Idag kom svaret från Västergötlands museum:
Utställningen om Bjerkander finns på Gamla biblioteket och i Veterinärmuseet
Om Engelska svetten och Uppsala-feber
… och många andra sjukdomar kan man läsa i boken Gamla tiders sjukdomsnamn.
Engelska svetten drabbade främst England under slutet av 1400-talet och in på 1500-talet. Farsoten drabbade framför allt unga, kraftiga och välbeställda män, och ledde till döden inom ett dygn för de allra flesta. Den började med frossbrytningar som varade upp till tre timmar. Sedan började den sjuke svettas kopiöst och fick värk i kroppen. Döden inträdde inom 24 timmar, särskilt om de sjuka somnade. Den som överlevde ett dygn tillfrisknade inom några veckor. En som drabbades, och dog var Gustav Vasas bror Magnus Eriksson.
Sista gången sjukdomen återkom var 1551.
https://www.svd.se/a/kRldkB/englands-glomda-farsot-slog-mot-de-valmaende
Det har föreslagits att den engelska svettsjukan orsakades av ett hantavirus, som sprids av gnagare. Eftersom det borde ha uppträtt fall efter 1551 kanske det rörde sig om ett medeltida, numera utdött virus. En sjukdom som delvis liknade den engelska svettsjukan hade flera utbrott mellan åren 1718 och 1861 i regionen Picardie i Frankrike, men även på andra platser. Den kallades suette des Picards och anses ha berott på en variant av hantavirus som spritts av gnagare. På tyska kallades den Frieselfieber. När Mozart dog 1791 i Wien angavs dödsorsaken officiellt vara ”ein hitziges Frieselfieber”.
Uppsala-feber var en i juli och augusti månader kring sjökanterna iakttagen remitterande rötfeber. Enligt Darelius (min Härjasläkting och grundare av Serafimerlasarettet) klagade den sjuke merendels över magen samt matthet. Magen blir gärna spänd och något öm.
Enligt professor Wolfram Kock rörde det sig antagligen om tyfus, tyfoidfeber eller paratyfus.
En allt dummare dumburk
Kändisar som leker, kändisar som käkar middag, kändisar som åker stor båt ihop – en bortre gräns saknas för dagens tv-underhållning.
De skriker, gapar, flåsar och frustar på nivåer jag aldrig tidigare har upplevt. Så skriver Johan Croneman på DN Kultur.
Men det finns alternativ till den allt dummare dumburken – som att gå ut och sätta sig på balkongen, gärna tillsammans med en god bok. Och har man tur kan man då få syn på Tarzan (BRF Flitens ende kändis), ute på kvällspromenad med sin matte.
Man vill ogärna skylta i tjuvnadssammanhang
När det bara är jag som är på Willys och handlar går jag alltid till den bemannade kassan. Jag har nämligen panisk skräck för att glömma av att handscanna en vara.
Men när vi båda två är och handlar blir det ofta med handscannern. Så också denna dag.
Vi körde fast redan bland frukterna. Vi kunde inte begripa att 6 stycken kiwi gav oss rabatt – som fikon!! Men till slut accepterade vi detta och rabatten på 7.40 tog vi tacksamt emot.
Grynkorven scannade vi med stor bravur, liksom två ekologiska chokladkakor, med tillsatt havssalt och med 10 kr i rabatt.
Men när vi skulle betala vid utcheckningen blev det kontroll.
Vi hade kollat innan betalning att vi hade för många varor i korgen. Vi fick till och med för oss att vi hade färre varor än det som uppgavs på skärmen, men vi kunde inte förstå varför. Men då skulle vi ju vara ärliga, och det med råge!
När vi tyckte på betalaknappen blev det kontroll. Då visade det sig att vi hade missat att scanna in två youghurt naturell, till det sammanlagda priset av 33 kronor. I stället för två varor för lite hade vi två för mycket i varukorgen!!
Kassörskan tröstade oss med att det var vanligt med missade scanningar. Även hon själv hade missat.
Men det hjälper ändå inte. Trots att man inte har gjort något medvetet fel skäms man ju såklart.
Glöm aldrig att med en handscanner i näven kan det sluta med skandal.
Var hålls du Clas Bjerkander?
Jag fick den intressanta boken av vår äldsta dotter och hennes man. Det var några år sedan, men hur jag än letar i bokhyllan kan jag omöjligen hitta den.
Och igår fick jag se att det anordnas en utställning i Skara om denne präst och naturforskare.
För säkerhets skull skrev jag till Västergötlands museum och förhörde mig om utställningen. Svaret kom med vändande post:
Hej!
Vi har för närvarande ingen utställning om Claes Bjerkander här på Västergötlands museum, men vi undersöker om det planeras någon i framtiden med vår utställningsproducent nästa vecka, och återkopplar till dig om så är fallet.
Trevlig helg!
Det var mystiskt.
Var hålls då Clas Bjerkander, bondsonen från Skara som kom att studera i Uppsala för Carl von Linné, men som av pengabrist tvingades hem till Västergötland för att verka som präst. Hela sitt liv förblev han dock forskningen trogen, som botanist och entomolog. Han studerade med andra ord växter och insekter, men förde också noggrann bok över väder och vind. 1778 blev han invald som ledamot av Vetenskapsakademien. Till skillnad från de Linnélärljungar som företog exkursioner i exotiska länder, verkade Bjerkander från sin utkiksplats i Västergötland, där framför allt Kinnekulle fångade hans uppmärksamhet.
Bjerkander är varken i min bokhylla eller på museet i Skara. Har han månne återvänt till sin födelseplats Stora Timmerbacken uti Bjärka socken, den socken som ståtar med Bjärklunda Kyrka?
Riksarkivet har detta att anföra om Clas Bjerkander:
Att vakna till Pernilla Wadebäck kan vara förenat med skräck
Till frukosten brukar vi lyssna på P1. Men i morse hade jag råkat trycka på P3-knappen.
Både Anne och jag satt som klistrade vid apparaten, och det tog hela 80 minuter att återvända till ”rätt kanal”.
En underskön höstlördag
En tur till Hornborga Naturum frampå höstkanten kan rekommenderas, särskilt om vädrets makter är nådiga. Och det var de verkligen denna undersköna lördag!
På hemresan hälsade vi på i Hasslösa, och där fick vi njuta av supergod björnbärspaj. Majlis visade sin fina pysselhörna. Hon är en baddare på att cykla. Trots detta befann sig hennes farfars hjärta i halsgropen under eftermiddagens tur bort till Bygdegården😊
Kollektivt TV-abonnemang
Vi i vår BRF har precis fått ett kollektivt TV-abonnemang, kopplat till Telia.
I vårt hem är det Anne som har kännedom om och ansvarar för all teknik.
Utifrån det hon har berättat har jag försökt att göra en skiss över hushållets digitala tjänster:
Ivan Illichs farhåga om en sjukvård som orsakar mer skada än nytta
Om detta kan man läsa i dagens Understreckare.
https://www.svd.se/a/73VXX8/ivan-illich-och-den-skadliga-sjukvarden
”Det medicinska etablissemanget har blivit ett allvarligt hot mot hälsan.” Med det dramatiska utfallet skrev den katolska prästen, filosofen och modernitetskritikern Ivan Illich in sig i medicinhistorien för 50 år sedan.
Kärnan i hans argument behövs än i dag. Rika länder spenderar en allt större andel av sina medborgares gemensamma pengar på sjukvård, och med det höga syftet att undvika framtida sjukdom motiveras stora summor på förebyggande insatser.
En annalkande men ännu obefintlig ohälsa blir en fara i sig. I den evidensbaserade medicinens namn förtärs resurser på riskminimering av människolivets inneboende beståndsdelar.
I sin bok ”Medical nemesis: The expropriation of health” (1974, på svenska 1975 som ”Den farliga sjukvården”) beskriver Illich tre typer av så kallad ”iatrogenes” – skadlig sjukvård. Den kliniska iatrogenesen betecknar de biverkningar, misstag och direkta skador som uppstår som en följd av medicinska behandlingar eller åtgärder. Den sociala iatrogenesen uppstår när det normala mänskliga livets påfrestningar börjar uppfattas som något sjukvården förväntas hantera. Illich menar att denna ”livets medikalisering” döljer ”de politiska förhållanden som gör samhället osunt”.
Den verkliga samhälleliga skadan kommer när den strukturella iatrogenesen griper in och bestjäl människan på hennes förmåga att hantera smärta, lidande och död.
Denna, och flera andra av Illichs slagkraftiga formuleringar, är värda att sättas i sammanhang med vår egen övermedikaliserade tillvaro.
Från vissa hörs fortfarande ett eko från Illich, som från den irländske läkaren Seamus O’Mahony in sin bok ”Can medicine be cured? The corruption of a profession”.
Men det som O’Mahony förlorade hoppet till var inte det kliniska patientarbetet, utan till det gift som långsamt spred sig i sjukvårdskroppen – mätandet, protokollen, styrningsvurmen och, mest av allt, den medicinska forskningens hybris, den som mest producerar nonsensforskning som aldrig leder till någonting betydelsefullt.
I stället för att göra människolivet mer hanterbart producerar alla data bara ännu mer data, fler karriärer och fler forskare. Och är det någonting som en modern forskare är bra på, så är det att övertyga andra om varför ens forskning behövs.
Med det som elakt kallats för ”statistisk alkemi” aggregeras datan i de haussade meta-analyserna, som sedan ligger till grund för riktlinjerna. Så fort de lanseras förvandlas de till protokoll som måste följas. Verkligheten är dock mer komplex än den tillrättalagda studietillvaron och de patienter som till slut utsätts för behandlingen har oftast flera sjukdomar samtidigt eller särskilda behov, önskemål eller bevekelsegrunder. Sådana faktorer åsidosätts när riktlinjerna tvingar in läkarna i upplöjda hjulspår.
Att förvalta läkarens mest värdefulla dygder – omdöme, intuition och erfarenhet – har aktivt misskrediterats av protokollvårdens profeter.
Varken patienter, läkare eller allmänhet är nöjda, menar han, men alla är slavar i ett oöverskådligt komplex och krafterna som håller maskinen igång är starka.
Kroppen har blivit varje individs tempel. Att ta hand om den och hålla sig vid god vigör är ett moraliskt imperativ. Som bortblåsta är högre värden som att leva för sin familj, tjäna sitt land eller lämna över livet i en guds händer.
Rök inte, drick inte, ät sunt och träna – allt för att uppnå så hög ålder som möjligt. Ingenting hotar ett sekulärt och individualistiskt samhälle så som döden.
O’Mahony manar till uppror – vi måste sluta fokusera på risker och prioritera de faktiskt sjuka. Lidande och död ska härbärgeras, inte elimineras. Livet måste få ett annat mål än att bli långt.
Den statustyngda medicinska forskningen måste byta plats med kommunal- och hospicevård. För det är de döende som betalar priset för satsningarna på de unga och friskas rätt till ett symtom- och riskfritt liv.
Den evidensbaserade medicinens statuter formulerades i all välvilja. Men med facit i hand måste ytterligare ett potent citat från Ivan Illich lyftas fram: ”Åt helvete med goda intentioner”.
Apoteken drar dig vid näsan
Apoteken vilseleder om förkylningssprayerna.
https://www.svd.se/a/wgvE5n/sbu-avfardar-forkylningsspray-finns-inte-nagra-mirakelkurer
Hämtat ur artikeln:
Halsont, trötthet och snuva kommer ofta när det minst passar. Men att ta till kosttillskott eller mun- och halssprayer i hopp om att bli av med förkylningen snabbare är sannolikt bortkastade pengar. Myndigheten Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har finkammat det vetenskapliga forskningsfältet – och kommit fram till att det inte finns några mirakelkurer som kan mota bort eller ge en lindrigare förkylning.
Ibland påstås att kosttillskott med vitamin B6, B12, D, magnesium eller selen skulle kunna ha effekt på förkylning, men enligt granskningen saknas vetenskapliga belägg för det.
Detsamma gäller två olika typer av mun- och halssprayer, Viruseptin och Coldzyme. I marknadsföringen sägs dessa medicintekniska produkter både förhindra och förkorta förkylningar. I Apotekets webbhandel kan man läsa att produkten Viruseptin har ”kliniskt bevisad effekt”. ”Låt gärna varje familjemedlem ha egna sprayer”, tycker Apotek Hjärtat.
Men man måste ha på fötterna om man ska tycka till om något som verksamt, annars blir det vilseledande marknadsföring.
SBU gick även igenom forskningen kring c-vitamin och zink. Här är resultatet mer osäkert. Ett dagligt intag av C-vitamin kan möjligen minska risken att bli förkyld. Risken är då mellan en och sju procent lägre. C-vitamin kan möjligen också göra att man blir frisk snabbare, så att en veckolång förkylning som normalt skulle ha varat i sju dagar, är överstökad redan efter dag sex, eller åtminstone efter drygt sex och en halv dag. Zink verkar kunna skynda på tillfrisknandeprocessen ännu mer, upp till två dygn
Bengt Rahms blogg 