Kvacksalvare tjänar storkovan på vanligt vatten

Dagens Understreckare handlar om något så trivialt som vanligt vatten.

https://www.svd.se/var-relation-till-vattnet-oppnar-for-lurendrejeri

Några klipp:

Med pseudovetenskap menas teoribyggen som utger sig för att att vara vetenskapliga utan uppfylla basala kriterier som att en hypotes ska vara möjlig att falsifiera och att experiment ska gå att upprepa. Ofta används svåra ord och uttryck som liknar riktiga vetenskapliga termer. 
Ett numera nedlagt kafé i Lund saluförde en ”eko-lemonad” som enligt menyn framställdes med en innovativ tysk fysikalisk teknologi där vattnets ”dynamiska och hälsosamma källvattenstruktur” återställdes med diamagnetiska åtgärder. Rena rama rappakaljan. 

Varje år spenderas ­enorma summor på liknande humbug. Hösten 1998 bjöd en riksdagsledamot in ett företag för att presentera en innovation som genom att virvla vattnet påstods ändra dess egenskaper så att det, bland annat, skulle skydda mot strålning från mobiltelefoner och minska förstoppning. ­Före­taget förklarade att det virvlade vattnet blev tvåpoligt och därmed fick dessa undergörande egenskaper. Visst är det så att vatten är ett polärt ämne men för det krävs ingen virvlare. Det borde dessutom vara enkelt att mäta om virvlaren verkligen gav vattnet ­några nya egenskaper men enligt företaget krävdes det en slagruta för detta. Trots det installerades två vattenvirvlare i riksdagens byggnader. Installationerna var åtminstone ofarliga och det enda som skadades var riksdagens rykte. 

Homeopati utvecklades av den tyske läkaren Samuel Hahnemann runt sekelskiftet 1800. Tanken var att ämnen som orsakar vissa symtom i höga doser skulle kunna lindra motsvarande sjukdomssymtom i låga doser. Hahnemann spädde därför successivt ut giftiga ämnen och hans tes var att de då blev mer kraftfulla.

I de utspädningar som används inom ­homeopatin finns troligen inte en enda molekyl av det ursprungliga ämnet kvar. I stället antas att vattnet skulle ha något slags minne av de ämnen som fanns med från början. Problemet är att molekylerna i vatten rör sig hela tiden och byter bindningar med varandra i en evig och hetsig dans. I snitt håller danspartnerna bara i varandra i en miljondel av en miljondels sekund innan de far vidare och det finns helt enkelt ingen möjlighet att vattnet skulle minnas något.