Bengt Rahms blogg

Kan det bero på ett visst rederi i Lidköping eller finns det andra orsaker?

På vägarna har ju inte långtradarna att göra om det finns miljövänligare alternativ.

Vårens långvariga torka har lett till att det brinner i skogarna på många håll i landet. Även Norge är drabbat.

Att fortsätta att leva som om ingenting har hänt är verkligen inte att rekommendera.

Vi måste visa mognad och beslutsamhet och därmed skyndsamt minimera våra utsläpp av växthusgaser. Annars väntar Armageddon runt knuten.

Solen går upp över kåk och gränd, men vi har alla ett ansvar för att kåken inte brinner upp och den mänskliga civilisationen med den.

 

Det måste vi alla hjälpas åt med.

De som hivar ut ölburkar och spritflaskor ur sina bilar under cruisingeventen borde ha vett att plocka upp efter sig. Det skall inga barn behöva göra.

 

Lika viktigt som att inte skräpa ner, minst lika viktigt är det att inte förorena lufthavet med avgasmoln.

Själva är vi inte direkt oskyldiga. Vi tankar hybriden med cirka 225 liter bensin varje år, mest för resor i hembygden. Alla längre resor sker med tåg, ibland kombinerat med buss. Men vi kan och måste definitivt minska literantalet ännu mer.

Vad gäller koldioxidutsläpp genererade av civil luftfart har jag inte orsakat ett endaste hekto under hela mitt liv, och det skäms jag inte för.

 

Den beteckningen använde bl.a. min far om Lidköping under min uppväxt. Det ligger något i det uttrycket, än idag.

När man läser sportsidorna ägnas 6 sidor i dagens NLT åt färgglada sidor med manligt idrott, 1 sida tillägnas kvinnorna.

I dagens Norra Skåne vinner kvinnorna samma kamp, med 5 – 0!

Men kvinnorna tiger inte i allt i kommunen där 60-talets pojkar nu har blivit gubbar. I flera insändare har motorfolket (som dessvärre har makten i kommunhuset) fått rejält på pälsen, senast i dagens NLT:

Kvinnorna tiger således inte längre i församlingen. Matchen har bara börjat. Vad gäller idrottsbevakning är målet oavgjort mellan könen men beträffande den oacceptabla satsningen på miljövidriga event kopplade till bilar, raggare, motorcyklar och tractorpullande är målet att sopa banan med gubbarna och deras ohållbara intressen.

I fortsättningen gäller ”Vår (miljövänliga) stad” men med tillägget ”och våra flickor och pojkar”.

Tilläggas kan att både Greta och ”arg och orolig farmor” har fullt stöd av ”arg och orolig mormor/farmor och morfar/farfar på Gamla Läckövägen”.

Och glöm inte att det är 40 som gäller, även på Gamla Läckövägen. Oavsett kön och ålder, dygnet runt.

Tyvärr går bussarna hit ut inte ens veckans alla dagar. Det borde gå att ändra på, om fler lyssnar på Greta och lever som hon lär.

Påskhelgen 2019 har gått i vandrandets tecken. Annandagen ägnade vi åt Kållands skärgårdars vackra naturreservat.

Fyra dagar, 30 km, 47.000 steg. Inget att skryta med men gott har vi verkligen mått denna soliga påsk.

Mitt ute i vildmarken hittade vi en nyuppförd offentlig toalett. Man kan undra om Kungen skall komma på besök.

I vårvärmen segar vi oss uppåt i backarna strax ovan Blombergs herresäte. Kaffestunden hägrar men det är flera km kvar till Västerplana rastplats. Tranorna har det lättare. Med hjälp av termiken kan de ta höjd innan språnget över Europas tredje största sjö.

Efter kafferasten fortsatte vi i riktning Martorpsfallet. Men där var det mera allfarvägen vad gäller vandrare. Många hälsade inte och det kändes nästan som att gå mellan Stockholm C och T-Centralen. Så illa beter vi oss inte i den svenska naturen. Där bekräftar vi varandra med en artig och glad hälsning. Svårare än så är det inte att visa prov på vanligt hederligt hyfs.

Tro handlar inte om dogmer som Migrationsverket tycks inbilla sig.

När pastorn Micael Grenholm, som länge engagerat sig i asylfrågor, satte samman ett test utifrån några av de typfrågor som förekommer, kunde inte ens biskopar i Svenska kyrkan svara rätt.

Tro handlar istället om att ha ”ett slags värn mot missmodet och en tillit till att det finns en tillvarons yttersta grund som fångar upp mig när jag känner mig som mest utlämnad och övergiven. Tro är i hög grad upplevelsen av att vara del av en dramaturgi som leder till kärlek och frihet.”

https://www.svd.se/svensken-tanker-att-tro-har-med-kunskap-att-gora

Här är testet som Migrationsverket använder sig av för att kunna kasta ut asylsökande:

https://www.svd.se/klarar-du-kristendomstestet

Själv fick jag 5 rätt av 10 möjliga.

Måste man kunna visa upp partibok för SD för att få jobb på Migrationsverket?

 

Vi lyssnar på Vetenskapsradions veckomagasin där de bl.a. intervjuar en kvinna från Varnhem som bröt armen för sju år sedan och som därefter har fått behandling mot benskörhet. En sådan behandling minskar risken för nya frakturer med 50%.

https://sverigesradio.se/vetenskapsradionsveckomagasin

Ett annat inslag tar upp detta med kramande och kindpussande. Det var överklassen som började med kramandet på 70-talet och därefter har beteendet blivit allmänt förekommande. Men det är nu samma överklass som börjar dra ner på kramandet. Antagligen kommer kreti och pleti att följa efter.

Det är som med mobiltelefoni. Först var det en statusmarkör att äga en mobil och prata på så att det hördes vitt och brett, men längre fram blev det snobbigt att inte ens vara nåbar via mobilen.

På Institutet för folkminnen kan man fördjupa sig i kramandet och kindpussandet. Den som inte vill lajva överklass bör nog nöja sig med en gammal hederlig handskakning.

https://www.sprakochfolkminnen.se/om-oss/vara-bloggar/folkminnesarkiven-berattar/arkivberattelser/2019-03-12-latt-kramas-och-lajva-overklass.html

 

Spåröhuvud skall inte förväxlas med Stångöhuvud men vad gäller upplevd skönhet är det inte mycket som skiljer dem emellan.

Vi mötte inte många själar under vandringen dit ut – frånsett en löperska, en pappa med två små barn och en liten hund som hette Elsa.

Ute vid Spåröhuvud tronade en gammal krake som var i förvånansvärt gott skick.

Det finns många bra botemedel mot leda och tristess. Att ge sig ut på vandring är ett av de bättre.

Det gäller bara att kunna välja leden för dagen. Otterstad har ökat i intresse sedan det via vår släktforskning har visat sig att min farfars mor och hennes förfäder hade sina rötter på Kållandsö.

Att det blir Kinnekulle imorgon har vi redan bestämt. Då ingår även ett Klosterbesök med inslag av Linus goda surdegsbröd.

Rötter på Kinnekulle efterforskas. Att det finns sådana i Götene kommun på min farmors sida är odiskutabelt.