Hämtat ur artikeln i SvD Kultur i morgon lördag: Ann Heberlein: Är jag en kvinnlig narcissist?
Några narcissistiska personlighetsdrag: Dålig självkontroll, snabba humörsvängningar och en förväntan om att bli dyrkad och beundrad. Bärare av en grandios självbild.
HPD (histrionisk personlighetsstörning) beskrivs ofta som den ”kvinnliga varianten av narcissism” och kännetecknas enligt psykiatribibeln ”Diagnostic and statistical manual of mental disorders” (DSM) av ett teatraliskt beteende, uppmärksamhetssökande, ett stort bekräftelsebehov, flörtighet och sexuell utlevnad. Människor med HPD bygger ofta sin självkänsla på andras godkännande, vilket skapar ett behov av att bli uppmärksammad.
Något har hänt: Den tidigare allestädes närvarande psykopaten tycks ha ersatts av narcissisten. Plötsligt är tidningar nerlusade med test för att utröna om din chef/din pojkvän/du själv är narcissist, och tips på hur en narcissist ska hanteras.
Den kliniska definitionen av narcissism betonar självupptagenhet, oförmåga att känna empati samt överdrivna föreställningar om sin egen betydelse som leder till lättkränkthet.
Den eviga driften att diagnostisera människan är sannolikt ett uttryck för det faktum att människan är en oberäknelig varelse och hennes tillvaro oförutsägbar.
Upptagenheten av (och avskyn inför) narcissister kan tolkas som ett avståndstagande från självupptagenhet och hybris och ett bekräftande av empati och ödmjukhet som eftersträvansvärda dygder.
Vi lever, utan tvekan, i självbespeglingens tid, en tid av ständiga selfies och bekräftelsesökande uppdateringar, ängsligt räknandes lajks och delningar.
Må Bra har ett test. Undrar hur vissa mår efter att ha sett resultatet:
https://www.mabra.com/psykologi/test-hur-mycket-narcissist-ar-du/7250787
Freud konstaterade i ”On narcissism” (1914) att alla människor har mer eller mindre narcissistiska drag. Ett visst mått av narcissism är inte heller ett problem, menade Freud.
Narcissism är ett utvecklingsstadium. Det lilla barnet är upptaget av sig självt och ser sig som alltings mittpunkt. I vuxenblivandet ingår insikten att man dessvärre inte är så betydelsefull som man tror och att man måste lära sig att tygla sina behov av både bekräftelse och omedelbar behovstillfredsställelse.
Jag (Ann Heberlein) tänker att den ökade frekvensen av människor med narcissistiska drag är ett uttryck för att vi lever i en tid och kultur som tillåter vuxna att bete sig som barn.
Vi är alla centrum i våra egna världar. Gränsen mellan sund självrespekt och osund självupptagenhet är ibland hårfin.
Kanske är det just därför som anklagelserna om och fördömandena av narcissism är så frekventa – för att vi alla balanserar på gränsen till osund narcissism?
Även en bloggare kan vara narcissist – men det där med grandios självbild är mig totalt främmande, och mitt självförtroende är knappt mätbart.
Bengt Rahms blogg 