Hiskeliga hissresor står för dörren – men utan medföljande reseledare

Det foto som dök upp på skärmen denna dag är taget den 25:e juli förlidet år. Det var när vi hade passerat Råbäck i riktning Trolmen som vi fick syn på bröllopsparet, stående mitt ute på sädesåkern. Avkomman lär inte låta vänta på sig.

Några år tidigare passerade min äldsta son och jag samma åker, även det den 25:e juli. Vi satt på varsin elcykel. Åskovädret var inte långt borta. Jag vände mig om för att ropa något till sonen (antagligen om vad som händer när blixten slår ned i en elcykel) men råkade då fara rakt ned i det djupa diket. Det kunde ha slutat riktigt illa men nu blev det bara en rejäl lårkaka (födelsedagstårtan hade jag hunnit få på Klostret några timmar tidigare).

Det dyker upp något annat på skärmen: ”Reseledare hi…”. Det handlar om hissrenoveringen i vårt hus som skall pågå hela februari. En gång per dag kan montören köra ned hissen för de som inte klarar trapporna, en gång körs hissen upp. Undantaget är alla helger och tre dagar i början då ingen kan bruka hissen.

Senast kl 18.00 dagen innan skall grannarna anmäla till mig om de har behov av att resa. Framkommer det olika önskemål om restid får jag försöka jämka.

Men en sak är säker. Reseledaren ämnar inte färdas i en hissanläggnimg där helrenovering pågår. Att köra i diket med elcykeln är en sak, men att störta fyra våningar rakt ned i ett hisschakt lär inte sluta med blott en lårkaka, den saken är säker.

Och någon mer födelsedagstårta skulle det definitivt kunna inte bli tal om.