Bengt Rahms blogg

På det för första gången vinteröppna sommarhemmet Skogshyddan mötte Anne och jag min gamla BB-kompis från sommaren 1952, Leif Granevik.

Glassen lockade knappast i kylan men Leif hade klokt nog ordnat med korvgrillning för blåfrusna pulkaåkare nere vid Vänerstranden.

…och säg upp kontraktet med larmföretaget. Larmnyttan är i stort sett obefintlig.

Det finns en vinnare på rädslan för inbrott, larmföretagen. Men för den som inte vill låta sig luras finns Grannsamverkan, dvs något som verkligen fungerar, dessutom helt kostnadsfritt.

Lördag kväll, Melodifestival och inget att snaska på. Men då kom bloggaren att tänka på burken med Lillebrors Bästa, godiset som Simon har sålt för att finansiera Linnéskolans klassresa. Hoppas bara att klassen (i god Greta Thunberganda) väljer tåget och Västkustbanan för resan från Skåne upp till Liseberg och Göteborg.

Om det är lillebror Isak (med hjälp av lillasyster Lisa!) som har stått för kolakoket är oklart.  Men han är definitivt lika sugen på godsaker som farfar!

Idag, precis som så många andra dagar, färdades bloggarparet med buss. Men det gick lite väl fort och hetsigt i snömodden. Lokalbussarna har inga bälten och det är knappast meningen att man skall behöva frukta för sitt liv vid färder med Västtrafik.

Bloggarparet blev riktigt förskrämda när busschauffören vid två tillfällen valde fel sida om mittrefugen.

Bloggaren tänkte reklamera den vådliga färden men klickade aldrig på SÄND-knappen. Man är nämligen tvingad att skriva exakt vilken buss man åkt med, sitt personnummer, Västtrafikkortnummret och slutligen, på heder och samvete intyga att allt det man skrivit är sant.

Detta tvingande förfarande gjorde att bloggaren blev riktigt skraj. Han vill ju ”bara” att Västtrafik och deras bussar, spårvagnar, båtar och tåg skall framföras enligt lagar och regler. Inte vill han sätta dit – och kanske till och med lagföra – en enskild anställd. Men Västtrafik måste kunna garantera resenärernas säkerhet.

Att chaufförerna utgörs av kvinnor och män, en del med härkomst från Sverige och andra med ett förflutet i andra länder, det tycker bloggaren är toppen. Och man blir alltid lika vänligt bemött när man kliver på eller av, utan undantag.

Men mittrefugerna måste passeras på rätt sida, hastighetsgränser skall hållas och inget stollekörande får förekomma genom rondellerna. Annars är risken stor att resenärerna flyr från Västtrafik och övergår till bilkörande. Och så långt skall det verkligen inte behöva gå.

Bloggaren borde kanske inte klaga. Paret kom ändå fram till kyrkogården med livet i behåll. Och refugerna blev ju inte påkörda. Tänk också på att refuger kan vi alla komma att behöva, som tillflyktsort och fristad, i bistra tider.

 

P1-morgon möblerar om. Fr.o.m. måndag tidigareläggs ”Tankar för dagen” till 06:25.

Men den förändringen som harmar bloggaren mest är flytten av ”Land- och sjövädret” från 07.55 till 08.55. Detta väder har bloggaren levt med i hela sitt liv. Och vad skall sjöfararna säga? Och bönderna? Risken för grundstötning eller att klövern mejas när skyfallet är i antågande måste tas på största allvar.

Morfar Simon på Båltorp skulle ha vaknat upp vid apparaten, fattat pennan och skrivit till Kungs!

Bloggaren väntar med den åtgärden till dess att klåfingrigheten når ”Land- och sjövädret” 21.50. Att få lyssna till dagens toppnoteriningar vad gäller temperatur och nederbörd är ljuv musik, för att inte tala om vindstyrkan på Skagerrak när stormarna ryter i.

Detta förutsätter dock att han inte har somnat till vid apparaten, det som gamle Simon brukade göra inne på kontoret där på Båltorp.

Bloggaren som absolut inte vill vara med i Facebook kan ändå tjuvkika vad de håller på med i gruppen ”Vi som kom ihåg hur Falköping såg ut förr”.

Det kanske är på grund av orden ”kom ihåg” som inlägget nedan kom till.

Men bloggaren ”kommer ihåg”. Han vet att detta är Bjurums kyrka och inget annat. Vacker är den, särskilt i trantider. Där är vi ju faktiskt redan om cirka 6 veckor.

Är man ute och tittar på tranor kan man även passa på att ta en sväng upp till Ugglums kyrka.

Om inte minnet sviker bloggaren har kyrkobyggnaden i Ugglum anor från 1100-talet.  Kulhålen i kyrkporten lär vara ett minne från en dansk visit på 1560-talet.

Bloggaren vill tillägga att det är ett mycket fint foto på Bjurums kyrka som Rasim har lagt ut!

Mormor Lisa ägnade sig åt att skriva dagbok. Dagboken låg alltid framme på skrivbordet inne på kontoret och läsandet av anteckningarna var en av bloggarens favoritsysselsättningar vid besök på gården.

Det fanns många dagböcker att kika i, skrivandet hade pågått i årtionden. Mormor hade absolut inget emot att barn och barnbarn tog del av skriverierna.

Bloggen är även den en form av dagbok där tankar och funderingar formuleras. Den som är intresserad får gärna läsa men tankarna är högst personliga. Den som låter sig förargas får skriva sin egen dagbok.

Mormors dagboksanteckningar handlade om saker som vädret, skörden, om någon ko hade kalvat, hur många tjog ägg som hade sålts till handlarn i Sätuna, vilka som hade varit på besök och vilka mormor hade talat med i telefon. Var det kalas omnämndes vilka av de tio barnen som hade närvarat. Då och då kunde blicken lyftas ut mot den stora världen varvid herrar som Erlander och ”Krusse” kunde få sig en omgång. Centerledaren Hedlund sågs med betydligt blidare ögon.

Det är nog så att dagböckerna fortfarande finns kvar på gården,  över 30 år efter mormors bortgång. Jerker, en kusin till bloggaren, har dem säkert i tryggt förvar, kanske i förmaket eller inne på kontoret.

Här syns skrivbordet till höger i bild. Morfar Simon, som har nickat till framför radioapparaten, varken skrev eller läste några dagböcker. Men Skaraborgs läns tidning, den lusläste han.

Bloggaren är dock tacksam att mormor och morfar slapp läsa dennes skriverier. De hade säkert inget sagt. Men vad skulle de ha tänkt?

Knappt 15% av företagen i Lidköping leds av kvinnor. Men nu är ”gubbväldet” hotat. Starka kvinnor tar över på företagen, och det även söder om Vänern.

Det kanske är de nya friska vindarna från Värmland och NWT som påverkar företagsklimatet i Lidköping.

På sikt har männen inte en chans med sina muskler och sina från synbarken till motoriska centra dominerande nervbanor. De står redo för jakt och strid, egenskaper som  inte är särskilt efterfrågade i vår nya moderna värld.

Då står kvinnorna betydligt bättre rustade, med sina starka kopplingar mellan vänster och höger hjärnhalva, något som gör dem oslagbara på socialt samspel och känsloliv, dvs just sådana egenskaper som är oumbärliga i samhället i stort och i företagens ledningar i synnerhet.

Dessa kvinnliga egenskaper gör att männen går en dyster framtid till mötes. Men de får väl hållas i sina slutna sällskap, och minnas tider som har flytt. Fruarna ansvarar säkert gärna för inlämningen, hur det blir med hämtningen är däremot en öppen fråga.

ICA-handlarna har årsinkomster som är rent astronomiska. Bäst går det för en ICA-Butik i Jönköping med en vinst på nästan 50 miljoner. (Dagens DN).

Bloggaren håller sig borta från ICA-butikerna. Det beror inte enbart på att han avskyr när folk tjänar ohemult med pengar. Han vill nämligen inte bege sig till Närhälsan och kolla WR (Wassermans reaktion) efter ICA-besöket.

När bloggaren var på praktik på medicinkliniken i Falköping 1973 var detta ett rutinprov som togs på alla patienter som blev inlagda.

Syfilis? Superklipp? 9:95 i rabatt? Nej fy sjutton! Då kilar han hellre in till Willys. Där behöver han inte riskera att drabbas av paralysie générale.

…utan rena rama sanningen:

När bloggaren hade gått ner för trappan för att ta bussen till biblioteket möttes han av en pekinganka på soffan innanför dörren.

Men lockfåglar kan innebära fara för liv och lem. Bloggaren avstod därför ”var så god”-erbjudandet och ilade snabbt vidare mot busshållplatsen.

När han hade klivit av vid Torget mötte han en f.d. arbetskamrat.  Hon kom vaggande mot honom likt en anka. Bloggaren frågade henne varför hon går så konstigt. Hon berättade då att i rådande vinterväder skall man gå på det sättet (som en pelikan var hennes uttryck) för att inte halka omkull.

Bloggaren övervägde gångalternativet men beslutade sig för att gå som han brukar, dvs raskt och resolut, om än lite struttigt.

Som väl var syntes ingen Fallriskbedömmande gammal kollega till. Blir man utsatt för en sådan bedömning vet man inte hur det slutar. I värsta fall blir det bälte, grindar och sänglarm. Dessutom hamnar man i ett register som handlar om risker. Och den risken vågar man inte utsätta sig för. Man vill ju vara såsom fågeln, dvs fri.