”Jävligt störd”

Jag läser Ia Genbergs bok Detaljerna.

Palle anser att Niki är störd på nästan varje sätt som finns. Niki är bara ”jävligt störd” vilket under det tidiga nittiotalet passerade som en diagnos så god som någon, i likhet med ”jävligt jobbig”, ”jävligt konstig” och ”allmänt konstig”.

”Störd”, vad betyder det egentligen, mer än förmågan att reta folk till vansinne och rubba deras världar?

Förmodligen fick hon en diagnos till slut, Niki, som alla andra som var ”jävligt störda”, ”jävligt konstiga” eller ”allmänt otrevliga”. Kanske har hon snurrat några varv i psykiatrin med öppenvård och läkemedel och vårdplanering och automatiskt genererade SMS med påminnelser om bokade tider. Kanske har hon en liten dosett som hon skramlar med på morgnarna, piller som håller känslogudarna i schack, och kanske träffar hon regelbundet någon kvinna med glasögon i en legitimerad profession på en klinik som hjälper henne att bättre få syn på sig själv.

Denna ”jävligt störda” och outhärdligt grandiosa, självdestruktiva, svekfulla och dramatiska kompis gav oss också fest, kaos, värme, utskällningar, tusen saker att irritera oss på – men framförallt, den självkännedom som kommer av allt detta.

%d bloggare gillar detta: