Jag brukar gå in på webbkameran från Apelviken flera gånger varje dag, även på kvällen och tidigt på morgonen. Det bromsar tankeflödet och ger ro för själen.
Men den lilla blå bilen skapar oro. Den har inte flyttat på sig sedan jag la märke till den i lördags, dvs för fyra dagar sedan.
Läget vid Apelviken vid halvsjutiden i morse:
Och känslan blir knappast bättre av den signal man ser blinka på Västkustbanan (när mörkret har fallit), den som är en försignal för en vägkorsning – och går under epitetet dödskallesignal.
Bengt Rahms blogg 