När de snobbiga, livskrisande storstadsfjantarna drar till Österlen

Folk köar i timtal för att få en glimt av paret Mandelmann och köpa svindyra pelargoner hos Karl Fredrik på Eklaholm. 

https://www.svd.se/a/Kzg7EX/heberlein-friktion-mellan-ortsbor-och-inflyttade-pa-osterlen

Hämtat ur artikeln i SvD (dock inte ordagrant):

Ann Heberlein (teologie doktor i etik och författare) ser hur vägen mellan Borrby och Löderup kleggas igen av hugade som vill besöka trädgårdsprofilen Karl Fredrik på Eklaholm, köpa svindyra pelargoner eller dito mosaikbord – och kanske rentav få en skymt av tv-kändisen och hans fästman.

Bilköerna ringlar lika långa upp mot paret Mandelmanns gård Djupadal. Här erbjuds besökarna att betala dyrt för ekologisk fika och ha närkontakt med kacklande hönor. I butiken kan de köpa paret Mandelmanns böcker om livet på gården och inhandla marmelad och inläggningar i mycket små burkar.

Sommar och semester är en tid för drömmar – och Karl Fredrik och paret Mandelmann blir för många ett löfte om att det går att bryta upp, börja om och leva ett annat liv.

Ingen av de som drömmer om ett annat liv är från bygden. De är inte ens skåningar. De tillhör skaran av människor som lämnat staden och stressen för att leva ett mer harmoniskt liv på landet, rädda äktenskapet eller hantera en eller annan livskris. Hitta sig själva genom att renovera ett fallfärdigt hus och kanske öppna ett bed and breakfast.

Relationen mellan de infödda Österlenborna och de nyinflyttade är inte helt friktionsfri. När folk från staden, fulla av fördomar och föreställningar om lantisar, möter dessa varelser in real life kolliderar världar.

Ann Heberlein minns somrarna då hon som ung skånska stod i en fotobutik i Borrby för att kränga vykort och fotoböcker, och blev bemött av sommargästerna som om vore hon svagbegåvad. De talade mycket långsamt och tydligt för att hon skulle förstå. Hon ville skrika högt att hon var i full färd med att skriva en doktorsavhandling.

Det är ju inte bara stadsborna som har fördomar om lantisarna. Landsbygdens folk har en hel del mindre smickrande föreställningar om folk från stan. De flesta går ut på att stadsbor tror att de är något (vilket är en dödssynd), att de har tummen mitt i handen samt är slösaktiga och lättlurade.