Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Påskhelgen 2019 har gått i vandrandets tecken. Annandagen ägnade vi åt Kållands skärgårdars vackra naturreservat.
Fyra dagar, 30 km, 47.000 steg. Inget att skryta med men gott har vi verkligen mått denna soliga påsk.
Mitt ute i vildmarken hittade vi en nyuppförd offentlig toalett. Man kan undra om Kungen skall komma på besök.
I vårvärmen segar vi oss uppåt i backarna strax ovan Blombergs herresäte. Kaffestunden hägrar men det är flera km kvar till Västerplana rastplats. Tranorna har det lättare. Med hjälp av termiken kan de ta höjd innan språnget över Europas tredje största sjö.
Efter kafferasten fortsatte vi i riktning Martorpsfallet. Men där var det mera allfarvägen vad gäller vandrare. Många hälsade inte och det kändes nästan som att gå mellan Stockholm C och T-Centralen. Så illa beter vi oss inte i den svenska naturen. Där bekräftar vi varandra med en artig och glad hälsning. Svårare än så är det inte att visa prov på vanligt hederligt hyfs.
Tro handlar inte om dogmer som Migrationsverket tycks inbilla sig.
När pastorn Micael Grenholm, som länge engagerat sig i asylfrågor, satte samman ett test utifrån några av de typfrågor som förekommer, kunde inte ens biskopar i Svenska kyrkan svara rätt.
Tro handlar istället om att ha ”ett slags värn mot missmodet och en tillit till att det finns en tillvarons yttersta grund som fångar upp mig när jag känner mig som mest utlämnad och övergiven. Tro är i hög grad upplevelsen av att vara del av en dramaturgi som leder till kärlek och frihet.”
https://www.svd.se/svensken-tanker-att-tro-har-med-kunskap-att-gora
Här är testet som Migrationsverket använder sig av för att kunna kasta ut asylsökande:
https://www.svd.se/klarar-du-kristendomstestet
Själv fick jag 5 rätt av 10 möjliga.
Måste man kunna visa upp partibok för SD för att få jobb på Migrationsverket?
Vi lyssnar på Vetenskapsradions veckomagasin där de bl.a. intervjuar en kvinna från Varnhem som bröt armen för sju år sedan och som därefter har fått behandling mot benskörhet. En sådan behandling minskar risken för nya frakturer med 50%.
https://sverigesradio.se/vetenskapsradionsveckomagasin
Ett annat inslag tar upp detta med kramande och kindpussande. Det var överklassen som började med kramandet på 70-talet och därefter har beteendet blivit allmänt förekommande. Men det är nu samma överklass som börjar dra ner på kramandet. Antagligen kommer kreti och pleti att följa efter.
Det är som med mobiltelefoni. Först var det en statusmarkör att äga en mobil och prata på så att det hördes vitt och brett, men längre fram blev det snobbigt att inte ens vara nåbar via mobilen.
På Institutet för folkminnen kan man fördjupa sig i kramandet och kindpussandet. Den som inte vill lajva överklass bör nog nöja sig med en gammal hederlig handskakning.
Spåröhuvud skall inte förväxlas med Stångöhuvud men vad gäller upplevd skönhet är det inte mycket som skiljer dem emellan.
Vi mötte inte många själar under vandringen dit ut – frånsett en löperska, en pappa med två små barn och en liten hund som hette Elsa.
Ute vid Spåröhuvud tronade en gammal krake som var i förvånansvärt gott skick.
Det finns många bra botemedel mot leda och tristess. Att ge sig ut på vandring är ett av de bättre.
Det gäller bara att kunna välja leden för dagen. Otterstad har ökat i intresse sedan det via vår släktforskning har visat sig att min farfars mor och hennes förfäder hade sina rötter på Kållandsö.
Att det blir Kinnekulle imorgon har vi redan bestämt. Då ingår även ett Klosterbesök med inslag av Linus goda surdegsbröd.
Rötter på Kinnekulle efterforskas. Att det finns sådana i Götene kommun på min farmors sida är odiskutabelt.
Nja, så särskilt många är de nog inte och vissa inlägg är troligen mer störande än roande. Kanske att en del till och med vill använda påskriset till annat än pynt.
Men så här det när man bloggar: Det är ens egna, högst personliga, tankar som kommer fram i denna den nya tidens dagbok.
Ros eller ris. So what. Men visst blir man lite glad om någon håller med, särskilt vad gäller vikten av att ta miljöhotet på största allvar.
Långfredag med soppbuffé hos Löfwings, vandring i Bolums lider och välbehövlig fikapaus nere vid Forskarstugan.
På leden mellan Naturum och Heljesgården passerade vi Biljers ås och Kostenen. Som väl var höll sig kreaturen borta.
Idag har vi siktet inställt på Hornborgasjön. Vi inleder med en vandring från den av Lars Eriksson och hans syster Elsa till Västergötlands museum skänkta Heljesgården.
http://www.skaraborgsleder.se/vandring/se_vandring_falkoping_bolums_lider.html
Vi hoppas att leden är kreatursfri. Vid ett annat tillfälle fick vi fly, hals över huvud.
Här är jag i samspråk med Lars sommaren 2003.
Lars var en hejare på att hugga ved, en syssla han hade blivit ordinerad av distriktsläkaren i Stenstorp. Fyss är inte sällan i klass med Fass.
Efter vandringen blir det soppbuffé hos Löfwings. Vi lär inte bli besvikna, även om konsten inte är i vår smak.
Luma och Simon hjälper till med trädgården på Brunnsbacken i inledningen av påskveckan 2012.
Bengt Rahms blogg 