Bengt Rahms blogg

Sjöstugan i de många pensionatgästernas Vittsjö är en plats för högromantik och vågskvalp. Och chokladbollarna är både stora och goda! Det kan bloggaren intyga.

 

Vi har haft nöjet att ha Hasse och Carina som gäster.

I programmet ingick en promenad fram till torget (i dealen fanns det en överenskommelse att bloggaren och Hasse skulle se ut som två riktiga helar från Skaraborg – men som fotot avslöjar blev det bara bloggaren som levde upp till löftet).

Det blev även ett besök i Konsthallen där Benkt Diehl ställer ut sina ruffiga fotografier. På fotona kan man se flagnande tapeter, slitna väggar, trasiga fönster och sönderrivna textilier. Benkt Diehl älskar verkligen förgänglighetens konst. (Konsthallsfoto ur Norra Skåne).

Nu i arla morgonstund fortsatte Rolfarna sin bilfärd mot MC-träffen i skånska Genarp. Vi far i motsatt riktning – till Vittsjö och dricker kaffe, men då med kepsen åt rätt håll.

 

 

Tormesgården är en oförgätlig plats – med vacker lövgrönska, intensivt näktergalande och mängder med passerande tåg att beskåda (förutsatt att inte elfel eller annat tågelände är för handen).

Tormesgårdens hemsida: http://equmeniakyrkan.se/hassleholm/missionskyrkanhassleholm/tormesgarden/

Det är faktiskt så vackert så att den icke religiöse kan drabbas av en plötslig omvändelse, likt det som skedde med Paulus på vägen till Damaskus.

 

Det är så stekhett på vår altan så vi har fått börja använda köttermometern som mätinstrument. Igår nådde visaren ända upp till 50 grader.

Inte vi i vilket fall – men det tycks röra sig om en scoutstuga, tillhörig Equmeniakyrkan. Den ligger vackert på Göingeåsens sluttning och på lagom avstånd för den som vill svinga sig upp på cykeln med kaffetermosen i ryggsäcken.

Idag på morgonen rapporterade Radio Skaraborg att Ranlidens äldreboende i Falköping skall läggas ner.

På platsen finns även ett fornminne (från järn- eller bronsåldern) i form av en stensättning där den tidens människor fick sin sista vila.

Foto från Wikimedia Commons:

Det var på Ranliden föräldrarna vistades den sista tiden i livet. De hade fått lämna villan på Bestorp men fick ändå bo kvar vid foten av Mösseberg, i vacker grönska.

Det gick till och med att få lite solbränna genom att öppna fönstret på vid gavel.

Så här trevligt såg det se ut i maj förra året när ett vrålåk hade parkerat utanför entrén. När fotot togs hade även vi en amerikanare – i form av en Ford Focus, med 85%-ig sprit i tankarna.

Vi får hoppas att mer än en stenhög återstår av Ranliden när politikerna har utfört sitt uppdrag och verksamheten på boendet gått i graven.

Svågern och svägerskan var på väg från Malmö till Stockholm. När deras tåg hade ankommit Hässleholm fick det backa någon kilometer, detta för att hämta upp ett  snabbtåg som fått problem och blivit stående ute på linjen.

Vid kolonilotterna, alldeles utanför vår bostad, kopplades tågen samman. Färden kunde därefter fortsätta mot Stockholm C.

Det är den typen av vardagsdramatik som förgyller livet, en åsikt som med all sannolikhet inte delas av de båda tågens rätt ordentligt försenade passagerare.

Att de redan drabbade tågen senare under kvällen blev stående i Mjölby i dryga 40 minuter – pga spårspring i Väderstad – lär knappast ha förbättrat stämningen bland passagerarna.

 

Den som ligger på rygg i liljekonvalbacken och skärper blicken blir varse en av de otaliga glador som behärskar luftrummet.

Gökärten tittar fram bland vitsipporna, men själva göken har vi inte sett röken av.

Idag kunde Trädhusets vänner bevittna en drönare som cirkulerade kring den stora altanen. Syftet med flygturen var att för en lokal banks räkning fota av Trädhuset och dess besökare.

Vi sträckte på oss allt vad vi kunde – för vem vill se ut som en såskopp i den egna bankens broschyr.

När grillkväll på Göingeåsen kom på tal blev lyckan total, så även för den allra minste.

Han var dessutom inte alls rädd för den rovstekel som höll på att bygga bo i vindskyddet. Som alla säkert förstår skrämde getingen däremot nästan livet ur farfar.