”Du är med stor sannolikhet en dålig lyssnare. De flesta av oss är det, upptäckte journalisten Kate Murphy – det är ju talandet som premieras i samhället.”
Men vi missar en hel del när vi inte lyssnar.
”Idag-sidan i SvD:
https://www.svd.se/a/Qy6wgW/kate-murphy-bli-en-bra-lyssnare-kan-forandra-ditt-liv
Kate Murphys bok ”Men lyssnar du?” (Volante, 2022), har nyligen getts ut på svenska.
https://www.bokus.com/bok/9789179652081/men-lyssnar-du/
Hämtat ur artikeln i SvD:
Högskolor erbjuder ett stort antal kurser i hur man blir en duktig talare. Det finns hyllmeter med litteratur runt om hur man äger en scen och når ut med sitt budskap, men ingenting om hur man blir en god lyssnare. Vi har byggt upp ett samhälle och en miljö som premierar talandet men försvårar lyssnandet.
Teknikutvecklingen är givetvis en stor anledning till sakernas tillstånd. Först kom TV-apparaten, nu är det istället mobiler och plattor som trollbinder oss.
Det finns studier som visar att samtalen blir ytligare bara det ligger en mobil på bordet, till och med när den är avstängd.
Kate jämför med hur det förr var (i den amerikanska södern där hon är uppvuxen), när släkten satt på verandan och berättade historier på kvällarna, och hur hon fascinerades av berättelserna.
Men allt är inte teknikens fel. Sociologen Charles Derber har studerat samtal vid middagsbjudningar. Han noterade att människor i stort sett svarade på två olika sätt när bordsgrannen berättade något.
Någon kanske berättar om hunden som var försvunnen i flera dagar. Då kan lyssnaren använda sig av stödrespons. T.ex: Ni måste ha varit oroliga! Hur hittade ni honom?”
Det öppnar upp för ett samtal där man lär mig mer om sin bordsgranne. Man stöttar och expanderar konversationen.
Men dessvärre svarar de allra flesta med så kallat skiftrespons: ”Vi kan inte släppa ut vår hund om han inte är kopplad. Då gräver han sig under staketet.”
I stället för att vara nyfikna, fördjupa samtalet och fråga mer, skiftar vi fokus – till oss själva.
Att våra samtal sällan blir djupa handlar också om vad vi frågar. Är vi genuint nyfikna på svaret, eller frågar vi för att placera människor i ett visst fack?
Frågar man någon var hen bor och arbetar får man ett CV – och en själsdödande tråkig konversation. Men säger man istället ”vilket vackert halsband du har” öppnar det upp för ett helt annat samtal. Halsbandet kanske är köpt i en annan världsdel osv…
När forskare har analyserat våra samtal är det bara en bråkdel av tiden som vi är emotionellt inriktade på det vår samtalspartner verkligen säger.
Så blir du bra på att lyssna:
Fråga dig alltid: Varför säger den här personen det här? Vad säger personen egentligen? Ligger den verkliga historien bakom det hen faktiskt berättar?
Undvik skift-respons – dvs att besvara en berättelse med att föra över fokus till dig själv och dina egna upplevelser.
Ha tålamod. Vissa behöver mer tid att komma till poängen eller att öppna sig.
Ställ inte frågan som om du redan vet svaret – som när vi inleder en fråga med ”visst är det så att…?” eller avslutar med ett ”…eller hur?”.
Verka någon tråkig? Sannolikt handlar det om dig och vilka frågor du ställer.
En god lyssnare ställer bra frågor. När du pratar med någon, försök att undvika frågor som kan göra personen defensiv, som att sätta etiketter på dem (som att fråga om utbildning, jobb, bostad, civilstånd osv). Att korsförhöra någon är inget bra sätt att få reda på mer.
Bengt Rahms blogg 