Vägen till Klockrike ”går igen”


Efter Kaffeologi väntar en ny läsupplevelse. Här nedan finns en länk till recensionen i SvD.

https://www.svd.se/fortrollande-fragment

”I bokens sista del parafraseras återigen Martinson, där vännerna Lålle och Nödlund vandrar genom ”det feodala landskapet”, och i ett av de sista partierna kallat ”Vägen till Krondike” konstateras: ”Nån mening finns inte. Eller rättvisa. Inget hopp. Inga utsikter. Det finns bara krumbukter. Och nya krumbukter. Liv och död och snedfördelning. Och göra så gott man kan i förödelsen. Och så konsten då. Om det så är ett grytunderlägg.”
Så sant. Och jag tröstar mig lite med Gunnar Ekelöf, som i sin BLM-recension 1949 av ”Vägen till Klockrike” tillstod att han inte till fullo förstod den surrealistiska sekvensen i romanen: ”En stor och givande bok inför vilken en kritiker måste känna fåfängligheten i varje kortsiktigt försök att göra den rättvisa.”
Det gäller i någon mån även denna roman.”