Nej tack till skogslekplats

I dagens NLT kan man läsa att läsa att det finns förslag om att låta anlägga en skogslekplats i Villa Giacominaparken.

Jag anser att det är ett dåligt genomtänkt förslag. Barnen behöver inte fler lekplatser. Vad de behöver är stadsnära natur där själva utforskandet av densamma är det stora kreativa äventyret.

Tänk att få följa stigar som man inte vet var de slutar, undersöka vad en gammal stubbe kan innehålla, höra vindarnas sus i trädtopparna, lyssna på fågelsången, bli varse en ekorre som hoppar på trädstammarna och lära sig mer och mer om markens alla växter.

Lekplats finns, för den som så önskar, på Skogshyddan och även en nyrenoverad sådan alldeles norr om parken.

Men den som har tillgång till oförstörd natur och frisk luft behöver sällan lekplatser,  och absolut inga ”lekländer.

Ett lekland är under uppförande på Rörstrandsområdet. Det enda syftet med ett sådant torde vara att någon vill göra profit på barnens lek. Min bestämda åsikt är att man gör dagens överstimulerade barn en riktig björntjänst om man låter dem besöka en sådan av alienation präglad anläggning.

Det väcker även viss oro detta med att låta utvidga lekplatsen i Stadsträdgården. När denna anlades sågades ett inte ringa antal helt friska bokar ner vilket givetvis var en oförlåtlig handling i denna stadens gröna oas.

I Stadsträdgården vill vi varken se bilar eller plastgräs – men största möjliga grönska.

Varenda hårdgjord yta måste ifrågasättas och trädgårdsstaden återupprättas, inte minst med tanke på den skenande klimatförändringen. Den är som bekant inte att leka med.