ut kring ett nyetablerat företag på Plastgatan. Asfalt och sten till 100% tyder på obefintlig kunskap om och intresse för miljöfrågor.
Martina Rask skriver idag om rivningen av RIA-huset. Man skyller på buller från järnvägen. Men moderaterna har vett att försöka stoppa rivningen. Ingen normalt funtad människa vill väl att hela tomten skall förvandlas till en parkeringsplats.
Om nu kåken ändå rivs – låt anlägga en äng. Det kan man göra på många ställen i kommunen där asfalten, med politikernas goda minne, har fått ta överhanden.
Även i villaträdgårdar går det att anlägga små ängar – till nytta för pollinerare och därmed för den biologiska mångfalden, för mikroklimatet och för den psykiska hälsan. Så riv upp de förfärliga stensättningarna i trädgårdarna. En påse med ängsfröer är lätt att få tag på. Fröerna säljs även i storpack.
Idag åker vi till en son med familj i Skåne. På villatomten finns en äng. Den har funnits där sedan huset byggdes för 60 år sedan. Och alla trivs – blommor, bin och vi människor – på och invid denna blommande äng.
I Grästorp, av alla ställen, löper man linan ut. Till och med det levande gräset får stryka på foten när ängsmarken tar över.
Klicka för att komma åt Infoblad%20A3-vikbar%20-%20utställning.pdf
Jag är inte odelat positiv till planförslaget för Björklundaområdet, särskilt då med tanke på att betes- och åkermark tas i anspråk för bostadsbyggande. Vilka munnar är det som inte skall mättas när vårt koldioxidintensiva och totalt ohållbara och smått hysteriska flygande, bilfarande och konsumerande leder till svåra klimatförändringar med globalt minskade skördar? Måste vi inte med alla medel skydda jordbruksmarken? Därtill ökar Jordens befolkning explosionsartat…
Men det finns ändå saker vad gäller Björklunda som är betydligt vettigare än vad som framförs i planförslaget för Liden i Lidköping.
Max 3 våningar på Björklunda. 10 på Liden.
Gröna tak och väggar!!! på Björklunda, och därtill många solceller.
Några gröna väggar på Liden lär väl knappast HSB planera för.
Överhuvudtaget karaktäriseras Björklundaplanen av småskalighet. Byggnaderna anpassas efter den känsliga natur- och kulturmiljön.
Det bästa är att läsa hela planförslaget, även om man inte är Hässleholmare. Man lär sig alltid något om samhällsplanering. Och vi måste vara med och tycka, vi vanliga samhällsmedborgare.
Politiker, tjänstemän och byggherrar kan inte släppas lösa hur som helst. Se bara på det förfärliga som har hänt vid Skararondellen där skogsridån ”råkade” falla så att alla som passerar inte skall missa det heliga templet för massbilismen, Biltema. Man undrar om ansvar kommer att utkrävas. Jag tvivlar.
I Lidköping har vi Martina Rask på NLT som lyfter planförslagen i sina artiklar. Det skall hon ha all heder för.
Där det gula krysset är inritat har vi bott under en tid, naturnära och med gökens galande, vacker koltrastsång och näktergalar som höll serenad i maj och början av juni.
Men i villaområdet norr om Statena i Hässleholm breder stenplattorna ut sig i trädgårdarna. En beklämmande syn som vi inte heller slipper ifrån i Lidköping. Lokalklimatet påverkas genom risk för outhärdlig hetta i dessa stenöknar som rimligtvis, och inte minst i dessa ”prepperstider”, borde användas för odling av potatis, grönsaker, bär och frukt. Jag saknar verkligen en renässans för trädgårdsstaden.
Men riktiga survivalister borde i konsekvensens namn även tänka på hur de reser och konsumerar. Det kanske de gör, men jag är inte övertygad om det.
Bengt Rahms blogg 