När vi tar våra promenader på gång- och cykelvägar/stigar/leder i vår närhet brukar flertalet hälsa när vi möter dem. Men det finns en åldersgrupp som är underrepresenterad vad gäller hälsningsbenägenheten och det är de som är i 40-årsåldern. De kan inte ens kosta på sig en liten nick eller ett litet leende.
Handlar det om två individer viker de sällan åt sidan. Väluppfostrade som vi är gör naturligtvis vi det, för att bereda plats åt viktigpettrarna.
Likadant är det om det kommer cyklister (oftast två stöddiga män på mountainbike). Just de skall självklart fram i första hand. Då gäller det att snabbt kasta sig åt sidan.
Det är som att de äger hela världen. De är mittpunkten. Inga andra räknas. De tycks ha en upplevelse av överlägsenhet. De passar bara ihop med andra, lika inbillat storartade personer. Narcissismen präglar deras personlighet.
SMHI varnar för kraftig åska och skyfallsliknande regn. Att köra upp näsan i vädret är således inte att rekommendera!
Men visst är det trevligt med alla de som trots allt hälsar. Och man skall betänka att om man hälsar på en människa man möter kan det göra den människans dag!!!
Bengt Rahms blogg 