Alex Schulmans vackra ord om Stefan Löfven

Alex Schulman i morgondagens DN:

Vad är det jag kommer sakna? Jag kom att tänka på en dikt av Gunnar Ekelöf där han skriver: ”Det finns någonting som märks först när det inte märks, som tystnaden.” Kanske är det också så med Löfven, det är först när hans röst inte hörs som vi förstår att den var betydelsefull för oss. Jag vet vad jag kommer att sakna. I en tid där många politiker glider mot populism, tillåter sig själva allt hårdare formuleringar om de svaga, så har Stefan Löfven alltid vägrat gå den vägen. Jag noterade häromdagen hur KD:s riksdagskandidat Filip Haugland gav sin syn på flyktingvågen från Afghanistan: ”Så ser vi det igen. Horder av människor, mestadels unga män, som rör sig mot Europa.” Det här med att kalla flyktingar för ”horder” är ingenting exceptionellt och absolut ingenting nytt, bara det sista i raden av många exempel på hur svenska politiker avhumaniserar utsatta människor. Det sker hela tiden i den svenska debatten, och varje gång det äger rum så glider samtalet ännu en bit åt ett farligt håll, det sluttande planet lutar ännu lite mer. Det kommer jag att sakna mest med Stefan Löfven. Det handlar inte om politiken, utan om hur vi pratar om andra människor, hur vi ser på dem och hur vi behandlar dem.Stefan Löfven var en politisk ledare som jag alltid kunde känna mig trygg med i det avseendet. Anna Lindh sa att ”människovärdet är grunden” och i allt Stefan Löfven gjort sedan han tillträdde så har han visat att hennes syn också är hans. Människovärdet har fortsatt varit grunden. I denna hyperpopulistiska tid är det en stor insats. Jag tror att Löfven kommer att märkas på riktigt först när han inte märks. Det är som att en vaktpost mot den avhumaniseringen nu går av sitt pass. Hoppas de snart hittar en fullgod ersättare där uppe i vakttornet.

%d bloggare gillar detta: