Bengt Rahms blogg

När bloggaren väntar på lokalbussen (som är första delen på Skåneresan) blir han vittne till ett tråkigt fenomen.

Busshållplatsen är belägen utanför en skola. Ett pärlband av bilar rullar fram. Den ena eleven efter den andra släpps av av förment snälla föräldrar.
Det liknar nästan alla taxibilar som lämnar av passagerare vid Stockholm C.

Men hur snällt är det egentligen att curla sönder sina barn? Mår inte barnen betydligt bättre, både psykiskt och fysiskt, av en promenad eller en cykeltur. Och hur mår miljön av alla dessa avgasstinkande dieselbilar?

Desstom är ju alla sådana fordon en säkerhetsrisk för de barn som rör på sig och som skall korsa gatorna.

Det är dags att växa upp. Då menar jag inte barnen utan de föräldrar som visar prov på grav omognad genom detta meningslösa skjutsande.

Tilläggas kan att bloggaren aldrig skutsades till de skolor han gick i under uppväxten. Det berodde inte på att familjen saknade bil fram till att han började gymnasiet. Orsaken var helt enkelt den att hans föräldrar var vuxna sin uppgift.

Men däremot har ideologin kapsejsat hos det stora styrande partiet. Var finns visionerna och de gröna tankarna?

Jag ser bara ännu mer av asfalt och skövlad skog.

Kommunledningens stora motorintresse och minimala engagemang för seriöst menad hållbarhet gör att bloggaren väljer ett annat partis valsedel i kommunvalet.

Det påståendet är fast förankrat i verkligheten och totalt oomkullrunkeligt.

Ett skepp kommer lastat.

Men undrar vad den där Niklas har i sina tankar. Tjockolja? Röken ser allt annat än hälsosam ut – och den där ålakråkan förmörkar faktiskt himlen ännu mer.

De båda korvätarna ser ju ut som rena mafiosos!

En från Norra Skåne, en från NLT:

Moderaterna vill bygga bostäder på Framnäsparkeringen för att istället låta skrinlägga Hamnstaden. Det tycker bloggaren är en alldeles utmärkt idé.

Parkeringen med tillhörande gatukök är ingen munter syn för ögat. Nya bostadshus skulle göra området mer attraktivt. I Karlsborg har man uppfört två rätt höga hus nära vattnet. Många var oroliga för hur det skulle påverka intrycket av Karlsborg. Men reultatet blev faktiskt alldeles lysande.

Ett nytt badhus och ett nytt hotell skulle göra området vid Framnäs ännu mer attraktivt.

Däremot är bloggaren skeptisk till tanken att flytta Framnäs IP till Nya stadens skog. Det skulle innebära ännu mer av ohållbar skogsskövling, ett hemskt fenomen som vi har sett mer än nog av. Vi behöver mer skog, inte mindre.

Att flytta Båtgården till f.d. Shells oljelager vid Småbåtshamnen måste även det ses som en utmärkt tanke. Men bygger man bostäder på marken där Båtgården nu befinner sig får man låta bli att röra den angränsande naturen.

Fördelen med att inte vara partipolitiskt bunden är att man kan tänka fritt. Pluralism är bloggaren en stark anhängare av. Partipiskor borde faktiskt förbjudas. Mångfald är bra på många sätt, självklart även då åsiktsmångfald.

En femtedel av Sveriges befolkning lämnade landet i samband med utvandringen till USA. Utvandrarna var av olika anledningar missnöjda med förhållandena i hemlandet och trodde på större lycka på andra sidan Atlanten.

Under den andra stora vågen var det mest Chicago och Seattle som lockade. Det anses att det var svenskarna som byggde Chicago och i delstaten Washington finns det nu 600.000 invånare med Skandinaviska rötter.

Läs Olle Wästbergs ”vykort” från landet ”over there”.

https://www.svd.se/platserna-dar-sverigebilden-lyfts-fram

Det var således ungefär lika många procent av befolkningen som utvandrade (pga fattigdom, svält och annat elände) som antalet svenskar som kan tänka sig att rösta på det stora bruna partiet, individer som knappast svälter men som skyller allt annat elände på invandringen.

Skulle inte staten kunna hyra in ett antal Atlantångare med plats för dessa missnöjda människor? De kan ju söka lyckan i ”rostbältet” eller i t.ex. Georgia, områden som präglas av rasism och ”working poor”, dvs missnöjda fattiga och lågutbildade vita arbetare.

Om Trump tar emot dem med öppna armar låter jag vara osagt, men att få 2.000.000 nya meningsfränder är inte precis fy skam.

I Harrisons historia i söndagens SvD skriver denne:

Det är ett deprimerande fenomen, som möter oss så fort vi studerar attityder till främlingar i historien. Innerst inne tycks vi ha en liten ilsken hembygdsrasist inom oss, en lokalpatriot som misstror allt hon inte känner igen, allt som inte är hemtamt. Fenomenet är globalt. Det räcker med en snabb analys av rättegångsmaterial från valfritt land för att blodigast möjliga konsekvenser av vardagsxenofobin skall uppenbaras.

Fast innerst inte tror jag inte illa om de flesta av de som tänker rösta brunt. Men det skadar inte att vara påläst. Gellert Tamas bok ”Det svenska hatet” rekommenderas. Om fler läser den boken kanske det räcker att hyra in en Blekingeeka för transporten över havet. Foto Wikipedia:

Det gröna folkhemspartiet har fått pyspunka. Raggarbilar, hjulaftnar och motorbanor är knappast lösningen på våra gigantiska miljöproblem.

Men det finns ett parti på som verkligen visar framfötterna på miljöområdet.

Den där enda gillamarkeringen står bloggaren för. Hoppas att det blir många, många fler.

Då har bloggaren gjort sin plikt och lagt sin förtidsröst, dock icke på det parti som ivrade för en rivning av lokstallet.

Men alla kan vara övertygade om att bloggarens röst gick till ett parti som kämpar för demokratins fortbestånd och för alla människors absolut lika värde, oavsett kön, religion, hudfärg, ras, sexuell läggning osv…

Gamla byggnader skall vårdas, inte rivas. Samma sak gäller för demokratin. Den kräver daglig tillsyn och omvårdnad, särskilt i denna så mörka och av bruna ideologier präglade samtid.