Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Blombergsleden tillkom under det första pandemiåret, men vi har inte kommit oss för att gå den – inte förrän idag. Ramslöken och vitsipporna dominerar i dagsläget, men även harsyran har börjat ge sig tillkänna. Vi tog Mjölkstigen ned till Blombergshamn och passerade den fina badplatsen. Men det var som bäst när vi öppnade grinden till Västerplana storäng. Sandsten kan man bygga kyrkor av, men det är alunskiffern som gör att Storängen blir så sagolikt paradisisk😇
Igår gjorde jag ett inlägg om min koppling till Götene och Nils Tolsgården. Men hoppar man tillbaka ytterligare en generation hamnar vi på Österplana.
Linnés vistelse på Kinnekulle gjordes under hans Västgötaresa år 1748. Det är fullt möjligt att han kan ha råkat på Britta och Anders.
På väg till Konsthallen med Majlis. Där fick hon agera konstdetektiv, vilket hon gjorde med stor bravur. Farmor vill gärna visa upp sin fina italienska handväska – inhandlad i Busfröbutiken.
För att inte i onödan stödja Donald Trump, hans skräckvälde i Vita Huset och de amerikanska multinationella bolagen har jag nu inhandlat min första tub med bulgarisk tandkräm (på Willys).
125 ml gick på 14.90. Rätt billigt faktiskt.
Denna vill galningarna i Götene kommun låta riva. Alla känner säkert till denna kommun, ökänd för sin Medeltida Värld.
Det här har varit grundtanken ända sedan 2004, betonar kommunalrådet Johan Månsson (GF = Götenes Framtid).
Men bloggaren är inte tillfrågad. Där i Nils Torsgården bodde nämligen hans farmors mor – och minst ytterligare fyra generationer bakåt i tiden hade sin hemvist på denna gård.
Vi får innerligt hoppas att GF går en riktgt dyster framtid till mötes.
Lisbeth Williamsson, som är djupt engagerad i Bukobahjälpen, har sytt en jättefin tygkasse åt mig.
Den gamla stod det Metro på, och den var helt utsliten.
Den som vill supporta Bukobahjälpen och dess fantastiska arbete bland gatubarn i Tanzania kan hämta mer information via den här länken:
Hem
Bukobahjälpen kommer att närvara vid Vårrundan på Kinnekulle – på Husabygården lördagen den 3:e maj:
Det här är ju bara ett måste för alla Kinnekulleälskare!!
Avsnitt ett är det längst ned till höger, om naturen – som grunden till allt.
Det är alltid kul när det är en ny utställning på gång😊
Jag har alltid en ”att göra-lista” för de närmaste veckorna. Men det finns de som har en annan åsikt om den saken.
Riv ”Att göra-listan” – skriv en ”Att inte göra-lista”
https://www.svd.se/a/KM9VjM/courtney-carver-ag-farre-saker-och-skriv-en-att-inte-gora-lista
Att ”bita ihop” och ”köra på” var länge författaren Courtney Carvers recept för att tackla problem. I sin nya bok råder hon läsarna att göra mindre – och äga färre saker.
I dag driver Courtney Carver hemsidan ”Be more with less”.
Hon tog tag i en ”stressig sak” i taget och gjorde sig av med självpåtagna deadlines. ”Decluttering” – att rensa upp såväl fysiskt som mentalt – var en viktig del av processen.
Hon hade inte förstått att alla hennes saker skapade så mycket stress. Så Courtney Carver började rensa. Saker som familjen inte behövde, saker som inte var viktiga och saker som de bara lade märke till när de städade åkte ut.
Till slut hade familjen med man och dotter gjort sig av med så många prylar att de kunde byta sin bostad till en hälften så stor. I hyllorna finns några enstaka föremål, men framför allt växter.
När människor ber henne om tips på hur de kan förenkla sina liv brukar hon börja i en annan ända. Hon uppmanar personen att först vila, och sedan agera.
Att göra sig av med saker är en underskattad form av ”self-care”. Det är väldigt befriande, de tar upp för mycket mentalt utrymme, säger Courtney Carver, som tycker att en bra fråga att ställa sig själv är: hjälper eller hindrar de här sakerna mig?
Att ha för många måsten är det som skapar stress enligt Courtney Carver.
– Vi har blivit programmerade att tro, och tror ofta, att vårt värde är kopplat till vad vi åstadkommer. Jag ser det hela tiden, exempelvis när människor pratar om sina att göra-listor, och hur mycket de inte fått gjort och vilken dålig dag det blev …
Hon var själv sådan tidigare, alltid på väg någonstans, fysiskt eller mentalt. Alltid redo att bocka av saker och värdera sitt liv utifrån det hon hade gjort.
– Vi strävar hela tiden efter att komma till något annat, vi måste komma dit, utan att riktigt veta vad dit innebär. Och jag har pratat med många som kommit dit, men det är aldrig tillräckligt.
Bengt Rahms blogg 