Bengt Rahms blogg

Det är trist att lyssna till Naturskyddsföreningens förre generalsekreterare Svante Axelsson när han medverkar i Go’kväll. Han tycks vara helt teknikfixerad och inbillar sig att vi kan få en bättre och hållbarare värld genom ny teknik och fortsatt tillväxt.

Bloggaren tror inte ett dyft på detta. Visst behövs det fler solceller och mer av vindkraft. Men det viktigaste är att vi alla lever ett förnöjsamt liv, ett liv där det lilla kan bli det stora. Vi behöver inte flyga till Thailand när vi kan ta tåget till Varberg. Vi behöver inte husbil, två bilar, båt, sommarstuga, jättestor villa, motorcykel, walking closets osv. osv.

Lycka är att se det stora i det lilla. En naturmänniska som hade den förmågan var Jan Danielsson. I Mitt i Naturen kunde han ägna ett långt inslag åt en liten rar blomma.

Bloggarparet såg honom en tid innan han gick bort. Det var på ett fik i Göteborg, inte av det lyxigare slaget, men han såg ändå ut att njuta för fulla muggar när han satt där på 7-Eleven på Västra Hamngatan och blickade ut mot spårvagnarna kring Grönsakstorget.

Jan var en riktig förebild. Han hade troligen inga (i motsats till Svante Axelsson) naiva drömmar om ett fossilfritt flyg.

Det fysiska resandet känns allt mer omodernt. Det är istället den inre resan som räknas. Det begrep Jan Danielsson.

Visserligen var min morfar i Förenta Staterna i två år i början av 1900-talet. Men när han var åter i Skaraborg igen lämnade han aldrig hemsockna. En långresa, sedan fick det vara nog med sådana eskapader.

Att i stället för tillväxt fokusera på nerväxt, alltså negativ ekonomisk tillväxt, skulle kunna leda till ett bättre samhällsklimat. Det skriver Hans Sternlycke i Miljömagasinet: ”Ett socialt och kulturellt rikt liv betyder mer än ting, sedan de grundläggande behoven är tillgodosedda. Nerväxt i stället för tillväxt vore ett politiskt mål mer i människors intresse.”

Det är således hög tid att vakna. Det gäller inte minst för f.d. och kanske även nuvarande höga befattningshavare på Naturskyddsföreningen, de som låter som företrädare för Svenskt Näringsliv. Lite ny teknik skadar inte men det är endast genom ett anspråkslöst leverne vi kan rädda Jorden. Det räcker med vanligt hederligt bondförnuft för att begripa en så enkel sak.

 

I väntan på sanningen är släktträdet helt utan grenar. Det tar bortåt 6 veckor innan svaret på DNA-testet kommer från Houston i Texas.

Man kan ju faktiskt inte vara säker på någonting innan beskedet har kommit. Modern påstod att det föddes så många barn samtidigt på förlossningen på Länslasarettet i Lidköping när bloggaren kom till världen så hon undrade om denne hamnade i rätt familj, eller hörde hemma i t.ex. Nossebro. Att det var ett väldigt barnafödande just då bekräftas av att bloggaren känner hela tre andra pojkar från Lidköping som föddes dagarna kring den 25:e juli 1952.

Dessutom kan ju någon hittills okänd bock kan ha varit framme under tidernas gång.

Tittar bloggaren ut genom köksfönstret ser han faktiskt ända hem till det berg där han tillbringade tonåren. Granskar man fotot nedan noga ser man en lång grå limpa längs horisonten (ngt till höger i bild). Det är med stor sannolikhet Mösseberg, eller möjligen en kombination av Mösse- och Ålleberg.

Det är där uppe på Högfalan han har sina rötter. Sen får det vara hur det vill med Nossebro. Blev han bortbytt så var det ju ändå en himla tur att han slapp växa upp i en sådan gudsförgäten håla som Nossebro, oaktat att moderns funderingar skapade ett visst svårmod hos sonen.

Precis här badade och fiskade vi i somras. Nu får man nöja sig med en promenad i den kalla och hårda nordanvinden.

Går man med vinden i ryggen och solen i ansiktet är det ändå riktigt njutbart.

 

Bloggarparet fick varsitt DNA-test i julklapp och prover är nu på väg till Houston i Texas för analys. Månlandningen 1969 leddes just därifrån. Men nu har de uppenbarligen bytt bana och hjälper istället folk med att gräva fram sina jordiska rötter.

En ostmacka och en kopp rooiboste hade inte varit fel.

Men väntan blir inte så lång i år. Redan den 1:a februari öppnar Skogshyddana för säsongen. Då lär det definitivt bli fika av!

Med viss möda och inte så lite besvär lyckades morfar/farfar till slut få ihop den numera retrobetecknade tågbanan. När barnbarnen kommer skall det köras så det ryker om det, lita på det!

Vitala delar på tåget är numera hoplimmade med Karlssons Klister. Annars vet man hur det hade slutat, i en stor Big Bang!

Bloggaren har å barnbarnens vägnar åtagit sig uppgiften att återuppbygga det Legotåg de egna barnen fick för cirka 30 år sedan. Ritningen finns bevarad men alla delar till tåget ligger blandade med alla andra Legobitar som barnen fått under uppväxtåren.

Själva drivenheten är i gott skick. Känsliga bitar kommer dock att limmas ihop med Karlssons Klister. Risken för en accelererande entropi måste förebyggas, med alla till buds stående medel. Det måste bli ordning i detta kaos.

Eftersom BRF Fliten märkligt nog saknar kärl för återvinning av papper och kartong fick bloggaren promenera till Stenhammar park för att göra sin samhälleliga plikt. Bloggaren får nog ta ett snack med kommunalrådet som också är en Flitenboende.

Tursamt nog kom lokalbussen när skräpet var slängt, dock åt fel håll, men vad gör det när man har all tid i världen att disponera.

Det blev således en sväng via Sjölunda Äng där bussen har sin änd- och vändhållplats.

Sjölunda skola passerades och bloggaren drabbades av djupt vemod när han blev varse hur skolgården är utformad. Den består enkom av asfalt och absolut ingen som helst grönska.

Det är svårt att begripa hur ansvariga tänker. Är inte skolan till för barn och inte för bilar? Mår inte barn och lärare avsevärt bättre av att få blicka ut över och vistas på en skolgård där asfalten är utbytt mot stora områden med träd och grönska?

Är det så att det är fel personlighetstyper som blir politiker?

Maktbegär är sällan kompatibelt med idéer, särskilt inte hållbara sådana. Det finns en del att avhandla med kommunalrådet.

Igår kväll var det ett herrans oväsen utanför bloggarens sovrumsfönster. Minst två ugglor var i farten. Vad de höll på med kan inte bloggaren svara på. Det kan t.ex. ha rört sig om en avancerad parningslek mellan två kattugglor, alternativt en hård revirstrid.

Europas fåglar, boken som bloggaren fick i present som 10-åring, plockades fram. Boken var på 60-talet ett måste för alla fågelvänner.  Fågelläten är dock svåra att återge i text så där har bloggaren inte mycket att hämta. Men visst är ugglorna vackert avbildade i boken.

Bloggaren är ingen nattuggla men vaknar han till igen av uggleläten, då lär han skärpa hörseln till bristningsgränsen

 

Undrar vem som tog detta foto på lille Isak som bloggaren hittade bland sina bilder nu ikväll. Storebror Simon? Storasyster Lisa? Eller var det Isak som tog en selfie? På bloggarens i-Pad hade han lyckats ta sig in på Twitter och påbörjat en kommentar till en av miljöaktivisten Greta Thunbergs inlägg. Man vet aldrig vad han tänker hitta på, den gossen.