Om det pinsamma fenomenet ”Sätta kommunen-på-kartan”

I dagens SvD recenceras Christian Dauns nya bok: Draksådd : om haverier och fiaskon när ”kommunen ska sättas på kartan”.

Först till Adlibris information om boken:


Nu några utdrag ur artikeln i SvD:

https://www.svd.se/var-ar-skamskudden–lockropen-som-gor-ont


”Tokig i Säter”, med sin blinkning åt centralortens mentalsjukhus kan räknas till klassiker bland kommunslogans.

Om kommunslogans är att betrakta som lockrop så är Perstorps variant ”Vår vardag, kanske din dröm” något blygsam.

Lerum kommuns ”Mer än du tror” får en också att vilja ge de inblandade en styrkekram.

Kommunslogans är inte sällan ordvitsiga, som ”Fördel Båstad” eller ”I love Hjo!”.

Andra är ordlekar av mer obegriplig karaktär, som ”AttrAktiva Mullsjö”.

Sedan har vi förstås de som bara är pinsamma. ”Sveriges internationella huvudstad” och även ”Södertälyeah!” får ju en att omedelbart vilja kväva sig själv och alla ansvariga medelst skämskudde.

Slogans är misslyckanden i sig själva, och de omgärdas intressant nog av en hel klase bi-fiaskon. Göteborgs ”Alltid på på g” var tänkt att vara en lättsam anspelning till den lisebergska åkattraktionen ”Hangover”, men att vara ”på g” är ju också slang för att vara påtänd.

Även Eskilstunas ”Den stolta fristaden” väcker narkotika-associationer, inte minst går tankarna till den danska fristaden haschmeckat Christiania.

Tidaholms slogan ”Här är gräset grönare” upprörde en Tidaholmsbo så till den grad att hen anmälde kommunen till marknadsdomstolen för falsk marknadsföring.

På 1990-talet började uttrycket ”sätta på kartan” användas för att motivera vitt skilda kommunala investeringar. Och kom inte dragandes med någon sund skepsis, här ska det minsann sättas på kartan!

Runt millennieskiftet började den nyutexaminerade kulturgeografen Thomas Niedomysl forska om svenska kommuners försök att värva invånare. Att sätta kommunen på kartan var en internationell företeelse, upptäckte han, men de uttalade försöken att försöka lägga beslag på invånare framstod som särpräglat svenska.

Få kommuner mätte utgången av sina satsningar, och när Thomas Niedomysl gav sig på att själv kvantifiera flytta-hit-kampanjerna så var resultatet nedslående: de fungerade inte.

Några år senare studerade Thomas Niedomysl och kollegan Ida Andersson svenska kommuners skäl till att arrangera deltävlingar i Melodifestivalen. De allra flesta arrangörerna motiverade satsningen med att den skulle sätta staden eller kommunen på kartan.
”Och med det hoppades man kunna attrahera inflyttare och företag”, säger Thomas Niedomysl.
Men när det senare inte visade sig bli så – det hela stannade oftast bara vid en folkfest – så var det heller ingen som var direkt missnöjd. Som någon sa: ”Vi fick i alla fall träffa Carola”.

Bloggaren: Men det värsta är nog alla dessa Arenabyggen. Visst jublar de som är supporters till laget som skall husera inne i kvartsmiljardbygget, men alla andra är mest bara förbannade på det insnöade kommunala tokstolleriet.

Biblioteket är nu ombett att köpa in boken. Den behöver läsas i sin helhet, inte minst av politiker verkande i Medeltidens Götene och i Villastaden Lidköping, de politiker som borde skämmas för hur illa de har hanterat kommuninvånarnas pengar.