Bengt Rahms blogg

Den är vacker, den är otäck, och framför allt är den viktig. Läs den.

Josefin Holmström, Svenska Dagbladet

Och det tänker jag göra.

Så här avslutar Lasse Berg sin bok Gryning över Kalahari:

Vi alla som lever nu har haft en obegriplig tur. Med tanke på alla som aldrig blev födda, alla de närmast oändliga kombinationer av ägg och spermier som aldrig fick en chans, är sannolikheten att just du eller jag skulle få ett liv lika försumbar som en elektromagnetisk svängning mellan galaxerna.

Ser man sedan till människosläktets historia så har varje nu levande mänsklig individ bakom sig ett hundratusen släktled långt obrutet pärlband av män och kvinnor. Dessa mormödrar och mormödrars mormödrar, farfäder och farfäders farfäder hade först turen att födas och sedan finna varandra. De hann också föda överlevande barn, som i sin tur lyckades bli könsmogna och få barn, innan svält, rovdjur eller sjukdomar tagit dem.

Ett enda brott i denna kedja där bakom mig – mina förfäder hand i hand i tusen sinom tusen led långt bortom horisonten – och jag hade aldrig existerat. Och inte du heller.

Det vore bra om vi skaffade oss en livsföring som gör det möjligt att föra detta arv vidare till tusentals kommande generationer.

Bloggaren:

Några som behöver ändra livsföring är helt klart de som har makten i Mellanöstern – som Israels regering och Irans islamiska Revolutionsråd. Om inte är det snart slut med Homo sapiens, hominiden som fullt utvecklad (och med en större hjärna än nu) lämnade Afrika för 83.000 år sedan, via Bar el-Mandeb (Tåranas port) som öppnade sig när Istiden gjorde att havsnivån sjönk med 80 meter.

Det vi ser nu i Mellanöstern är att Dårarnas port har öppnats, på vid gavel. Det bådar inte gott för mänskligheten.

Men jag funderar på en sak.

Trots intensivt motstånd från bl.a. den svenska regeringen och hemska nazi-sympatisörer lyckades ett antal judar ta sig till vårt land – detta före, under och strax efter Andra världskriget.

Vi visade betydligt större hjärta t.ex. 2015. Då tog vi emot ett stort antal flyktingar från främst Mellanöstern, Afghanistan – och även från Afrika.

Jag funderar på hur många av de judar (och deras ättlingar) som kom till Sverige (vissa direkt från koncentrationsläger) ägnade sig åt att mörda folk hej vilt här i det nya hemlandet. Det kan inte ha varit särskilt många.

Varför gör sig då de människor (inte sällan araber eller deras ättlingar) som har flytt krig och förföljelse på senare år – och har fått en fristad i Sverige – sig skyldiga till så in i bomben många svåra förbrytelser?

Och i sådana fall lär det inte bli mindre av våldsamheter om alla rättskaffens (som majoriteten av alla araber, judar, greker, svenskar) vänder andra kinden till.

Jag försvarar inte på något sätt Israels regerings våldsamma krigföring mot Hamas och Hizbollah. Tusentals och åter tusentals oskyldiga, på Gazaremsan och i Libanon, drabbas av ett obeskrivligt lidande, något som inte på något sätt kan rättfärdiggöras.

Men vi skall aldrig glömma de 3.000 Hamasmedlemmar som stormade in i Israel för precis ett år sedan idag. De hade bara ett enda syfte – att våldta, tortera, lemlästa och mörda så många ungdomar som möjligt. Och den vidriga uppgiften ”lyckades” de verkligen bra med.

Foto hämtat ur dagens SvD:

Det är i princip alltid fel att bara anklaga en sida.

Och det verkar bara finnas en sak som är helig i Mellanöstern (bland både judar och araber), och det är principen om öga för öga, tand för tand.

Men det finns ett undantag som vi aldrig får glömma, och där det bara fanns en sida som var funnen skyldig: dvs den av nazisterna beordrade och genomförda Förintelsen.

Slå upp Matt 5:38-39 (Jesus i Bergspredikan): ”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.”

Där har inte minst Benjamin Netanyahu och Ali Khamenei en läxa att lära.

Hämtat ur Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari

Och vid Finjasjön trivs vi gott, särskilt om vi kikar ut över sjön från Tormesgården på Göingeåsens västsluttning😊

Jag insåg snabbt att jag redan hade läst Nidamörkur. Istället fick det bli Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari”.

Där får vi veta hur människan blev människa.

Lasse Berg har inget till övers för Rousseaus och Hobbes mörka bild av människan som en grym och egoistisk varelse. I stället presenterar han en ljus framtidsbild av evolutionen.

Människan som art kännetecknas enligt Berg av genetiskt nedärvd fallenhet för monogami, solidaritet, jämställdhet, andligt färgad konst, rytmik, lättja och konfliktlösning genom samtal, inte våld.

Vår släkting människoapan bonobon är kanske bäst av alla. Den kallas för den kärleksfulla apan eftersom den utöver sin förkärlek för kroppskontakt med andra oftast löser konflikter genom ömsint och kärleksfull kroppskontakt, istället för som schimpansen, med aggressivitet och våldsamma slagsmål.

Bonobon löser alltså helt enkelt konflikter genom att använda sig av sin sexualitet.

Släktforskning på apnivå:

Att allt började i Afrika råder det ingen tvekan om. Därom tvistar ej längre de lärda. Enligt de senaste beräkningarna har endast 83 000 år gått sedan en liten grupp anatomiskt sett fullt moderna människor lämnade Afrika för att snart nog uppfylla jorden. Alla folkgrupper på alla kontinenter utanför Afrika härstammar från dem. Sådant syns i våra gener.

Om detta, och mycket annat, handlar ”Gryning över Kalahari”.

I Larv har jag inte varit sedan jag gjorde Lumpen. Vi soldater blev kvar i en hel vecka, jag ådrog mig en luftvägsinfektion – som utvecklades till en akut bronkit, med hög kroppstemperatur och antibiotikabehov.

Alltsedan dess har min längtan efter att återse Larv varit näst intill obefintlig.

Men nu på lördag händer det något som har väckt mitt intresse. Lin&Lera ordnar nämligen en byggnadsvårdsdag.

Dessutom är Lin&Lera beläget en bra bit utanför Larv

http://www.linochlera.se/byggnadsvaringrdsdag-2024.html

Enligt artikeln i SvD här nedan karaktäriseras områden som är gentrifierade av att där planteras det många träd.

Men den som rör sig längs med Skaragatan i Lidköping, och passerar Kommunhuset, upptäcker inga träd. Alla hårdgjorda ytor förvandlar gatan och dess omgivningar till en ogästvänlig urban värmeöken.

Vi har skickat in medborgarförslag om att plantera träd längs Skaragatan, men ansvariga på kommunen har inte ens bemödat sig med att svara.

Var gubbarna som bestämmer har sin bostad vet jag inte. Men jag skulle tro att de bor i sådana där villaområden där det knappt finns någon trädgård, men gott om hårdgjorda ytor, och ett stort antal motordrivna fordon.

Högt status anser sig dessa gubbar säkert ha, men det där med miljö och klimat fäster de inget större avseende vid.

Israels yta är mindre än Smålands, utgörande blott ynka fyra promille av Mellanösterns totala landområde.

Men desto större är det lidande kampen om denna jordplätt förorsakar.

Som väl är finns det fredligare trakter, som gamla Skaraborg. Och den här trevliga skriften damp ner i brevlådan idag:

Där får man veta att Kyrkogårdslaven är Västergötlands landskapslav, att platådiabasen är vår landskapssten, uranet vårt landskapsgrundämne och Alkonblåvingen vår landskapsinsekt.

Ett glädjande besked är att Råda Sands täkttillstånd upphör den 1:a juni 2028. Därefter skall täktområdet återställas och bli ett område för natur- och friluftsliv.

I Norra Skåne:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Järnrörsskandalen