Författaren Folke Dahlberg lät all världens existentiella dramer ta plats i barndomens landskap kring Vättern.
https://www.svd.se/a/wOmKa5/han-gjorde-vattern-till-sitt-eget-universum
Folke Dahlberg Sällskapet
http://www.folkedahlberg.org/index.asp?Menu=0&Submenu=0
Jag sitter på balkongen och läser de första kapitlen. I dikten Aftonland går han till angrepp mot åldrandet, med utgångspunkt från livet på ålderdomshemmet, där ”Sorg är förvirring”:
Man anar sammanhang men saknar skärpan
och famlar runt i undantaget
där några möbler räddade från skeppsbrottet
viskar om en fjärran plats
Anslaget i hans diktning: ”Sorg är förvirring/glädje klarhet.
Den andra delen av raden måste till, som balans, annars är allt förlorat. Glädje klarhet. En klarhet finns i det kalla Vätternvattnet, känt för sitt hisnande siktdjup och sin gröna färg. När Folke Dahlberg ser ut över Vättern är det glädjen han ser. Klarheten.
En annan diktare, Tomas Tranströmer skriver om ett annat vatten, Östersjöns:
Blåstång.
I det klara vattnet lyser tångskogarna
de är unga, man vill emigrera dit
lägga sig raklång på sin spegelbild
och sjunka till ett visst djup
tången som håller oss uppe med luftblåsor
som vi håller oss uppe med idéer
Bengt Rahms blogg 