Bengt Rahms blogg

Idag var det skolavslutning på Linnèskolan som har elever alltifrån årskurs 0 till 9.

Simon stod för saxofonerandet, en uppgift som han skötte med bravur!

”Den blomstertid nu kommer” är en känslofylld psalm – även om blomstertiden känns en aning passè denna kokheta försommar.

Att sista momentet utgjordes av ett stort tårtkalas – för elever, anhöriga och skolpersonal – bidrog till att göra skolavslutningen till en såväl minnesvärd som kaloristinn tillställning.

Att klippa ner en häck är ganska lätt. Men att gräva upp den med rötter och allt är en utmaning. Jag försökte med spade, dock förgäves.

Google rekommenderar liten traktor eller kranbil med kedja.

I morgon tar vi nya tag tillsammans med vår trevliga granne. Grepar och korpar lär komma till användning. Hjälper inte det får det bli dynamit.

Trädhusets vänner har haft öppet varje söndag sedan i slutet av mars, så även denna söndag.

Den franska nougaten smakade alldeles utmärkt på Trädhusets altan och avnjöts med Göingeåsen som bakgrund.

Nere vid Hovdala slotts orangeri har man valt att hänga upp små tyghus i ett träd

Lille Isak ligger på filten under äppelträdet och funderar. Han undrar säkert vart det där regnet tog vägen som meteorologerna hade förespått.

Och denna oas är alltid värd inte bara ett utan flera besök

https://equmeniakyrkan.se/skara/planteringen/

Hovdalatårta är inte alls dumt att mumsa på. Glädjen blir dubbel med en glada cirklande över slottet

Den som vill veta hur det såg ut i Sverige 1960 kan zooma in eller ut på kartan som finns att beskåda via denna länk:

https://kartbild.com/#14/58.1792/13.5684

Som ett exempel var mina föräldrars hus på Mösseberg ännu inte uppfört.

Så ta och kika på t.ex. Hässleholm eller Skara. Du lär bli förvånad över allt som hänt sedan dess – och all markexploatering har sannerligen inte varit av godo.

Nu när vi är åter i Skåne är det svårt att låta bli att ta en cykeltur till Göingeåsens lummiga sluttningar. Att ha gröna laster i livet är knappast något man behöver skämmas över.

Erlands rutschkana är lite mer jordnära

Rutschkanan i Vålberga går inte av för hackor. Är det klättervägg upp är det inte så konstigt om man (som Luma) kommer snabbt ner igen. Och Anne och jag tog oss galant tillbaka till Skåne med snabbtåg, utan att först behöva klättra på väggarna.