Bayes sats

I måndagens SvD frågar sig Tove Lifvendahl: ”Om folk bär munskydd, kan det bidra till att vi får bukt med smittan?”

Det hittills klokaste resonemanget om saken har ekonomen Mattias Lundbäck presenterat. På sin blogg förklarar han Bayes sats, som handlar om betingade sannolikheter, det vill säga att man i regel har en hypotes om hur världen är beskaffad redan innan man genomför ett vetenskapligt experiment.

Lundbäck drar av de befintliga studierna slutsatsen att det inte finns något som pekar på att risken ökar om man använder munskydd (hypotesen om den falska tryggheten är inte verifierad).

Frågan är då om risken minskar? Ja, sannolikt, svarar Lundbäck, men antagligen inte så mycket eftersom det då skulle ha gått att se påtagliga skillnader mellan länder med och utan munskyddskrav.

Men ”inte så mycket” kan ändå vara tillräckligt skäl för att införa rekommendationer. Som Lundbäck skriver: ”Ändå går det inte att utesluta att munskydd skulle kunna vara tungan på vågen som får ner R-talet från exempelvis 1,1 till 0,9 – och därmed stoppar spridningen.” Lundbäcks uppfattning är därför att man borde rekommendera användning av munskydd.

Därför: Har vi verkligen råd att avstå den eventuella positiva effekten av munskydd i miljöer det är svårt med fysisk distansering?

Bloggaren: Thomas Bayes har nog ingen fanclub men jag satsar ändå på att bruket av hans sannolikhetsteorem räddar fler liv än Anders Tegnells styvnackade kompromisslöshet i munskyddsfrågan.