Bengt Rahms blogg

Innebandymatchen mellan Sösdala och Junis Hässleholm innebar hårt arbete för de som arbetade i korvkiosken. Nästan alla korvar gick åt – utom fyra stycken som fick bli hundmat.

Påpekas bör dock att det handlade om wienerkorv och absolut inga hot dogs.

 

Det är enligt senaste numret av Läkartidningen betydligt vanligare att mötas av samma frissa än av samma läkare. Bloggaren är ett gott exempel på detta. Han har gått hos samma frissa i närmare 42 år.

Ett antal olika läkare har han mötts av i vuxen ålder, men besöken har varit rätt meningslösa. Hypokondriker bör inte onödigtvis belasta sjukvården.

Norska fjällen sommaren -76, innan den nya frissan Anne hade fått fason på kalufsen:

Anne på samma Norgeresa. Den frisyren kan man inte klaga på:

På andra sidan stambanan ligger golfbanan. Men bollen där bortom kontaktledningen är knappast något för den slagfärdige.

Golfstjärnor bör hålla sig här på Jorden. Dock kan kvällssolens matta strålar hjälpa dem att hitta fram till sista hålet.

Att det skall vara så svårt för farfar (i motsats till Isak) att se någorlunda normal ut på kort…

Rabarber från föräldravillan på Mösseberg har fått ny växtkraft i den skånska myllan.

Nu väntar vi bara på pajen!

Allt talar för andra klass! De som sitter i första klass är väl knappt läskunniga.

Köket hos mormor och morfar var inte precis sista skriket. Men där lagades mat och bakades dagarna i ända. En väl använd vedspis ingick såklart och mormors brödkakor var inte av denna världen.

När jag var på besök var en av mina uppgifter att se till så att vedlåren var välfylld med björkeved och morfar stod ofta vid huggkubben och byggde på veahögen.

Ibland kunde man få vara med när han nackade en höna på huggkubben. Det dröjde inte särskilt länge innan hönan var plockad och låg i en puttrande gryta på vedspisen.

Morfar hade inget emot kaffe med dopp. Bjöds det tårta började han alltid med den. Sedan fortsatte han med bullar och det som fanns på kakfaten.

Förtjusningen i det som bjuds på kakfaten har gått i arv till barn, barnbarn och barnbarnsbarn, ett utmärkt exempel på när epigenetiken bidrar till något riktigt gott.

Notera ”blomman för dagen” i fönstret och flaskan med enbärsdricka på bordet. Bloggaren sitter på sin vanliga plats, mitt emot morfar.  Morfar kunde kika ut genom köksfönstret och se om mjölkakörarn, brevbärarn eller främmat var i antågande på framfartsvägen.

Och allra längst bort där vägen svänger låg och ligger Nästegården. På den tiden sa vi ”Hägerströms”. Där kan man än idag få bo som på mormors och morfars tid:

http://www.nastegarden.se/?lang=se

En elcykeltur frampå aftonen till Hässleholms gräddhylla Tormestorp (på Göingeåsens västsluttning) rekommenderas för den som är sugen på riktigt god pizza.

Och MIPS-hjälmen är självklar för den som anser att säkerheten är huvudsaken.

Jag beklagade mig till Länsstyrelsen över att traktorerna med fågelmat kör ut på fälten redan innan de sista tranorna har lämnat Trandansen och flugit ut mot Hornborgasjön för nattvila.

Förfarandet hade jag observerat via webbkameran.

Hannes, som jobbar vid Naturum Hornborgasjön, gav mig ett vänligt svar och sa att så går det ofta till när mörkret faller och några tranor ännu dröjer sig kvar.

Hannes berättade även om Hula Valley i Israel där över 40 000 tranor samlas varje år. Där kör de med traktor mitt bland tranorna som flyttar sig och snabbt återvänder – således utan att bli livsförskrämda. Ett medskickat foto bekräftar tillvägagångssättet:

Kanske att det är där tranorna lär sig dansstegen som de praktiserar vid Stora Bjurum. Om det rör sig om hula-hula vet jag inte, men någonting ditåt är det säkert. Vad skulle annars locka så många besökare till Trandansen, om inte en form av denna lättsinniga dans.

Det finns de som på inga villkors vis vill vara i Orangeriet när vårsolen uppenbarar sig.

Dit hör tvivelsutan både vårlöken och Anne.