När ekonomin letar sig in i själen och hjärtat skapas det ett tomrum 


Elina Pahnke på Aftonbladet Kultur: Ett annat sätt att leva innebär inte nödvändigtvis en förlust, utan tvärtom – att det finns ett annat, möjligt liv som innehåller mer njutning, mer skönhet.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/oWXo20/begaret-befinner-sig-i-kris-ekonomin-har-letat-sig-in-i-sjalen

Vicky Canning talar om nyliberaliseringen av sinnet och hur människor trots sina gemensamma intressen har slutat tro att de hör ihop. Nyliberalismens framfart når bortom välfärdens privatiseringar och politikens samarbeten med näringslivet. Den tar sig in i själen, och får oss att glömma att vi i grund och botten behöver varandra.

Vi tror att vi kan finna lyckan i produktionen, det vill säga vårt arbete, eller genom konsumtionen, alltså det andra producerar. När det inte fungerar måste vi få vår nästa fix. Och sådär fortsätter det i all oändlighet, eftersom kapitalismen inte bara säljer varor, utan också profiterar på att vår längtan aldrig mättas till fullo.

Men än har inte hela hjärtat sålts ut till vinstintressena. I boken ”The Care Manifesto: The Politics of Interdependence” skriver författarna i The Care Collective om hur vi kan återupptäcka omhändertagandets kraft. En av de politiska förändringarna som måste ske handlar om att demokratisera demokratin, skriver de. Alltså, för att känna sig som en del av samhället måste samhället också erbjuda en större delaktighet än att låta avgörandet falla på valdagen var fjärde år. Individualismen kan byggas bort – genom att vi skapar institutioner för kollektivets bästa, i stället för näringslivets vinning.

%d bloggare gillar detta: