Vad sägs om konserverad kråka – och kalops på grävling!!


Diana var en konservfabrik som startades i Varnhem under kriget. Det var ont om det mesta, inte minst om kött.

Det var således inte särskilt svårt att saluföra konserver som påstods innehålla skogsfågel och vildand.

Vad kunderna inte visste var att skogsfågeln och vildänderna främst bestod av kråkor, kajor, skator, skogsduvor, måsar och annat som var lätt att fälla.

Fabriken skall ha legat i korsningen mellan Broddetorpsvägen och järnvägen. Direktören titulerades löjtnant och påstods ha tjänstgjort i Främlingslegionen, frun var fransyska.

Kunderna började klaga över att innehållet var tranigt, utan minsta viltsmak. Icke heller smakade det fågel!! Dessutom var konserverna dyra!

Det blev rättegång och fällande dom. Marknadsföringen ansågs vilseledande. Det handlade även om jaktbrott och grävlingar bjöds ut som stekt skogsvilt eller kalops på älg och rådjur!

Huvudsaklig källa (sidan 20): https://www.vastgotalitteratur.nu/wp-content/uploads/2009/10/4-14-västgöta.pdf


En tanke på “Vad sägs om konserverad kråka – och kalops på grävling!!”

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: