Fjärilseffekten bidrar till att SMHI understundom är ute och cyklar

Konsten att förutspå vädret rymmer en fascinerande vetenskaplig framgångs­saga. Men trots all AI och datakraft i världen fortsätter väderleks­förutsägelser mest av allt att vara kvalificerade gissningar.

https://www.svd.se/a/Rzy0ed/darfor-ar-smhi-sa-ofta-ute-och-cyklar

Trots all avancerad, modern teknik och de enorma ansträngningar som sedan Urbain Le Verriers dagar lagts ned på att förutspå vädret har det visat sig märkvärdigt svårt att med full säkerhet säga om det verkligen kommer regna i morgon där just jag bor. Det beror på att vädret helt enkelt är alltför komplext för att till fullo kunna hanteras ens med vår tids kraftfullaste datorer. 

Variablerna som påverkar är alltför många och eftersom atmosfären är global kan små skiftningar i en del av världen få märkbara konsekvenser på en helt annan plats. Kaosforskarna kallar detta för ”fjärilseffekten”, ett begrepp som har fått sitt namn av tanken på att något så obetydligt som en fjärils vingslag i ett avlägset land kan få oförutsägbara konsekvenser på luftströmmarna här hos oss. Inte ens den senaste utvecklingen inom artificiell intelligens lär kunna råda bot på denna ”brist” i det meteorologiska kunskapsbyggandet.

På så sätt utmynnar väderförutsägelsernas historia inte bara i en modern värld överhopad av vetenskap och teknik, utan också i en påminnelse om världens och livets oförutsägbarhet. Se där något att begrunda medan de mörka molnen tornar upp sig på midsommarafton – fastän SMHI lovat sol.

Men det här stillsamma gänget i bostaden i Stenhammar lär näppeligen skapa kaos i prognoserna:

Fjärilarna från Röd Grohed har jag fångat. De med utländsk härkomst har fångats av en kompis.

Håvandet ägde rum under första halvan av 60-talet – då fjärilarna var många, och vädret uruselt.

Bilar bör portas från flerbostadsområdenas trädgårdar

Villaträdgårdarna ligger pyrt till. Ett skräckexempel är Sjölunda, där merparten av det som borde ha varit fyllt med grönska (av alla de slag) nu täcks av stenplattor, asfalt och enorma soldäck.

Men samma fenomen drabbar dessvärre även områden med flerbostadshus, där bilarna sakta men säkert gnager på grönytorna.

Jag minns när vi bodde på Hamngatan i Lidköping, ett område med 220 lägenheter. Där fanns det bommar som stoppade bilarna. Den som hade ärende fick snällt gå och låsa upp bommen – för att efter passage omedelbart stänga den igen. Och det var effektivt. Antalet bilar som rörde sig i området var minimalt, trots att där bodde många som var till åren komna, somliga med rörelsehinder. Även taxi och ambulans hade nyckel, och det fungerade hur bra som helst.

Barn kunde röra sig ute utan att riskera att bli påkörda. De som ville sitta ute i trädgården kunde göra det utan att störas av motorfordon.

Och det var absolut inget tal om att ta gräsytor i anspråk för uppställande av bilar. Bilarna var hänvisade till garage och parkeringsplatser. Vi hade 200 meter till vårt garage. Vårt bilåkande befann sig på låg nivå. Men vi cyklade desto mer.

Nu när vi bor i ett mindre flerbostadsområde i stadens utkant blir det oftast elbuss in till centrum. Det är ett antal hundra meter att gå, men varför klaga på att man får möjlighet att röra på sig lite extra.

Givetvis har jag full förståelse för alla de som av hälsoskäl och nedsatt ork behöver ta sig ända fram till dörren, med hjälp av egen bil eller taxi. Fattas bara annat!

Men en sak måste vi komma ihåg: Trädgården är en mötesplats för människor, inte för bilar.

Det gäller att mota Olle i grind, precis på samma sätt som har skett vid en av entréerna till Villa Giacominaparken.

Screenshot


När SD-riksdagsledamoten David Lång sjunger ”Ausländer raus” går han i en tradition med djupa bruna rötter

I dag är det oftast eurodisco eller hårdrock som gäller när högerextrema slagord ska tonsättas. Den nazistiska kampsångens rötter finner man dock i de marschmelodier som mot slutet av 1920-talet utgjorde en del av sin tids kulturkrig, och som gav upphov till nazismens superhit, ”Kampflied”.

Söndagens Understreckare:

https://www.svd.se/a/KMpgG5/horst-wessel-bakom-nazismens-superhit

Det förekom även att kända kommunistiska sånger kopierades rakt av. Ett av de mest flagranta exemplen var en nazistisk version av ”Internationalen”, den så kallade ”Hitlernationale”:

Auf, Hitlerleute, schließt die Reihen,

Zum Rassenkampf sind wir bereit. Mit unserem Blut wollen wir das Banner weihen, Zum Zeichen einer neuen Zeit. Auf rotem Grund im weiβen Felde,Weht unser schwarzes Hakenkreuz. Schon jubeln Siegesignale, Schon bricht der Morgen hell herein. Der nationale Sozialismus

Wird Deutschlands Zukunft sein.

Och under valvakan hördes så Långs sång, då SD-riksdagsmannen vandrade rakt in i sin egen fälla genom att högljutt skråla den rasistiska versionen av refrängen till ”L’amour toujours” – för tredje statsmakten (i detta fall Expressen) att bekvämt låta spela in.