Om Solesan och Pertussin

Om Solesan läser jag i Per Wästbergs memoarer ”De hemliga rummen”.

Preparatet innehöll vitaminer i hög koncentration, och Per fick det av sin mor (tillsammans med fiskleverolja), åtminstone vid tiden för Andra Världskrigets utbrott. Men Per Wästbergs familj hade betydligt allvarligare saker att oroa sig för än vitaminbrist. Pers mamma var nämligen judinna, han själv halvjude.

Bild på förpackningen: https://digitaltmuseum.se/021028810901/forpackning

Om Solesan och Pertussin läser jag i Åke Catos blogg:

Pertussin enligt SAOB: https://www.saob.se/artikel/?unik=P_0633-0280.kkDP

En sniken bodknodd på Möllevångstorget

Vi hade fått ett presentkort på Möllans ost på flera hundra kronor. Stort tack för denna fina gåva❤️

Vi promenerade till Möllevångstorget. Där såldes Vrångebäcksosten i butiken Möllans ost. Pris 700 kr/kg.

Det låg en bit i disken som knodden påstod skulle motsvara värdet på presentkortet. Detta överlämnades men knodden ville ha mer. Vägningen hade i själva verket visat att vi skulle betala 302.95.

Självklart betalad vi, men i ostbodarna på Nya Stadens Torg hade knoddarna inte varit lika knussliga. Därom är jag helt övertygad.

Undrar vad butiken får betala till kreditkortsbolaget när kunden betalar med kort…

Stör inte fiskarna!!

Det gäller naturligtvis även de störartade fiskarna.

Screenshot

Men den som stör allra värst är helvetesmaskinen jetski. Oväsendet den frambringar stör allt levande, inte minst undertecknad.

Det är inte så ofta jag håller med ledarsidan i SvD

Men de ”gröna” satsningarna i Skellefteå och i Malmfälten väcker inte heller entusiasm hos undertecknad.

Enorma skogsområden har utplånats för att förverkliga projekten, gruvor skall öppnas i jungfrulig natur och – som SvD länge har förutspått – det ser ut att bli pannkaka av alltihop.

Staten och pensionsbolagen har satsat många, många miljarder av medborgarnas pengar, som det verkar till ingen som helst nytta. Naturen har samtidigt drabbats av enorma skador, skador som lär finnas kvar till nästa istid, och troligen ännu längre.

Ingressen till artikeln i SvD:

När marken skakar under de gröna megasatsningarna, försöker både direktörer och politiker plötsligt undvika uppmärksamhetens ljus. Det är både respektlöst och oförskämt mot medborgarna.

https://www.svd.se/a/mP5kb1/sluta-gomma-er-om-northvolt

Medborgarna behandlas som objudna gäster, trots att de riskerar att få betala notan för festen.

När läkaren själv blir patient

Om detta skriver Merete Mazzarella i torsdagens Understreckare.

https://www.svd.se/a/eMagvK/recension-sjuk-doktor-tio-lakare-berattar-av-johan-wistrand-red

Att som läkare bli allvarligt sjuk innebär ett omvälvande skifte från att vara behandlare till att bli behandlad. I en ny antologi reflekterar tio läkare kring hur cancer, smärta och utmattningssyndrom påverkat dem – och hur sjukdomen har förändrat deras syn på hur vården fungerar.

I det längsta bagatelliserar de sina symtom. De läser på men stannar vid de mest ofarliga diagnoserna.

Det är en omvälvande upplevelse för läkare att tvingas inta patientrollen, ofta i de rum där de själva tidigare tagit emot patienter.

”Men det rum som fram till nu skulle ha varit min naturliga hemvist, läkarexpeditionen, var plötsligt ett rum jag inte fick beträda. Jag kände mig utanför, utestängd från den professionella gemenskapen.”

De drabbade läkarna upplever att kunskap inte lindrar ångesten inför sjukdom utan förstärker den.

Rollbytet kan också vara svårt för de behandlande läkarna. ”Hennes livshotande diagnos väckte dödsskräck hos kollegerna: Kan hon drabbas då kan även jag!”

… sjukdom har samtidigt gjort henne till en bättre läkare: ”Jag vet att det inte alltid är så lätt att se utanpå vilket helvete en människas liv kan vara. Hur det helvetet rentav kan väcka den ofattbara tanken att överlevnad kanske ändå inte är värt priset.”

… tycker också att hans egna erfarenheter gjort honom till en bättre läkare: ”En del läkarkollegor jag träffat verkar fokusera mer på vilken sjukdom en patient har än vilken människa som har en viss sjukdom. I min egen läkargärning försöker jag alltid utgå ifrån att det inte finns några onödiga patienter utan bara människor med behov.”