Bengt Rahms blogg

Det är inte precis mjölkchoklad jag äter på Victoriahuset men kossorna nere på strandängen bidrar ändå till att fullända smakupplevelsen

Vi hade inte mer än lämnat Roparudden förrän vi hörde hur någon ropade ”Anne”! Det handlade inte om någon som ville färjas över sundet utan om en gammal vän och kollega och hennes man som ville ha sig en rejäl pratstund.

Drakhuvudets roll i inlägget är ännu så länge oklar.

Idag tänker vi ta en promenad till Roparudden. Men jag tror knappast att det finns någon färjkarl kvar ute på Stora Eken som hörsammar våra rop.

Att ropa till våra politiker om en säker cykelväg ända ut till Läckö lär inte heller löna sig. En sådan lär man dessvärre få se i stjärnorna efter. Och tar man sig för att cykla hela vägen ut hamnar man kanske också uppe i stjärnhimlen.

På kvällspromenaden kan man ramla på en gammal kvarn, inhandla kaffe och konjak på Skogshyddan och slutligen få en Vänerblick som verkligen heter duga

Inte bloggaren alltså utan den där Bärling

Efter kaffet och kladdkakan tog jag en liten promenad i skogen. Blåbär hittade jag, och även en litterär fråga att rätt besvara – för den som inte vill verka vara ett bokligt blåbär.

En av våra goda vänner kom hem till oss med en bukett blomster från sommarhagen

Passa på när vännerna är borta…
Men goda var de allt, de där bären!

Som alternativ till cruising med amerikanare kan man svinga sig upp på elcykeln och kolla in några av Kållands alla medeltida kyrkor.

På första bilden skymtar Sunnersbergs kyrka. På andra bilden ses övre delen av den runsten som är rest vid Gösslunda kyrka.

Texten på denna utläses (med hjälp av futharken) till ”Vifrid reste denna sten efter Visäter, sin man”.

En och annan amerikanare dök faktiskt upp längs vägen. Att dessa fordon inte var eldrivna behöver väl knappast påpekas och besättningarna var definitivt inte ute i syfte att beskåda gamla kyrkor.

Nu kom svaret (från min bror) till min undran om vad som var skrivet på den parasoll som var på tal i mitt förrförra inlägg.

Jag glömde dessvärre att kolla själv innan vi cyklade iväg från Djurgårdsudde.

En annan fin paroll för parasoll från glassbolaget i fråga heter ”Ett av livets goda ting Kling”.

Utdelning av ris: Klings glass borde kunna fixa en pinne för mjölkproteinallergiker. GB har en sådan där till och med soyaallergiker klarar sig, gjord på risbasis. Den passar även utmärkt för veganer och lactosintoleranta.

Att sitta på verandan på pizzerian i Tormestorp en varm sommarkväll är oslagbart