Bengt Rahms blogg

… hade han inte tvekat att byta Sverige mot Världen och Kungen mot en fullständigt livsfarlig amerikansk fascist

Jag hade helt glömt bort att det hade byggts ett kärnkraftverk (Marviken) på Vikbolandet. Verket var en del av den så kallade Svenska linjen. Enligt denna skulle landet kunna producera både elektrisk kraft samt plutonium till svenska kärnvapen från inhemska tillgångar av naturligt uran. En stor del av utrustningen tillverkades inom landet, så när som på tungvattnet som skulle importeras från grannlandet Norge.

Verket var till stora delar färdigställt 1968, men stängdes definitivt 1970, utan att ha laddats med kärnbränsle eller levererat någon elkraft (och inget vapenplutonium).

Det var under läsandet av Therese Bohmans kritikerrosade bok Sanningsberget, som utspelar sig i Kolmården, som jag påmindes om förekomsten av Marvikens kärnkraftverk.

https://www.svd.se/a/AvGVkx/recension-sanningsberget-av-therese-bohman

Senast i mars skall den nya järnvägsbron i Vänersborg vara på plats. Om den gamla ”Tyska” bron, den som höll på att braka ihop 2023:

https://www.prismavg.se/exhibits/show/en-unik-hundraring/klaffbron

Om projektet att låta tillverka en ny bro, den som gör att vi återigen kan ta tåget till Uddevalla:
https://jarnvagar.nu/lang-vantan-pa-ny-bro/

Från ”Järnvägar förr och nu” igår. En nytillverkad brodel transporteras på Göta älv:

Vår ene son, som jobbar på Riksantikvarieämbetet, har berättat om den unika Harvorringen, den som hittades i en fornborg på södra Gotland 1961, men som dessvärre stals vid ett inbrott i Gotlands fornsal 1986.

Den har aldrig återfunnits, men det finns en misstänkt gärningsman.

Helagotland om den podd-dokumentär i sex avsitt som nyligen har publicerats:

https://www.helagotland.se/nyheter/gotland/artikel/nytt-avslojande-om-havorringen-utlovas-i-dokumentar/jowp671l

Majlis förgyller aftonen för farmor och farfar

På strandpromenaden byts en av de totalt uppruttna trapporna ut, dock inte den på bild:

När vi kom hem passade vi på att (återigen) leta efter mina borttappade glasögon, de som försvann i samband med arbetsdagen i början av augusti.

Och där låg de ju, i buskaget där de for av – nu ytterst förtjänstfullt upphittade av Anne. ”Här är de ju!!” ropade hon. Lite smutsiga och snedvridna, men hela!

Ni får leta själva:

Och så här ser de nya ut, de som gjorde att det blev en kostsam arbetsdag för bloggaren:

Det är tur att inte alla nyheter handlar om puckon som Trump och Musk. En och annan glädjande nyhet skadar faktiskt inte. Det tror jag att Bygdedjuren håller med om😊

Inspirerad av Sven Olov Karlssons autofiktiva roman Bygdedjuret har jag börjat fundera på att skriva ner mina levnadsminnen.

Så här skulle inledningen kunna se ut:

Födelsen (min alltså) ägde rum på Länslasarettet i Lidköping och det fredagen den 25:e juli 1952. Uret visade 04.15. Partus normalis. Längden uppmättes till hela 53 cm, vikten till respektingivande 4.250 gram. Puerperiet (för min mor) u.a.

Hon har berättat att jag hade sår på en häl och såg rätt eländig ut. Om detta finns inget angivet i den journalhandling som barnbördsanstalten har fört, och som numera är i min ägo, i form av en kopia.

Min mor hade även fått för sig att jag kunde ha blivit bortbytt, med en unge som hamnade hos rikt bondfolk från Vara-trakten.

Det lär ha fötts många barn den natten, och därmed lätt att förväxla ungarna. Först när jag tog ett DNA-prov 2019 kunde bondespåret avskrivas. Jag hade då svävat i ovisshet i dryga 65 år.

Grabben där i Vara hade troligen aldrig funderat på att han kunde vara bortbytt. Enligt Arkiv Digital skulle han kunna ha hetat Börje Dick Larry. Men hans far var möbelhandlare, och absolut ingen bonde!

Det är många i Göingebygden som gillar SD, och därmed med stor sannolikhet hatar muslimer.

Men bryter de höften tackar de nog inte nej till att opereras av någon av de här båda överläkarna, Maziar Mohaddes och Muhanned Ali:

https://www.nsk.se/2024-10-21/hassleholmsforskare-studerar-om-njursjuka-far-farre-hoft-operationer/

Utan operation hade det slutat med en *sladderled!

*samma som slinkled

Inte med Robert Broberg, utan med undertecknad.

Att det fanns behov av att lägga nya asfalt på Gamla Läckövägen håller troligen de flesta med om.

Men det blev inte så bra.

Höjden på fartguppen har inte på långa vägar hållit Skara- eller Falköpingsstandard. I de kommunerna värnar man verkligen om de oskyddade trafikanterna. Efter asfalteringen av Gamla Läckövägen har guppandet i stort sett upphört. Det är bara att ösa på.

Asfalten i mittsektionen är ännu inte ditlagd, något som gör att det faktiskt kan guppa till inne i bilen. Och sådana hemskheter behöver kommunen tydligen varna för:

Dessvärre har nivåskillnaden mellan gatan och gång- och cykelvägen näst intill försvunnit. Bortfräsandet av gammal asfalt gjordes nämligen på ett halvhjärtat sätt. Motorfordon riskerar nu att hamna där de inte hör hemma. Fotgängare och cyklister lever således farligt i Lidköping.